Midnatt råder. Tyst det är i husen...
Och jag har just tagit ut sista plåten pepparkakor ur ugnen. Julstjärnan lyser i fönstret och de små bagarna sover sedan ett par timmar. De behövde badas efter pepparkaksstöket, för det hamnade inte bara deg i magsäcken utan också lite i håret och i öronen. Men nu sover de så sött och jag sitter själv och njuter av lugnet med en stor glöggkopp i handen.
Hemmet är ostädat och julklapparna ohandlade, men för min del kunde det vara julafton imorgon. För nu har jag hittat stämningen!
Hoppas ni också hittar den rätta julkänslan! Kram till er i vintermörkret!
onsdag 27 november 2013
Stämningsfull midnatt
Midnatt råder. Tyst det är i husen...
Och jag har just tagit ut sista plåten pepparkakor ur ugnen. Julstjärnan lyser i fönstret och de små bagarna sover sedan ett par timmar. De behövde badas efter pepparkaksstöket, för det hamnade inte bara deg i magsäcken utan också lite i håret och i öronen. Men nu sover de så sött och jag sitter själv och njuter av lugnet med en stor glöggkopp i handen.
Hemmet är ostädat och julklapparna ohandlade, men för min del kunde det vara julafton imorgon. För nu har jag hittat stämningen!
Hoppas ni också hittar den rätta julkänslan! Kram till er i vintermörkret!
Och jag har just tagit ut sista plåten pepparkakor ur ugnen. Julstjärnan lyser i fönstret och de små bagarna sover sedan ett par timmar. De behövde badas efter pepparkaksstöket, för det hamnade inte bara deg i magsäcken utan också lite i håret och i öronen. Men nu sover de så sött och jag sitter själv och njuter av lugnet med en stor glöggkopp i handen.
Hemmet är ostädat och julklapparna ohandlade, men för min del kunde det vara julafton imorgon. För nu har jag hittat stämningen!
Hoppas ni också hittar den rätta julkänslan! Kram till er i vintermörkret!
tisdag 26 november 2013
Slocknat liv
Vi fick igår ta del av ett tragiskt bud. En av mina småkusiner, en yngling i sina bästa år, valde att ge upp sitt liv. Kvar står chockade föräldrar, syskon och vänner. Mitt hjärta gråter med hans anhöriga. Men också med alla de ungdomar som mår dåligt idag.
Illamåendet bland våra unga växer och det är skrämmande att läsa hur många elever redan i högstadieåldern lider av utbrändhet och depressioner. Precis som om livet idag blivit så hektiskt och komprimerat att krafterna inte räcker mer än i tjugo år!
Hur har det blivit så här? Är det kraven? Stressen? Det kalla, materialistiska samhället? Ungdomarna idag har så fullspäckade kalendrar. De ska vara effektiva, duktiga i skolan, vältränade, stylade, socialt kompetenta...och ännu till ständigt uppkopplade. Hur påverkar den här ständiga närvaron på sociala medier ungdomarnas hälsa i längden?? Är mänskohjärnan i sin litenhet faktiskt kapabel att klara alla dessa intryck den matas med idag?
Jag har för länge sedan insett sanningen i uttrycket "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Och jag måste säga att jag njuter av att få stoppa om alla mina barn på kvällen. Jag vill fortsätta att linda in dem i sina täcken och vill aldrig skicka ut dem i livets kalla, tuffa korridorer. Bekymmersfria barndom, låt den räcka länge..
Vi vill skydda våra barn. Men ibland har den tanken slagit mig att tänk om problemet i själva verket är att dagens barn och unga är för skyddade!? Har de fått för lite motgångar, upplevt för lite besvikelser och sett för lite lidanden i sina liv? Blir de bara inlindade i varma täcken och serverade allt på silverfat? För vi vet, att motgångar till viss del styrker en människa. Ger dendär glöden att vilja kämpa. Att vilja leva.
Visst har ungdomarna många strävanden och mål i sina liv, men hur blir det om alla dessa strävanden ska gagna bara ett enda syfte, nämligen att själv få framgång och lyckas bra i livet. En självcentrerad livsstil föder lätt känslor av likgiltighet och meningslöshet.
Jag tror att ungdomar mår bra av att få ta ansvar och bli utdelade meningsfulla uppgifter. Vi borde uppmuntra dem att minska på träningspassen och studierna för att någon gång hälsa på gamle farmor, sitta barnvakt åt grannen eller engagera sig i någon hjälpverksamhet. Och vilken livsstil har vi vuxna valt? Duger den som exempel för våra barn?
Sist men inte minst, ska vi komma ihåg att berätta åt våra barn hur mycket älskar dem. Oberoende prestationer eller misslyckanden. Och sen får vi knäppa våra händer att Gud ska ge dem insikt i livets verkliga mening!
Illamåendet bland våra unga växer och det är skrämmande att läsa hur många elever redan i högstadieåldern lider av utbrändhet och depressioner. Precis som om livet idag blivit så hektiskt och komprimerat att krafterna inte räcker mer än i tjugo år!
Hur har det blivit så här? Är det kraven? Stressen? Det kalla, materialistiska samhället? Ungdomarna idag har så fullspäckade kalendrar. De ska vara effektiva, duktiga i skolan, vältränade, stylade, socialt kompetenta...och ännu till ständigt uppkopplade. Hur påverkar den här ständiga närvaron på sociala medier ungdomarnas hälsa i längden?? Är mänskohjärnan i sin litenhet faktiskt kapabel att klara alla dessa intryck den matas med idag?
Jag har för länge sedan insett sanningen i uttrycket "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Och jag måste säga att jag njuter av att få stoppa om alla mina barn på kvällen. Jag vill fortsätta att linda in dem i sina täcken och vill aldrig skicka ut dem i livets kalla, tuffa korridorer. Bekymmersfria barndom, låt den räcka länge..
Vi vill skydda våra barn. Men ibland har den tanken slagit mig att tänk om problemet i själva verket är att dagens barn och unga är för skyddade!? Har de fått för lite motgångar, upplevt för lite besvikelser och sett för lite lidanden i sina liv? Blir de bara inlindade i varma täcken och serverade allt på silverfat? För vi vet, att motgångar till viss del styrker en människa. Ger dendär glöden att vilja kämpa. Att vilja leva.
Visst har ungdomarna många strävanden och mål i sina liv, men hur blir det om alla dessa strävanden ska gagna bara ett enda syfte, nämligen att själv få framgång och lyckas bra i livet. En självcentrerad livsstil föder lätt känslor av likgiltighet och meningslöshet.
Jag tror att ungdomar mår bra av att få ta ansvar och bli utdelade meningsfulla uppgifter. Vi borde uppmuntra dem att minska på träningspassen och studierna för att någon gång hälsa på gamle farmor, sitta barnvakt åt grannen eller engagera sig i någon hjälpverksamhet. Och vilken livsstil har vi vuxna valt? Duger den som exempel för våra barn?
Sist men inte minst, ska vi komma ihåg att berätta åt våra barn hur mycket älskar dem. Oberoende prestationer eller misslyckanden. Och sen får vi knäppa våra händer att Gud ska ge dem insikt i livets verkliga mening!
Slocknat liv
Vi fick igår ta del av ett tragiskt bud. En av mina småkusiner, en yngling i sina bästa år, valde att ge upp sitt liv. Kvar står chockade föräldrar, syskon och vänner. Mitt hjärta gråter med hans anhöriga. Men också med alla de ungdomar som mår dåligt idag.
Illamåendet bland våra unga växer och det är skrämmande att läsa hur många elever redan i högstadieåldern lider av utbrändhet och depressioner. Precis som om livet idag blivit så hektiskt och komprimerat att krafterna inte räcker mer än i tjugo år!
Hur har det blivit så här? Är det kraven? Stressen? Det kalla, materialistiska samhället? Ungdomarna idag har så fullspäckade kalendrar. De ska vara effektiva, duktiga i skolan, vältränade, stylade, socialt kompetenta...och ännu till ständigt uppkopplade. Hur påverkar den här ständiga närvaron på sociala medier ungdomarnas hälsa i längden?? Är mänskohjärnan i sin litenhet faktiskt kapabel att klara alla dessa intryck den matas med idag?
Jag har för länge sedan insett sanningen i uttrycket "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Och jag måste säga att jag njuter av att få stoppa om alla mina barn på kvällen. Jag vill fortsätta att linda in dem i sina täcken och vill aldrig skicka ut dem i livets kalla, tuffa korridorer. Bekymmersfria barndom, låt den räcka länge..
Vi vill skydda våra barn. Men ibland har den tanken slagit mig att tänk om problemet i själva verket är att dagens barn och unga är för skyddade!? Har de fått för lite motgångar, upplevt för lite besvikelser och sett för lite lidanden i sina liv? Blir de bara inlindade i varma täcken och serverade allt på silverfat? För vi vet, att motgångar till viss del styrker en människa. Ger dendär glöden att vilja kämpa. Att vilja leva.
Visst har ungdomarna många strävanden och mål i sina liv, men hur blir det om alla dessa strävanden ska gagna bara ett enda syfte, nämligen att själv få framgång och lyckas bra i livet. En självcentrerad livsstil föder lätt känslor av likgiltighet och meningslöshet.
Jag tror att ungdomar mår bra av att få ta ansvar och bli utdelade meningsfulla uppgifter. Vi borde uppmuntra dem att minska på träningspassen och studierna för att någon gång hälsa på gamle farmor, sitta barnvakt åt grannen eller engagera sig i någon hjälpverksamhet. Och vilken livsstil har vi vuxna valt? Duger den som exempel för våra barn?
Sist men inte minst, ska vi komma ihåg att berätta åt våra barn hur mycket älskar dem. Oberoende prestationer eller misslyckanden. Och sen får vi knäppa våra händer att Gud ska ge dem insikt i livets verkliga mening!
Illamåendet bland våra unga växer och det är skrämmande att läsa hur många elever redan i högstadieåldern lider av utbrändhet och depressioner. Precis som om livet idag blivit så hektiskt och komprimerat att krafterna inte räcker mer än i tjugo år!
Hur har det blivit så här? Är det kraven? Stressen? Det kalla, materialistiska samhället? Ungdomarna idag har så fullspäckade kalendrar. De ska vara effektiva, duktiga i skolan, vältränade, stylade, socialt kompetenta...och ännu till ständigt uppkopplade. Hur påverkar den här ständiga närvaron på sociala medier ungdomarnas hälsa i längden?? Är mänskohjärnan i sin litenhet faktiskt kapabel att klara alla dessa intryck den matas med idag?
Jag har för länge sedan insett sanningen i uttrycket "små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer". Och jag måste säga att jag njuter av att få stoppa om alla mina barn på kvällen. Jag vill fortsätta att linda in dem i sina täcken och vill aldrig skicka ut dem i livets kalla, tuffa korridorer. Bekymmersfria barndom, låt den räcka länge..
Vi vill skydda våra barn. Men ibland har den tanken slagit mig att tänk om problemet i själva verket är att dagens barn och unga är för skyddade!? Har de fått för lite motgångar, upplevt för lite besvikelser och sett för lite lidanden i sina liv? Blir de bara inlindade i varma täcken och serverade allt på silverfat? För vi vet, att motgångar till viss del styrker en människa. Ger dendär glöden att vilja kämpa. Att vilja leva.
Visst har ungdomarna många strävanden och mål i sina liv, men hur blir det om alla dessa strävanden ska gagna bara ett enda syfte, nämligen att själv få framgång och lyckas bra i livet. En självcentrerad livsstil föder lätt känslor av likgiltighet och meningslöshet.
Jag tror att ungdomar mår bra av att få ta ansvar och bli utdelade meningsfulla uppgifter. Vi borde uppmuntra dem att minska på träningspassen och studierna för att någon gång hälsa på gamle farmor, sitta barnvakt åt grannen eller engagera sig i någon hjälpverksamhet. Och vilken livsstil har vi vuxna valt? Duger den som exempel för våra barn?
Sist men inte minst, ska vi komma ihåg att berätta åt våra barn hur mycket älskar dem. Oberoende prestationer eller misslyckanden. Och sen får vi knäppa våra händer att Gud ska ge dem insikt i livets verkliga mening!
måndag 25 november 2013
Barnen svarar
Jag håller på och kompletterar mina barns dagböcker. Eller rättare sagt årsböcker. För de ifylls bara en gång om året och tar upp händelser som just det barnet varit med om, saker det lärt sig och tankar det haft. Kan varmt rekommenderas! För som förälder har man lätt att glömma och barnen själva älskar att få höra om sina liv i efterskott.
Förra veckan skrev jag om barnens knepiga frågor, men konstaterar nu när jag går igenom mina anteckningar, att lika ofta har barnen kommit med svaren. Svar som träffat mitt i prick!
Här följer två situationer:
När vi för tre år sedan kom hem från en sportlovssresa i Levi, drabbades hela familjen av en hemsk maginfluensa. Då jag torkat spyor och bytt sängkläder oavbrutet i fyra dagar verkade läget äntligen stabilt och jag vågade mig på att koka middag åt oss alla. Äntligen kunde vi samlas kring matbordet igen, men vi kom bara till första tuggan när en kaskad av spyor flög över hela bordet. Lillebror i bordsändan kastade upp. En gråtfärdig mamma satte sig på golvet och tittade ut över eländet.
- Nej, nu orkar jag inte mera!! Det finns inget annat att göra nu, än att sträcka upp händerna och ge upp!
- Mamma, du har glömt en sak du kan göra, säger 5-åringen. Du kan be åt Gud att han ska göra oss friska.
En annan gång frågar min äldsta pojke, då sex år gammal:
- Varför gör Gud så att man blir sjuk?
- Ja, det var en svår fråga, svarar jag. Jag tror att det främst är Gud som gör oss friska igen.
- Jamen, svarar pojken, nog kan Gud göra så att vi blir sjuka också. Så att vi ska komma ihåg att be åt honom!
Förra veckan skrev jag om barnens knepiga frågor, men konstaterar nu när jag går igenom mina anteckningar, att lika ofta har barnen kommit med svaren. Svar som träffat mitt i prick!
Här följer två situationer:
När vi för tre år sedan kom hem från en sportlovssresa i Levi, drabbades hela familjen av en hemsk maginfluensa. Då jag torkat spyor och bytt sängkläder oavbrutet i fyra dagar verkade läget äntligen stabilt och jag vågade mig på att koka middag åt oss alla. Äntligen kunde vi samlas kring matbordet igen, men vi kom bara till första tuggan när en kaskad av spyor flög över hela bordet. Lillebror i bordsändan kastade upp. En gråtfärdig mamma satte sig på golvet och tittade ut över eländet.
- Nej, nu orkar jag inte mera!! Det finns inget annat att göra nu, än att sträcka upp händerna och ge upp!
- Mamma, du har glömt en sak du kan göra, säger 5-åringen. Du kan be åt Gud att han ska göra oss friska.
En annan gång frågar min äldsta pojke, då sex år gammal:
- Varför gör Gud så att man blir sjuk?
- Ja, det var en svår fråga, svarar jag. Jag tror att det främst är Gud som gör oss friska igen.
- Jamen, svarar pojken, nog kan Gud göra så att vi blir sjuka också. Så att vi ska komma ihåg att be åt honom!
Barnen svarar
Jag håller på och kompletterar mina barns dagböcker. Eller rättare sagt årsböcker. För de ifylls bara en gång om året och tar upp händelser som just det barnet varit med om, saker det lärt sig och tankar det haft. Kan varmt rekommenderas! För som förälder har man lätt att glömma och barnen själva älskar att få höra om sina liv i efterskott.
Förra veckan skrev jag om barnens knepiga frågor, men konstaterar nu när jag går igenom mina anteckningar, att lika ofta har barnen kommit med svaren. Svar som träffat mitt i prick!
Här följer två situationer:
När vi för tre år sedan kom hem från en sportlovssresa i Levi, drabbades hela familjen av en hemsk maginfluensa. Då jag torkat spyor och bytt sängkläder oavbrutet i fyra dagar verkade läget äntligen stabilt och jag vågade mig på att koka middag åt oss alla. Äntligen kunde vi samlas kring matbordet igen, men vi kom bara till första tuggan när en kaskad av spyor flög över hela bordet. Lillebror i bordsändan kastade upp. En gråtfärdig mamma satte sig på golvet och tittade ut över eländet.
- Nej, nu orkar jag inte mera!! Det finns inget annat att göra nu, än att sträcka upp händerna och ge upp!
- Mamma, du har glömt en sak du kan göra, säger 5-åringen. Du kan be åt Gud att han ska göra oss friska.
En annan gång frågar min äldsta pojke, då sex år gammal:
- Varför gör Gud så att man blir sjuk?
- Ja, det var en svår fråga, svarar jag. Jag tror att det främst är Gud som gör oss friska igen.
- Jamen, svarar pojken, nog kan Gud göra så att vi blir sjuka också. Så att vi ska komma ihåg att be åt honom!
Förra veckan skrev jag om barnens knepiga frågor, men konstaterar nu när jag går igenom mina anteckningar, att lika ofta har barnen kommit med svaren. Svar som träffat mitt i prick!
Här följer två situationer:
När vi för tre år sedan kom hem från en sportlovssresa i Levi, drabbades hela familjen av en hemsk maginfluensa. Då jag torkat spyor och bytt sängkläder oavbrutet i fyra dagar verkade läget äntligen stabilt och jag vågade mig på att koka middag åt oss alla. Äntligen kunde vi samlas kring matbordet igen, men vi kom bara till första tuggan när en kaskad av spyor flög över hela bordet. Lillebror i bordsändan kastade upp. En gråtfärdig mamma satte sig på golvet och tittade ut över eländet.
- Nej, nu orkar jag inte mera!! Det finns inget annat att göra nu, än att sträcka upp händerna och ge upp!
- Mamma, du har glömt en sak du kan göra, säger 5-åringen. Du kan be åt Gud att han ska göra oss friska.
En annan gång frågar min äldsta pojke, då sex år gammal:
- Varför gör Gud så att man blir sjuk?
- Ja, det var en svår fråga, svarar jag. Jag tror att det främst är Gud som gör oss friska igen.
- Jamen, svarar pojken, nog kan Gud göra så att vi blir sjuka också. Så att vi ska komma ihåg att be åt honom!
lördag 23 november 2013
Senaste nytt
Det har gått några dagar sedan jag varit in på bloggen, men nu ska jag sätta mig ner och få ihop lite bokstäver. Rapportera senaste nytt och svara på kommentarer.
I torsdags var jag på ny ultraljudskontroll och allt såg bra ut. Undersökningen visade en liten tillväxtskillnad mellan tvillingarna, men inget alarmerande. Tvilling B hade tröttnat att stå på huvudet och kommit på att sätta sig istället. Hoppas han ska välja hjässläget snart igen. Honom fick jag förresten en så fin bild på! Där han ligger med slutna ögon och suger på tummen. Liknar sin pappa och farbror upp i dagen. Tjockt mörkt hår..
Tvilling A gömde sig och ville inte vara med på något fotografi, men jag gissar att han ser rätt likadan ut. Fotografiet finns nu på vår kylskåpsdörr och jag blir så varm i mammahjärtat varje gång jag tittar på det.
Idag har jag tillbringat en heldag i Vasa med mina underbara systrar. Vi har ätit gott, gått i affärer och diskuterat både djupt och ytligt. Eftersom två av oss passar in på beskrivningen höggravida, så har vi också hunnit provsitta många olika sorters bänkar i staden. Vi hann också med ett besök hos min kära kusin och barndomsvän, som med sin man nyligen blivit föräldrar till ett mysig liten kille. Jag och mina systrar fick andas in babydoft. Denna sköna, berusande doft av nyfödd bebis!
Som systrar känner man varandra så väl, man befinner sig på samma våglängd så att säga, vilket gör att man kan umgås avslappnat och skratta åt det mesta. Tyvärr slutade resan mindre lyckligt. En av systrarna fick migrän och började kasta upp i bilen. Jag var snabb att bjuda ut en shoppingkasse åt stackaren, men tyvärr visade det sig att påsen hade lufthål i bottnen.
Krya på dig älskade lillasyster!
I torsdags var jag på ny ultraljudskontroll och allt såg bra ut. Undersökningen visade en liten tillväxtskillnad mellan tvillingarna, men inget alarmerande. Tvilling B hade tröttnat att stå på huvudet och kommit på att sätta sig istället. Hoppas han ska välja hjässläget snart igen. Honom fick jag förresten en så fin bild på! Där han ligger med slutna ögon och suger på tummen. Liknar sin pappa och farbror upp i dagen. Tjockt mörkt hår..
Tvilling A gömde sig och ville inte vara med på något fotografi, men jag gissar att han ser rätt likadan ut. Fotografiet finns nu på vår kylskåpsdörr och jag blir så varm i mammahjärtat varje gång jag tittar på det.
Idag har jag tillbringat en heldag i Vasa med mina underbara systrar. Vi har ätit gott, gått i affärer och diskuterat både djupt och ytligt. Eftersom två av oss passar in på beskrivningen höggravida, så har vi också hunnit provsitta många olika sorters bänkar i staden. Vi hann också med ett besök hos min kära kusin och barndomsvän, som med sin man nyligen blivit föräldrar till ett mysig liten kille. Jag och mina systrar fick andas in babydoft. Denna sköna, berusande doft av nyfödd bebis!
Som systrar känner man varandra så väl, man befinner sig på samma våglängd så att säga, vilket gör att man kan umgås avslappnat och skratta åt det mesta. Tyvärr slutade resan mindre lyckligt. En av systrarna fick migrän och började kasta upp i bilen. Jag var snabb att bjuda ut en shoppingkasse åt stackaren, men tyvärr visade det sig att påsen hade lufthål i bottnen.
Krya på dig älskade lillasyster!
Senaste nytt
Det har gått några dagar sedan jag varit in på bloggen, men nu ska jag sätta mig ner och få ihop lite bokstäver. Rapportera senaste nytt och svara på kommentarer.
I torsdags var jag på ny ultraljudskontroll och allt såg bra ut. Undersökningen visade en liten tillväxtskillnad mellan tvillingarna, men inget alarmerande. Tvilling B hade tröttnat att stå på huvudet och kommit på att sätta sig istället. Hoppas han ska välja hjässläget snart igen. Honom fick jag förresten en så fin bild på! Där han ligger med slutna ögon och suger på tummen. Liknar sin pappa och farbror upp i dagen. Tjockt mörkt hår..
Tvilling A gömde sig och ville inte vara med på något fotografi, men jag gissar att han ser rätt likadan ut. Fotografiet finns nu på vår kylskåpsdörr och jag blir så varm i mammahjärtat varje gång jag tittar på det.
Idag har jag tillbringat en heldag i Vasa med mina underbara systrar. Vi har ätit gott, gått i affärer och diskuterat både djupt och ytligt. Eftersom två av oss passar in på beskrivningen höggravida, så har vi också hunnit provsitta många olika sorters bänkar i staden. Vi hann också med ett besök hos min kära kusin och barndomsvän, som med sin man nyligen blivit föräldrar till ett mysig liten kille. Jag och mina systrar fick andas in babydoft. Denna sköna, berusande doft av nyfödd bebis!
Som systrar känner man varandra så väl, man befinner sig på samma våglängd så att säga, vilket gör att man kan umgås avslappnat och skratta åt det mesta. Tyvärr slutade resan mindre lyckligt. En av systrarna fick migrän och började kasta upp i bilen. Jag var snabb att bjuda ut en shoppingkasse åt stackaren, men tyvärr visade det sig att påsen hade lufthål i bottnen.
Krya på dig älskade lillasyster!
I torsdags var jag på ny ultraljudskontroll och allt såg bra ut. Undersökningen visade en liten tillväxtskillnad mellan tvillingarna, men inget alarmerande. Tvilling B hade tröttnat att stå på huvudet och kommit på att sätta sig istället. Hoppas han ska välja hjässläget snart igen. Honom fick jag förresten en så fin bild på! Där han ligger med slutna ögon och suger på tummen. Liknar sin pappa och farbror upp i dagen. Tjockt mörkt hår..
Tvilling A gömde sig och ville inte vara med på något fotografi, men jag gissar att han ser rätt likadan ut. Fotografiet finns nu på vår kylskåpsdörr och jag blir så varm i mammahjärtat varje gång jag tittar på det.
Idag har jag tillbringat en heldag i Vasa med mina underbara systrar. Vi har ätit gott, gått i affärer och diskuterat både djupt och ytligt. Eftersom två av oss passar in på beskrivningen höggravida, så har vi också hunnit provsitta många olika sorters bänkar i staden. Vi hann också med ett besök hos min kära kusin och barndomsvän, som med sin man nyligen blivit föräldrar till ett mysig liten kille. Jag och mina systrar fick andas in babydoft. Denna sköna, berusande doft av nyfödd bebis!
Som systrar känner man varandra så väl, man befinner sig på samma våglängd så att säga, vilket gör att man kan umgås avslappnat och skratta åt det mesta. Tyvärr slutade resan mindre lyckligt. En av systrarna fick migrän och började kasta upp i bilen. Jag var snabb att bjuda ut en shoppingkasse åt stackaren, men tyvärr visade det sig att påsen hade lufthål i bottnen.
Krya på dig älskade lillasyster!
tisdag 19 november 2013
Längtan
Jag fick nyss meddelande om att två nya tvillingar sett dagens ljus.. Å, vad jag längtar efter mina egna tvillingpojkar. Känns så länge ännu förrän jag ska få hålla om dem! Tacksam att jag nu nått upp till vecka 26, men de små liven behöver hållas innanför skinnet i flera veckor ännu.
Ha inte för bråttom ut gossar, mamma är otålig, men ni mår bäst där ni är! <3
Ha inte för bråttom ut gossar, mamma är otålig, men ni mår bäst där ni är! <3
Längtan
Jag fick nyss meddelande om att två nya tvillingar sett dagens ljus.. Å, vad jag längtar efter mina egna tvillingpojkar. Känns så länge ännu förrän jag ska få hålla om dem! Tacksam att jag nu nått upp till vecka 26, men de små liven behöver hållas innanför skinnet i flera veckor ännu.
Ha inte för bråttom ut gossar, mamma är otålig, men ni mår bäst där ni är! <3
Ha inte för bråttom ut gossar, mamma är otålig, men ni mår bäst där ni är! <3
Julen kom
Varför väntar man i det längsta med att vända sig med bekymren till den allsmäktige Fadern? Först när man själv är helt chanslös och problemen håller på att kväva en, först då knäpper man sina händer. Jag tror nästan Fadern ser på sina kämpande barn med ett småleende. Att det ska vara så svårt att be om hjälp.
Förra veckan knäppte jag mina händer över ett bekymmer som började kännas övermäktigt. Ikväll knackade det på dörren. Vi står förstummade. Gud svarade inte på det sätt vi kanske tänkt, men Han svarade. Och det med råge. I år kom julen med Jesusbarnet i famnen till vårt hem den 19. november!
Let every thing that hath breath praise the Lord. Praise ye the Lord! Ps150:6
Förra veckan knäppte jag mina händer över ett bekymmer som började kännas övermäktigt. Ikväll knackade det på dörren. Vi står förstummade. Gud svarade inte på det sätt vi kanske tänkt, men Han svarade. Och det med råge. I år kom julen med Jesusbarnet i famnen till vårt hem den 19. november!
Let every thing that hath breath praise the Lord. Praise ye the Lord! Ps150:6
Julen kom
Varför väntar man i det längsta med att vända sig med bekymren till den allsmäktige Fadern? Först när man själv är helt chanslös och problemen håller på att kväva en, först då knäpper man sina händer. Jag tror nästan Fadern ser på sina kämpande barn med ett småleende. Att det ska vara så svårt att be om hjälp.
Förra veckan knäppte jag mina händer över ett bekymmer som började kännas övermäktigt. Ikväll knackade det på dörren. Vi står förstummade. Gud svarade inte på det sätt vi kanske tänkt, men Han svarade. Och det med råge. I år kom julen med Jesusbarnet i famnen till vårt hem den 19. november!
Let every thing that hath breath praise the Lord. Praise ye the Lord! Ps150:6
Förra veckan knäppte jag mina händer över ett bekymmer som började kännas övermäktigt. Ikväll knackade det på dörren. Vi står förstummade. Gud svarade inte på det sätt vi kanske tänkt, men Han svarade. Och det med råge. I år kom julen med Jesusbarnet i famnen till vårt hem den 19. november!
Let every thing that hath breath praise the Lord. Praise ye the Lord! Ps150:6
måndag 18 november 2013
Barnatro
Barnatron är så okomplicerad, unik i sin övertygelse. Frågor som barnen ställer om Gud, tron och himlen är uppriktiga och enkla, men oftast så svåra att besvara.
Det här är frågor jag själv stött på :
-Mamma, inte ska vi väl dö snart? Jag vill hinna fylla fyra år!
- Men mamma snöar det i himlen? Då behöver vi nog ta med kläderna.
- Tror du Gud hjälper mig att sätta på mig kläderna? Får man ha skjorta och jeans? Det skulle jag vilja ha på mig.
- Fast får man mat i himlen också? Då vill jag ha knackkorv, det är så gott. Tror du det finns Oboy och rostat bröd där också?
- Men hur ska vi vara allihopa i himlen om vi inte dör på samma gång?
Jag får lite panik, när något av barnen börjar diskutera himlen med mig. Blir rädd att det ska vara något slags varsel. Får lust att byta samtalsämne och vill inte att mitt barn ska tänka på de här sakerna. För jag klarar inte själv av att tänka mig mitt barn uppe i himlen, hur paradisiskt tillvaron än skulle vara. Inte ens med knackorv och hjälp med påklädning.
Samtidigt förstår jag att barnet behöver få ställa sina frågor. Det behöver få ventilera och diskutera de här sakerna. Även om svaren blir halvfärdiga och oklara.
Min man är hjälpledare i byns söndagsskola och var i torsdags på en samling för söndagsskollärare. Då barn är inblandade blir undervisningen sällan enformig. Här följer två händelser, som berättades av söndagsskollärare under kvällen:
En pappa frågade av sitt barn vad de lärt sig i dagklubben under dagen som gått. Svaret blev:
- Vi talade om Eva och Gud. När Eva åt av det förbjudna äpplet så bestämde Gud att de måste lämna paradiset. Och flytta hit till Bosund!
I bibeln står på flera ställen att "Jesus sade......" Ex. Jesus sade : Jag är världens Ljus.
Ett av söndagsskolbarnen undrade om denna Jesus sade på nåt sätt kunde vara släkt med Eric Saade?
Ja, det finns säkert hur mycket som helst av härliga kommentarer och knepiga frågor, som barnen ställt i det här ämnet. Dela gärna med er om ni har någon fin historia att berätta. Skulle vara roligt att läsa här på bloggen :)
Det här är frågor jag själv stött på :
-Mamma, inte ska vi väl dö snart? Jag vill hinna fylla fyra år!
- Men mamma snöar det i himlen? Då behöver vi nog ta med kläderna.
- Tror du Gud hjälper mig att sätta på mig kläderna? Får man ha skjorta och jeans? Det skulle jag vilja ha på mig.
- Fast får man mat i himlen också? Då vill jag ha knackkorv, det är så gott. Tror du det finns Oboy och rostat bröd där också?
- Men hur ska vi vara allihopa i himlen om vi inte dör på samma gång?
Jag får lite panik, när något av barnen börjar diskutera himlen med mig. Blir rädd att det ska vara något slags varsel. Får lust att byta samtalsämne och vill inte att mitt barn ska tänka på de här sakerna. För jag klarar inte själv av att tänka mig mitt barn uppe i himlen, hur paradisiskt tillvaron än skulle vara. Inte ens med knackorv och hjälp med påklädning.
Samtidigt förstår jag att barnet behöver få ställa sina frågor. Det behöver få ventilera och diskutera de här sakerna. Även om svaren blir halvfärdiga och oklara.
Min man är hjälpledare i byns söndagsskola och var i torsdags på en samling för söndagsskollärare. Då barn är inblandade blir undervisningen sällan enformig. Här följer två händelser, som berättades av söndagsskollärare under kvällen:
En pappa frågade av sitt barn vad de lärt sig i dagklubben under dagen som gått. Svaret blev:
- Vi talade om Eva och Gud. När Eva åt av det förbjudna äpplet så bestämde Gud att de måste lämna paradiset. Och flytta hit till Bosund!
I bibeln står på flera ställen att "Jesus sade......" Ex. Jesus sade : Jag är världens Ljus.
Ett av söndagsskolbarnen undrade om denna Jesus sade på nåt sätt kunde vara släkt med Eric Saade?
Ja, det finns säkert hur mycket som helst av härliga kommentarer och knepiga frågor, som barnen ställt i det här ämnet. Dela gärna med er om ni har någon fin historia att berätta. Skulle vara roligt att läsa här på bloggen :)
Barnatro
Barnatron är så okomplicerad, unik i sin övertygelse. Frågor som barnen ställer om Gud, tron och himlen är uppriktiga och enkla, men oftast så svåra att besvara.
Det här är frågor jag själv stött på :
-Mamma, inte ska vi väl dö snart? Jag vill hinna fylla fyra år!
- Men mamma snöar det i himlen? Då behöver vi nog ta med kläderna.
- Tror du Gud hjälper mig att sätta på mig kläderna? Får man ha skjorta och jeans? Det skulle jag vilja ha på mig.
- Fast får man mat i himlen också? Då vill jag ha knackkorv, det är så gott. Tror du det finns Oboy och rostat bröd där också?
- Men hur ska vi vara allihopa i himlen om vi inte dör på samma gång?
Jag får lite panik, när något av barnen börjar diskutera himlen med mig. Blir rädd att det ska vara något slags varsel. Får lust att byta samtalsämne och vill inte att mitt barn ska tänka på de här sakerna. För jag klarar inte själv av att tänka mig mitt barn uppe i himlen, hur paradisiskt tillvaron än skulle vara. Inte ens med knackorv och hjälp med påklädning.
Samtidigt förstår jag att barnet behöver få ställa sina frågor. Det behöver få ventilera och diskutera de här sakerna. Även om svaren blir halvfärdiga och oklara.
Min man är hjälpledare i byns söndagsskola och var i torsdags på en samling för söndagsskollärare. Då barn är inblandade blir undervisningen sällan enformig. Här följer två händelser, som berättades av söndagsskollärare under kvällen:
En pappa frågade av sitt barn vad de lärt sig i dagklubben under dagen som gått. Svaret blev:
- Vi talade om Eva och Gud. När Eva åt av det förbjudna äpplet så bestämde Gud att de måste lämna paradiset. Och flytta hit till Bosund!
I bibeln står på flera ställen att "Jesus sade......" Ex. Jesus sade : Jag är världens Ljus.
Ett av söndagsskolbarnen undrade om denna Jesus sade på nåt sätt kunde vara släkt med Eric Saade?
Ja, det finns säkert hur mycket som helst av härliga kommentarer och knepiga frågor, som barnen ställt i det här ämnet. Dela gärna med er om ni har någon fin historia att berätta. Skulle vara roligt att läsa här på bloggen :)
Det här är frågor jag själv stött på :
-Mamma, inte ska vi väl dö snart? Jag vill hinna fylla fyra år!
- Men mamma snöar det i himlen? Då behöver vi nog ta med kläderna.
- Tror du Gud hjälper mig att sätta på mig kläderna? Får man ha skjorta och jeans? Det skulle jag vilja ha på mig.
- Fast får man mat i himlen också? Då vill jag ha knackkorv, det är så gott. Tror du det finns Oboy och rostat bröd där också?
- Men hur ska vi vara allihopa i himlen om vi inte dör på samma gång?
Jag får lite panik, när något av barnen börjar diskutera himlen med mig. Blir rädd att det ska vara något slags varsel. Får lust att byta samtalsämne och vill inte att mitt barn ska tänka på de här sakerna. För jag klarar inte själv av att tänka mig mitt barn uppe i himlen, hur paradisiskt tillvaron än skulle vara. Inte ens med knackorv och hjälp med påklädning.
Samtidigt förstår jag att barnet behöver få ställa sina frågor. Det behöver få ventilera och diskutera de här sakerna. Även om svaren blir halvfärdiga och oklara.
Min man är hjälpledare i byns söndagsskola och var i torsdags på en samling för söndagsskollärare. Då barn är inblandade blir undervisningen sällan enformig. Här följer två händelser, som berättades av söndagsskollärare under kvällen:
En pappa frågade av sitt barn vad de lärt sig i dagklubben under dagen som gått. Svaret blev:
- Vi talade om Eva och Gud. När Eva åt av det förbjudna äpplet så bestämde Gud att de måste lämna paradiset. Och flytta hit till Bosund!
I bibeln står på flera ställen att "Jesus sade......" Ex. Jesus sade : Jag är världens Ljus.
Ett av söndagsskolbarnen undrade om denna Jesus sade på nåt sätt kunde vara släkt med Eric Saade?
Ja, det finns säkert hur mycket som helst av härliga kommentarer och knepiga frågor, som barnen ställt i det här ämnet. Dela gärna med er om ni har någon fin historia att berätta. Skulle vara roligt att läsa här på bloggen :)
fredag 15 november 2013
Regnbågen
" Ditt arbete försvinner inte när du visar regnbågen för ditt barn.
Det gör däremot regnbågen om du först vill bli klar med ditt arbete."
Så tänkvärda ord! Läste dem på Facebook häromdagen och vill nu föra dem vidare.
Livet är kort, men den tid barnen är små är ännu kortare. Låt oss skapa tid, så länge vi har tid. Tid att se regnbågen på himlen, hackspetten i lyktstolpen, den guldskimrande stenen på vägen och daggmasken i lerpölen.
Barn har en förmåga att se och ta in så mycket mer intryck av omgivningen än vad vi vuxna har. Vi borde ju se och vilja visa regnbågen för våra barn, men oftast är det tvärtom. Vi vuxna har blivit så blinda av alla tankar och måsten, som snurrar runt i våra huvuden. Sen när det lyckliga barnet kommer springande och vill visa oss den vackra guldstenen det hittat, ja då får barnet på sin höjd ett tankspritt svar. Ser mamma ens vilken skatt jag hittat!?
Ja, hur många skatter missar vi inte i allt vårt jäktande. Gud hjälp oss, att ta till vara alla dessa värdefulla ögonblick vi kan dela med våra barn. Vi får smittas av deras entusiasm och upptäcka att livet har så mycket mer att erbjuda. Än vad vi med vår vuxenhjärna kunnat föreställa oss!
Det gör däremot regnbågen om du först vill bli klar med ditt arbete."
Så tänkvärda ord! Läste dem på Facebook häromdagen och vill nu föra dem vidare.
Livet är kort, men den tid barnen är små är ännu kortare. Låt oss skapa tid, så länge vi har tid. Tid att se regnbågen på himlen, hackspetten i lyktstolpen, den guldskimrande stenen på vägen och daggmasken i lerpölen.
Barn har en förmåga att se och ta in så mycket mer intryck av omgivningen än vad vi vuxna har. Vi borde ju se och vilja visa regnbågen för våra barn, men oftast är det tvärtom. Vi vuxna har blivit så blinda av alla tankar och måsten, som snurrar runt i våra huvuden. Sen när det lyckliga barnet kommer springande och vill visa oss den vackra guldstenen det hittat, ja då får barnet på sin höjd ett tankspritt svar. Ser mamma ens vilken skatt jag hittat!?
Ja, hur många skatter missar vi inte i allt vårt jäktande. Gud hjälp oss, att ta till vara alla dessa värdefulla ögonblick vi kan dela med våra barn. Vi får smittas av deras entusiasm och upptäcka att livet har så mycket mer att erbjuda. Än vad vi med vår vuxenhjärna kunnat föreställa oss!
Regnbågen
" Ditt arbete försvinner inte när du visar regnbågen för ditt barn.
Det gör däremot regnbågen om du först vill bli klar med ditt arbete."
Så tänkvärda ord! Läste dem på Facebook häromdagen och vill nu föra dem vidare.
Livet är kort, men den tid barnen är små är ännu kortare. Låt oss skapa tid, så länge vi har tid. Tid att se regnbågen på himlen, hackspetten i lyktstolpen, den guldskimrande stenen på vägen och daggmasken i lerpölen.
Barn har en förmåga att se och ta in så mycket mer intryck av omgivningen än vad vi vuxna har. Vi borde ju se och vilja visa regnbågen för våra barn, men oftast är det tvärtom. Vi vuxna har blivit så blinda av alla tankar och måsten, som snurrar runt i våra huvuden. Sen när det lyckliga barnet kommer springande och vill visa oss den vackra guldstenen det hittat, ja då får barnet på sin höjd ett tankspritt svar. Ser mamma ens vilken skatt jag hittat!?
Ja, hur många skatter missar vi inte i allt vårt jäktande. Gud hjälp oss, att ta till vara alla dessa värdefulla ögonblick vi kan dela med våra barn. Vi får smittas av deras entusiasm och upptäcka att livet har så mycket mer att erbjuda. Än vad vi med vår vuxenhjärna kunnat föreställa oss!
Det gör däremot regnbågen om du först vill bli klar med ditt arbete."
Så tänkvärda ord! Läste dem på Facebook häromdagen och vill nu föra dem vidare.
Livet är kort, men den tid barnen är små är ännu kortare. Låt oss skapa tid, så länge vi har tid. Tid att se regnbågen på himlen, hackspetten i lyktstolpen, den guldskimrande stenen på vägen och daggmasken i lerpölen.
Barn har en förmåga att se och ta in så mycket mer intryck av omgivningen än vad vi vuxna har. Vi borde ju se och vilja visa regnbågen för våra barn, men oftast är det tvärtom. Vi vuxna har blivit så blinda av alla tankar och måsten, som snurrar runt i våra huvuden. Sen när det lyckliga barnet kommer springande och vill visa oss den vackra guldstenen det hittat, ja då får barnet på sin höjd ett tankspritt svar. Ser mamma ens vilken skatt jag hittat!?
Ja, hur många skatter missar vi inte i allt vårt jäktande. Gud hjälp oss, att ta till vara alla dessa värdefulla ögonblick vi kan dela med våra barn. Vi får smittas av deras entusiasm och upptäcka att livet har så mycket mer att erbjuda. Än vad vi med vår vuxenhjärna kunnat föreställa oss!
Lyxkvällar
Jag och min man har haft en lyxkväll varje vecka under snart två månaders tid. Mina föräldrar kom på den ljusa idén i höstas att en kväll under veckan hämta våra barn och hitta på något roligt tillsammans med dem .Jag var lite tveksam till deras idé, eftersom jag tyckte att de skulle spara sin energi tills den faktiskt en dag skulle behövas. Exempelvis om jag skulle hamna i sängläge eller på sjukhus under den här specialgraviditeten. Dessutom upplever jag att vi nu haft en lugn period här hos oss. Lugn!?! skulle säkert mina yngre syskon utbrista på det påståendet. De brukar se helt utslagna ut efter ett par timmars samvaro med oss och våra barn. Nej, våra barn är inte av den lugna kategorin, men under det senaste året har tillvaron ändå varit helt acceptabel . Vi har sovit gott på nätterna och hunnit även med annat än att bara överleva.
Konstigt nog, har våra barnfria kvällar ännu inte bjudit på en enda lugn hemmakväll! Då vi skulle kunna umgås bara på två. Endera har min man haft ishockeymatch, varit på talko eller kurs.
Eller så har jag varit på dagklubbsmöte, föräldrasamling eller gjort matinköp. Sorgligt att det kan bli såhär fullspäckat i kalendern, fast vi sällan bokar in något på förhand.
Ikväll hämtade mormor och morfar våra äldre barn och for till simhallen med dem. Och jag erkänner..idag var det extra roligt att vinka av barnen. Det var slagsmål och skrik genom hela middagen, och själv var jag så trött att jag inte ens orkade ingripa. Min man skulle iväg på söndagsskolsamling, så jag och minstingen lämnade ensamma på hemmaplan. Vi städade övra delen av huset. Vi körde ikapp med radiostyrda bilar. Vi bakade lite till helgen. Jag lärde lillungen slå kullerbyttor och såg hur han njöt minst lika mycket som jag av att det var lugnt och tyst i huset. Och att han fick ha mammas uppmärksamhet helt för sig själv.
Tack min mamma och pappa! Ni är underbara morföräldrar! Hoppas att jag själv en dag ska ha möjligheten att erbjuda mina egna barn och barnbarn en sådan här guldkant i tillvaron!
Konstigt nog, har våra barnfria kvällar ännu inte bjudit på en enda lugn hemmakväll! Då vi skulle kunna umgås bara på två. Endera har min man haft ishockeymatch, varit på talko eller kurs.
Eller så har jag varit på dagklubbsmöte, föräldrasamling eller gjort matinköp. Sorgligt att det kan bli såhär fullspäckat i kalendern, fast vi sällan bokar in något på förhand.
Ikväll hämtade mormor och morfar våra äldre barn och for till simhallen med dem. Och jag erkänner..idag var det extra roligt att vinka av barnen. Det var slagsmål och skrik genom hela middagen, och själv var jag så trött att jag inte ens orkade ingripa. Min man skulle iväg på söndagsskolsamling, så jag och minstingen lämnade ensamma på hemmaplan. Vi städade övra delen av huset. Vi körde ikapp med radiostyrda bilar. Vi bakade lite till helgen. Jag lärde lillungen slå kullerbyttor och såg hur han njöt minst lika mycket som jag av att det var lugnt och tyst i huset. Och att han fick ha mammas uppmärksamhet helt för sig själv.
Tack min mamma och pappa! Ni är underbara morföräldrar! Hoppas att jag själv en dag ska ha möjligheten att erbjuda mina egna barn och barnbarn en sådan här guldkant i tillvaron!
Lyxkvällar
Jag och min man har haft en lyxkväll varje vecka under snart två månaders tid. Mina föräldrar kom på den ljusa idén i höstas att en kväll under veckan hämta våra barn och hitta på något roligt tillsammans med dem .Jag var lite tveksam till deras idé, eftersom jag tyckte att de skulle spara sin energi tills den faktiskt en dag skulle behövas. Exempelvis om jag skulle hamna i sängläge eller på sjukhus under den här specialgraviditeten. Dessutom upplever jag att vi nu haft en lugn period här hos oss. Lugn!?! skulle säkert mina yngre syskon utbrista på det påståendet. De brukar se helt utslagna ut efter ett par timmars samvaro med oss och våra barn. Nej, våra barn är inte av den lugna kategorin, men under det senaste året har tillvaron ändå varit helt acceptabel . Vi har sovit gott på nätterna och hunnit även med annat än att bara överleva.
Konstigt nog, har våra barnfria kvällar ännu inte bjudit på en enda lugn hemmakväll! Då vi skulle kunna umgås bara på två. Endera har min man haft ishockeymatch, varit på talko eller kurs.
Eller så har jag varit på dagklubbsmöte, föräldrasamling eller gjort matinköp. Sorgligt att det kan bli såhär fullspäckat i kalendern, fast vi sällan bokar in något på förhand.
Ikväll hämtade mormor och morfar våra äldre barn och for till simhallen med dem. Och jag erkänner..idag var det extra roligt att vinka av barnen. Det var slagsmål och skrik genom hela middagen, och själv var jag så trött att jag inte ens orkade ingripa. Min man skulle iväg på söndagsskolsamling, så jag och minstingen lämnade ensamma på hemmaplan. Vi städade övra delen av huset. Vi körde ikapp med radiostyrda bilar. Vi bakade lite till helgen. Jag lärde lillungen slå kullerbyttor och såg hur han njöt minst lika mycket som jag av att det var lugnt och tyst i huset. Och att han fick ha mammas uppmärksamhet helt för sig själv.
Tack min mamma och pappa! Ni är underbara morföräldrar! Hoppas att jag själv en dag ska ha möjligheten att erbjuda mina egna barn och barnbarn en sådan här guldkant i tillvaron!
Konstigt nog, har våra barnfria kvällar ännu inte bjudit på en enda lugn hemmakväll! Då vi skulle kunna umgås bara på två. Endera har min man haft ishockeymatch, varit på talko eller kurs.
Eller så har jag varit på dagklubbsmöte, föräldrasamling eller gjort matinköp. Sorgligt att det kan bli såhär fullspäckat i kalendern, fast vi sällan bokar in något på förhand.
Ikväll hämtade mormor och morfar våra äldre barn och for till simhallen med dem. Och jag erkänner..idag var det extra roligt att vinka av barnen. Det var slagsmål och skrik genom hela middagen, och själv var jag så trött att jag inte ens orkade ingripa. Min man skulle iväg på söndagsskolsamling, så jag och minstingen lämnade ensamma på hemmaplan. Vi städade övra delen av huset. Vi körde ikapp med radiostyrda bilar. Vi bakade lite till helgen. Jag lärde lillungen slå kullerbyttor och såg hur han njöt minst lika mycket som jag av att det var lugnt och tyst i huset. Och att han fick ha mammas uppmärksamhet helt för sig själv.
Tack min mamma och pappa! Ni är underbara morföräldrar! Hoppas att jag själv en dag ska ha möjligheten att erbjuda mina egna barn och barnbarn en sådan här guldkant i tillvaron!
måndag 11 november 2013
Äktenskapsmedicin
Känns det som att ni tappat gnistan i ert äktenskap?
Ja, jag vet så väl hur du som kvinna kan känna det. Du är trött och har så mycket att tänka på. Kanske är det länge sedan du fått uppskattning för det du gör. En evighet, sen du fick höra av din partner att du är vacker eller nånting ditåt ens. Du saknar tiden, då du kände dig bekräftad och attraktiv..
Men nu skall inte dethär inlägget handla om vad vi saknar, utan vad vi har och vad vi kan förbättra.
Vill du ha en nytändning i ditt äktenskap? Vad kan DU göra för det här?
Medicinkuren du som kvinna kan ge ert parförhållande:
1. Välkomna hem din man från jobbet med en extra lång och innerlig kram.
2. Fråga hur hans dag varit f.ö.r.s.t. när du har tid att lyssna utan att avbryta.
3. Bjud ut nackmassage.
4. Ordna med en helkväll på tumanhand. Har ni barn så ordna barnvakt. Börja kvällen med en bit god mat och fullfölj kvällen med något som din man tycker om. Kanske fågelskådning eller bastubad? Om det blir besök till tennishallen eller bowlinghallen, så kom ihåg att det lönar sig att låta karln vinna!
5. Skryt på din partner i sällskap med andra.
6. Städa garaget. Obs! Funkar inte på alla män. Jag städade garage och bilar i flera år innan jag förstod att min karl upplevde det som ett övertramp på hans manlighet.
7. Skicka ett ömt sms mitt i hans arbetsdag, ett som får honom att rodna. Bra tips om du vill ha hem honom i god tid till middagen!
Följ det här veckoprogrammet i en månads tid och du kommer garanterat att se resultat! Är det svårt att hitta motivationen och viljan, så knäpp dina händer och be att du skall få det. Lycka till!!
Ja, jag vet så väl hur du som kvinna kan känna det. Du är trött och har så mycket att tänka på. Kanske är det länge sedan du fått uppskattning för det du gör. En evighet, sen du fick höra av din partner att du är vacker eller nånting ditåt ens. Du saknar tiden, då du kände dig bekräftad och attraktiv..
Men nu skall inte dethär inlägget handla om vad vi saknar, utan vad vi har och vad vi kan förbättra.
Vill du ha en nytändning i ditt äktenskap? Vad kan DU göra för det här?
Medicinkuren du som kvinna kan ge ert parförhållande:
1. Välkomna hem din man från jobbet med en extra lång och innerlig kram.
2. Fråga hur hans dag varit f.ö.r.s.t. när du har tid att lyssna utan att avbryta.
3. Bjud ut nackmassage.
4. Ordna med en helkväll på tumanhand. Har ni barn så ordna barnvakt. Börja kvällen med en bit god mat och fullfölj kvällen med något som din man tycker om. Kanske fågelskådning eller bastubad? Om det blir besök till tennishallen eller bowlinghallen, så kom ihåg att det lönar sig att låta karln vinna!
5. Skryt på din partner i sällskap med andra.
6. Städa garaget. Obs! Funkar inte på alla män. Jag städade garage och bilar i flera år innan jag förstod att min karl upplevde det som ett övertramp på hans manlighet.
7. Skicka ett ömt sms mitt i hans arbetsdag, ett som får honom att rodna. Bra tips om du vill ha hem honom i god tid till middagen!
Följ det här veckoprogrammet i en månads tid och du kommer garanterat att se resultat! Är det svårt att hitta motivationen och viljan, så knäpp dina händer och be att du skall få det. Lycka till!!
Äktenskapsmedicin
Känns det som att ni tappat gnistan i ert äktenskap?
Ja, jag vet så väl hur du som kvinna kan känna det. Du är trött och har så mycket att tänka på. Kanske är det länge sedan du fått uppskattning för det du gör. En evighet, sen du fick höra av din partner att du är vacker eller nånting ditåt ens. Du saknar tiden, då du kände dig bekräftad och attraktiv..
Men nu skall inte dethär inlägget handla om vad vi saknar, utan vad vi har och vad vi kan förbättra.
Vill du ha en nytändning i ditt äktenskap? Vad kan DU göra för det här?
Medicinkuren du som kvinna kan ge ert parförhållande:
1. Välkomna hem din man från jobbet med en extra lång och innerlig kram.
2. Fråga hur hans dag varit f.ö.r.s.t. när du har tid att lyssna utan att avbryta.
3. Bjud ut nackmassage.
4. Ordna med en helkväll på tumanhand. Har ni barn så ordna barnvakt. Börja kvällen med en bit god mat och fullfölj kvällen med något som din man tycker om. Kanske fågelskådning eller bastubad? Om det blir besök till tennishallen eller bowlinghallen, så kom ihåg att det lönar sig att låta karln vinna!
5. Skryt på din partner i sällskap med andra.
6. Städa garaget. Obs! Funkar inte på alla män. Jag städade garage och bilar i flera år innan jag förstod att min karl upplevde det som ett övertramp på hans manlighet.
7. Skicka ett ömt sms mitt i hans arbetsdag, ett som får honom att rodna. Bra tips om du vill ha hem honom i god tid till middagen!
Följ det här veckoprogrammet i en månads tid och du kommer garanterat att se resultat! Är det svårt att hitta motivationen och viljan, så knäpp dina händer och be att du skall få det. Lycka till!!
Ja, jag vet så väl hur du som kvinna kan känna det. Du är trött och har så mycket att tänka på. Kanske är det länge sedan du fått uppskattning för det du gör. En evighet, sen du fick höra av din partner att du är vacker eller nånting ditåt ens. Du saknar tiden, då du kände dig bekräftad och attraktiv..
Men nu skall inte dethär inlägget handla om vad vi saknar, utan vad vi har och vad vi kan förbättra.
Vill du ha en nytändning i ditt äktenskap? Vad kan DU göra för det här?
Medicinkuren du som kvinna kan ge ert parförhållande:
1. Välkomna hem din man från jobbet med en extra lång och innerlig kram.
2. Fråga hur hans dag varit f.ö.r.s.t. när du har tid att lyssna utan att avbryta.
3. Bjud ut nackmassage.
4. Ordna med en helkväll på tumanhand. Har ni barn så ordna barnvakt. Börja kvällen med en bit god mat och fullfölj kvällen med något som din man tycker om. Kanske fågelskådning eller bastubad? Om det blir besök till tennishallen eller bowlinghallen, så kom ihåg att det lönar sig att låta karln vinna!
5. Skryt på din partner i sällskap med andra.
6. Städa garaget. Obs! Funkar inte på alla män. Jag städade garage och bilar i flera år innan jag förstod att min karl upplevde det som ett övertramp på hans manlighet.
7. Skicka ett ömt sms mitt i hans arbetsdag, ett som får honom att rodna. Bra tips om du vill ha hem honom i god tid till middagen!
Följ det här veckoprogrammet i en månads tid och du kommer garanterat att se resultat! Är det svårt att hitta motivationen och viljan, så knäpp dina händer och be att du skall få det. Lycka till!!
lördag 9 november 2013
Grattis Pappa!
Grattis till min älskade, du är underbar pappa åt våra barn! Familjens klippa, så tacksam att vi har dig!
Grattis till min egen fina Pappa! Tack för allt du gjort för mig och mina syskon! Och våra barn!
Grattis till Svärfar! Ditt lugn och din uppriktiga närvaro i kontakten med barn är beundransvärd!
Grattis till alla Pappor! Hoppas ni får en välsignad Farsdag och blir uppvaktade med råge!
Kramar!<3
Grattis till min egen fina Pappa! Tack för allt du gjort för mig och mina syskon! Och våra barn!
Grattis till Svärfar! Ditt lugn och din uppriktiga närvaro i kontakten med barn är beundransvärd!
Grattis till alla Pappor! Hoppas ni får en välsignad Farsdag och blir uppvaktade med råge!
Kramar!<3
Grattis Pappa!
Grattis till min älskade, du är underbar pappa åt våra barn! Familjens klippa, så tacksam att vi har dig!
Grattis till min egen fina Pappa! Tack för allt du gjort för mig och mina syskon! Och våra barn!
Grattis till Svärfar! Ditt lugn och din uppriktiga närvaro i kontakten med barn är beundransvärd!
Grattis till alla Pappor! Hoppas ni får en välsignad Farsdag och blir uppvaktade med råge!
Kramar!<3
Grattis till min egen fina Pappa! Tack för allt du gjort för mig och mina syskon! Och våra barn!
Grattis till Svärfar! Ditt lugn och din uppriktiga närvaro i kontakten med barn är beundransvärd!
Grattis till alla Pappor! Hoppas ni får en välsignad Farsdag och blir uppvaktade med råge!
Kramar!<3
torsdag 7 november 2013
Föräldraskap
Föräldraskapet torde vara livets mest omväxlande och variationsrika uppgift. Inget annat uppdrag kräver så mycket uppoffringar, flexibilitet och tålamod. Samtidigt som inget annat framkallar så stora lyckokänslor, underbara ögonblick och fina minnen.
Och ibland kastas man snabbt mellan de olika känslolägena. Som idag då barnen lekte så samspelta och ivriga. De hade tagit på sig fotbollsshorts och spelartröjor, förutom minstingen då som vägrade. Han gillar inte onödiga klädbyten, men fick efter lite konsultation vara med ändå. Barnen packade ryggväskor för de skulle ut på turné och planerade till och med att övernatta på hotell. Jag satt och smuttade på mitt eftermiddagste och iakttog dem nöjt. Mitt fina fotbollslag. Min livliga, kloka Hannes. Min envisa, fina Maja. Min stabila, mysiga John. Och min ljuvliga lilla Levi. När jag ännu till känner ett par fotbollssparkar inifrån magen är lyckan total.
Men andra träningsmatchen urartar och snart ligger alla spelare i en hög och skriker, gråter och vrålar om vartannat. Nu får jag plötsligt lust att ringa en taxi med destinationen BORT, vartsomhelst. Kanske Evijärvi, där är det säkert lugnt och bra.
Ja, att vara förälder är inte lätt. Men föräldraskapet är väl det enda som kan vara både fruktansvärt jobbigt och underbart givande. På en och samma gång.
Och ibland kastas man snabbt mellan de olika känslolägena. Som idag då barnen lekte så samspelta och ivriga. De hade tagit på sig fotbollsshorts och spelartröjor, förutom minstingen då som vägrade. Han gillar inte onödiga klädbyten, men fick efter lite konsultation vara med ändå. Barnen packade ryggväskor för de skulle ut på turné och planerade till och med att övernatta på hotell. Jag satt och smuttade på mitt eftermiddagste och iakttog dem nöjt. Mitt fina fotbollslag. Min livliga, kloka Hannes. Min envisa, fina Maja. Min stabila, mysiga John. Och min ljuvliga lilla Levi. När jag ännu till känner ett par fotbollssparkar inifrån magen är lyckan total.
Men andra träningsmatchen urartar och snart ligger alla spelare i en hög och skriker, gråter och vrålar om vartannat. Nu får jag plötsligt lust att ringa en taxi med destinationen BORT, vartsomhelst. Kanske Evijärvi, där är det säkert lugnt och bra.
Ja, att vara förälder är inte lätt. Men föräldraskapet är väl det enda som kan vara både fruktansvärt jobbigt och underbart givande. På en och samma gång.
Föräldraskap
Föräldraskapet torde vara livets mest omväxlande och variationsrika uppgift. Inget annat uppdrag kräver så mycket uppoffringar, flexibilitet och tålamod. Samtidigt som inget annat framkallar så stora lyckokänslor, underbara ögonblick och fina minnen.
Och ibland kastas man snabbt mellan de olika känslolägena. Som idag då barnen lekte så samspelta och ivriga. De hade tagit på sig fotbollsshorts och spelartröjor, förutom minstingen då som vägrade. Han gillar inte onödiga klädbyten, men fick efter lite konsultation vara med ändå. Barnen packade ryggväskor för de skulle ut på turné och planerade till och med att övernatta på hotell. Jag satt och smuttade på mitt eftermiddagste och iakttog dem nöjt. Mitt fina fotbollslag. Min livliga, kloka Hannes. Min envisa, fina Maja. Min stabila, mysiga John. Och min ljuvliga lilla Levi. När jag ännu till känner ett par fotbollssparkar inifrån magen är lyckan total.
Men andra träningsmatchen urartar och snart ligger alla spelare i en hög och skriker, gråter och vrålar om vartannat. Nu får jag plötsligt lust att ringa en taxi med destinationen BORT, vartsomhelst. Kanske Evijärvi, där är det säkert lugnt och bra.
Ja, att vara förälder är inte lätt. Men föräldraskapet är väl det enda som kan vara både fruktansvärt jobbigt och underbart givande. På en och samma gång.
Och ibland kastas man snabbt mellan de olika känslolägena. Som idag då barnen lekte så samspelta och ivriga. De hade tagit på sig fotbollsshorts och spelartröjor, förutom minstingen då som vägrade. Han gillar inte onödiga klädbyten, men fick efter lite konsultation vara med ändå. Barnen packade ryggväskor för de skulle ut på turné och planerade till och med att övernatta på hotell. Jag satt och smuttade på mitt eftermiddagste och iakttog dem nöjt. Mitt fina fotbollslag. Min livliga, kloka Hannes. Min envisa, fina Maja. Min stabila, mysiga John. Och min ljuvliga lilla Levi. När jag ännu till känner ett par fotbollssparkar inifrån magen är lyckan total.
Men andra träningsmatchen urartar och snart ligger alla spelare i en hög och skriker, gråter och vrålar om vartannat. Nu får jag plötsligt lust att ringa en taxi med destinationen BORT, vartsomhelst. Kanske Evijärvi, där är det säkert lugnt och bra.
Ja, att vara förälder är inte lätt. Men föräldraskapet är väl det enda som kan vara både fruktansvärt jobbigt och underbart givande. På en och samma gång.
tisdag 5 november 2013
Optimistisk
Jag en obotlig tisdsoptimist. Tror att jag ska hinna både det ena och det andra och konstaterar i slutändan av dagen att endera får jag besviken gå och lägga mig, eller så får jag förlänga dygnet med några timmar.
Här sitter jag nu efter en sådan där "förlängd dag" och försöker få ner pulsen. Dagens sista projekt var en födelsedagstårta. Och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte är rätt person att förverkliga mina kära barns önskemål angående födelsedagstårtor! Det finns ju så många skickliga tårtmakare..
Men barnen de önskar och jag skapar snabbt en bild i hjärnkontoret, av hur den vackra tårtan ska se ut. Inga problem, tänker jag övertygat och handlar hem alla ingredienser. Snart uppkommer dock problem. Tårtbottnen bränns i kanterna, sockermassan spricker och marsipanet vägrar forma sig till önskvärda figurer. Det hela slutar i total frustration.
Det är bra att tänka positivt, men ibland tror jag att vi optimister mest ställer till problemsituationer för oss själva.
Få se vad födelsedagsbarnet tycker imorgon. Med lite fantasi ska väl gossen se vad tårtan föreställer. Jag får försöka kompensera tårtfiaskot med extra många kramar.
Ja, tänk att min lilla John redan fyller fyra hela år! Han som växt upp som fastlimmad i famnen, hängande i min hårfläta. Han är fortfarande det av barnen, som helst kryper upp i knät för en mysstund med mamma och det hoppas jag han ska fortsätta med många år framöver! Tills militärtjänstgöringen kallar, tänker optimisten i mig..
Här sitter jag nu efter en sådan där "förlängd dag" och försöker få ner pulsen. Dagens sista projekt var en födelsedagstårta. Och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte är rätt person att förverkliga mina kära barns önskemål angående födelsedagstårtor! Det finns ju så många skickliga tårtmakare..
Men barnen de önskar och jag skapar snabbt en bild i hjärnkontoret, av hur den vackra tårtan ska se ut. Inga problem, tänker jag övertygat och handlar hem alla ingredienser. Snart uppkommer dock problem. Tårtbottnen bränns i kanterna, sockermassan spricker och marsipanet vägrar forma sig till önskvärda figurer. Det hela slutar i total frustration.
Det är bra att tänka positivt, men ibland tror jag att vi optimister mest ställer till problemsituationer för oss själva.
Få se vad födelsedagsbarnet tycker imorgon. Med lite fantasi ska väl gossen se vad tårtan föreställer. Jag får försöka kompensera tårtfiaskot med extra många kramar.
Ja, tänk att min lilla John redan fyller fyra hela år! Han som växt upp som fastlimmad i famnen, hängande i min hårfläta. Han är fortfarande det av barnen, som helst kryper upp i knät för en mysstund med mamma och det hoppas jag han ska fortsätta med många år framöver! Tills militärtjänstgöringen kallar, tänker optimisten i mig..
Optimistisk
Jag en obotlig tisdsoptimist. Tror att jag ska hinna både det ena och det andra och konstaterar i slutändan av dagen att endera får jag besviken gå och lägga mig, eller så får jag förlänga dygnet med några timmar.
Här sitter jag nu efter en sådan där "förlängd dag" och försöker få ner pulsen. Dagens sista projekt var en födelsedagstårta. Och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte är rätt person att förverkliga mina kära barns önskemål angående födelsedagstårtor! Det finns ju så många skickliga tårtmakare..
Men barnen de önskar och jag skapar snabbt en bild i hjärnkontoret, av hur den vackra tårtan ska se ut. Inga problem, tänker jag övertygat och handlar hem alla ingredienser. Snart uppkommer dock problem. Tårtbottnen bränns i kanterna, sockermassan spricker och marsipanet vägrar forma sig till önskvärda figurer. Det hela slutar i total frustration.
Det är bra att tänka positivt, men ibland tror jag att vi optimister mest ställer till problemsituationer för oss själva.
Få se vad födelsedagsbarnet tycker imorgon. Med lite fantasi ska väl gossen se vad tårtan föreställer. Jag får försöka kompensera tårtfiaskot med extra många kramar.
Ja, tänk att min lilla John redan fyller fyra hela år! Han som växt upp som fastlimmad i famnen, hängande i min hårfläta. Han är fortfarande det av barnen, som helst kryper upp i knät för en mysstund med mamma och det hoppas jag han ska fortsätta med många år framöver! Tills militärtjänstgöringen kallar, tänker optimisten i mig..
Här sitter jag nu efter en sådan där "förlängd dag" och försöker få ner pulsen. Dagens sista projekt var en födelsedagstårta. Och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte är rätt person att förverkliga mina kära barns önskemål angående födelsedagstårtor! Det finns ju så många skickliga tårtmakare..
Men barnen de önskar och jag skapar snabbt en bild i hjärnkontoret, av hur den vackra tårtan ska se ut. Inga problem, tänker jag övertygat och handlar hem alla ingredienser. Snart uppkommer dock problem. Tårtbottnen bränns i kanterna, sockermassan spricker och marsipanet vägrar forma sig till önskvärda figurer. Det hela slutar i total frustration.
Det är bra att tänka positivt, men ibland tror jag att vi optimister mest ställer till problemsituationer för oss själva.
Få se vad födelsedagsbarnet tycker imorgon. Med lite fantasi ska väl gossen se vad tårtan föreställer. Jag får försöka kompensera tårtfiaskot med extra många kramar.
Ja, tänk att min lilla John redan fyller fyra hela år! Han som växt upp som fastlimmad i famnen, hängande i min hårfläta. Han är fortfarande det av barnen, som helst kryper upp i knät för en mysstund med mamma och det hoppas jag han ska fortsätta med många år framöver! Tills militärtjänstgöringen kallar, tänker optimisten i mig..
fredag 1 november 2013
Sorg
Imorgon firar vi Alla helgons dag. En dag att minnas de medmänniskor och familjemedlemmar som avlidit. En dag att igen känna saknad och sorg.
Själv har jag ingen att sörja och det är en sak jag verkligen inte sörjer över. Men ibland känner jag mig handikappad när jag möter människor som just mist någon. Har man inte genomlevt det här själv, så är det svårt att omfatta vidden av vad dessa människor går igenom. Alla tröstande ord faller liksom platt till marken.
Tänk att jag levt i över 30 år och aldrig mist någon i min närhet. Min morfar dog när min mamma var ung, men förutom det har jag hela familjen och släkten kvar. Farfar, farmor, mormor och alla sextio kusiner. Men klockan fortsätter ticka vidare och jag vet att den dagen inte kan vara långt borta, då även jag hamnar att ta avsked av någon.
Men när vi imorgon går till gravgårdarna och tänder ljus, då ska vi tänka på det himmelska ljuset som väntar oss bortom detta liv. Det eviga ljuset. Där vi alla möts igen.
Själv har jag ingen att sörja och det är en sak jag verkligen inte sörjer över. Men ibland känner jag mig handikappad när jag möter människor som just mist någon. Har man inte genomlevt det här själv, så är det svårt att omfatta vidden av vad dessa människor går igenom. Alla tröstande ord faller liksom platt till marken.
Tänk att jag levt i över 30 år och aldrig mist någon i min närhet. Min morfar dog när min mamma var ung, men förutom det har jag hela familjen och släkten kvar. Farfar, farmor, mormor och alla sextio kusiner. Men klockan fortsätter ticka vidare och jag vet att den dagen inte kan vara långt borta, då även jag hamnar att ta avsked av någon.
Men när vi imorgon går till gravgårdarna och tänder ljus, då ska vi tänka på det himmelska ljuset som väntar oss bortom detta liv. Det eviga ljuset. Där vi alla möts igen.
Sorg
Imorgon firar vi Alla helgons dag. En dag att minnas de medmänniskor och familjemedlemmar som avlidit. En dag att igen känna saknad och sorg.
Själv har jag ingen att sörja och det är en sak jag verkligen inte sörjer över. Men ibland känner jag mig handikappad när jag möter människor som just mist någon. Har man inte genomlevt det här själv, så är det svårt att omfatta vidden av vad dessa människor går igenom. Alla tröstande ord faller liksom platt till marken.
Tänk att jag levt i över 30 år och aldrig mist någon i min närhet. Min morfar dog när min mamma var ung, men förutom det har jag hela familjen och släkten kvar. Farfar, farmor, mormor och alla sextio kusiner. Men klockan fortsätter ticka vidare och jag vet att den dagen inte kan vara långt borta, då även jag hamnar att ta avsked av någon.
Men när vi imorgon går till gravgårdarna och tänder ljus, då ska vi tänka på det himmelska ljuset som väntar oss bortom detta liv. Det eviga ljuset. Där vi alla möts igen.
Själv har jag ingen att sörja och det är en sak jag verkligen inte sörjer över. Men ibland känner jag mig handikappad när jag möter människor som just mist någon. Har man inte genomlevt det här själv, så är det svårt att omfatta vidden av vad dessa människor går igenom. Alla tröstande ord faller liksom platt till marken.
Tänk att jag levt i över 30 år och aldrig mist någon i min närhet. Min morfar dog när min mamma var ung, men förutom det har jag hela familjen och släkten kvar. Farfar, farmor, mormor och alla sextio kusiner. Men klockan fortsätter ticka vidare och jag vet att den dagen inte kan vara långt borta, då även jag hamnar att ta avsked av någon.
Men när vi imorgon går till gravgårdarna och tänder ljus, då ska vi tänka på det himmelska ljuset som väntar oss bortom detta liv. Det eviga ljuset. Där vi alla möts igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)