Jag och min man har haft en lyxkväll varje vecka under snart två månaders tid. Mina föräldrar kom på den ljusa idén i höstas att en kväll under veckan hämta våra barn och hitta på något roligt tillsammans med dem .Jag var lite tveksam till deras idé, eftersom jag tyckte att de skulle spara sin energi tills den faktiskt en dag skulle behövas. Exempelvis om jag skulle hamna i sängläge eller på sjukhus under den här specialgraviditeten. Dessutom upplever jag att vi nu haft en lugn period här hos oss. Lugn!?! skulle säkert mina yngre syskon utbrista på det påståendet. De brukar se helt utslagna ut efter ett par timmars samvaro med oss och våra barn. Nej, våra barn är inte av den lugna kategorin, men under det senaste året har tillvaron ändå varit helt acceptabel . Vi har sovit gott på nätterna och hunnit även med annat än att bara överleva.
Konstigt nog, har våra barnfria kvällar ännu inte bjudit på en enda lugn hemmakväll! Då vi skulle kunna umgås bara på två. Endera har min man haft ishockeymatch, varit på talko eller kurs.
Eller så har jag varit på dagklubbsmöte, föräldrasamling eller gjort matinköp. Sorgligt att det kan bli såhär fullspäckat i kalendern, fast vi sällan bokar in något på förhand.
Ikväll hämtade mormor och morfar våra äldre barn och for till simhallen med dem. Och jag erkänner..idag var det extra roligt att vinka av barnen. Det var slagsmål och skrik genom hela middagen, och själv var jag så trött att jag inte ens orkade ingripa. Min man skulle iväg på söndagsskolsamling, så jag och minstingen lämnade ensamma på hemmaplan. Vi städade övra delen av huset. Vi körde ikapp med radiostyrda bilar. Vi bakade lite till helgen. Jag lärde lillungen slå kullerbyttor och såg hur han njöt minst lika mycket som jag av att det var lugnt och tyst i huset. Och att han fick ha mammas uppmärksamhet helt för sig själv.
Tack min mamma och pappa! Ni är underbara morföräldrar! Hoppas att jag själv en dag ska ha möjligheten att erbjuda mina egna barn och barnbarn en sådan här guldkant i tillvaron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar