Det bästa jag fått av mina föräldrar är en kristen uppfostran och så mina syskon! Två underbara systrar och tre fantastiska bröder. Vi har växt upp tillsammans under gnabb och gräl, lek och skratt. I samma syskonkärlek , som jag nu ser mina egna barn växa upp i.
I lördags firade vi min lillebror, som fyllt hela 30 år. Känns nästan lite skrämmande, för en lillebror är ju alltid en lillebror. Den här gången lyckades han inte blåsa ut tårtljusen i ett svep.
Vi hade en hel dags samvaro med fotboll, bastu, god mat och bowling på programmet. Det var så välsignat att få vara alla syskon "med tillbehör" samlade. Vi skämtade, retades och skrattade åt gamla minnen. Så tårarna sprutade.
Som storasyster har småsyskonen ibland gett mig huvudbry, men oj vad mycket glädje de har tillfört i mitt liv! Numera befinner vi oss i olika livssituationer och i olika delar av landet, men som syskon hör vi alltid ihop. Jag älskar dem så!
måndag 30 september 2013
Syskonkärlek
Det bästa jag fått av mina föräldrar är en kristen uppfostran och så mina syskon! Två underbara systrar och tre fantastiska bröder. Vi har växt upp tillsammans under gnabb och gräl, lek och skratt. I samma syskonkärlek , som jag nu ser mina egna barn växa upp i.
I lördags firade vi min lillebror, som fyllt hela 30 år. Känns nästan lite skrämmande, för en lillebror är ju alltid en lillebror. Den här gången lyckades han inte blåsa ut tårtljusen i ett svep.
Vi hade en hel dags samvaro med fotboll, bastu, god mat och bowling på programmet. Det var så välsignat att få vara alla syskon "med tillbehör" samlade. Vi skämtade, retades och skrattade åt gamla minnen. Så tårarna sprutade.
Som storasyster har småsyskonen ibland gett mig huvudbry, men oj vad mycket glädje de har tillfört i mitt liv! Numera befinner vi oss i olika livssituationer och i olika delar av landet, men som syskon hör vi alltid ihop. Jag älskar dem så!
I lördags firade vi min lillebror, som fyllt hela 30 år. Känns nästan lite skrämmande, för en lillebror är ju alltid en lillebror. Den här gången lyckades han inte blåsa ut tårtljusen i ett svep.
Vi hade en hel dags samvaro med fotboll, bastu, god mat och bowling på programmet. Det var så välsignat att få vara alla syskon "med tillbehör" samlade. Vi skämtade, retades och skrattade åt gamla minnen. Så tårarna sprutade.
Som storasyster har småsyskonen ibland gett mig huvudbry, men oj vad mycket glädje de har tillfört i mitt liv! Numera befinner vi oss i olika livssituationer och i olika delar av landet, men som syskon hör vi alltid ihop. Jag älskar dem så!
Detdär hemvårdsstödet
Det nya regeringsförslaget om delat hemvårdsstöd har skapat debatter. Min åsikt i frågan är definitivt klar, men har behövt svalna ett par veckor innan jag satt den i tryck. När jag hörde det nya förslaget om hemvårdsstödet kunde jag faktiskt inte tro mina öron! De senaste rapporterna har visat att barnfamiljerna är de som har det fattigast i dagens Finland. Det har pratats vackert om att stöda de svaga i samhället och minska på inkomstklyftorna. Och så det här..! Blodtrycket sköt i höjden.
Inget emot att öka jämnställdheten mammor och pappor emellan ifråga om barnskötsel. Men hur är det med jämnställdheten i löneinkomster då?! Då männen( i de flesta familjer) fortfarande lyfter den högre lönen, är det här förslaget dömt att misslyckas. Med några barn och ett huslån, så är en 300- 400 euros lägre månadsinkomst en omöjlig ekvation. Åtminstone hos oss skulle det innebära att vi inte hade mat på tallrikarna de två sista veckorna varje månad.
Så enda alternativet i de flesta familjer skulle vara att mamman tog ett heltidsjobb innan det yngsta barnet ens hunnit fylla två år. Med min kocklön, skulle jag nätt och jämt få finansierat dagiskostnaderna. Andra får betalt för att ta hand om dina barn, själv skall man inte få en cent för att vårda dem. Att sköta sina egna barn i det egna hemmet, anses tydligen vara en helt värdelös insats i vårt samhälle.
Det mest absurda är att staten är beredd att satsa enorma summor i det här.Att få mammor och barn ut i samhället. Hemvårdsstödet har varit en struntsumma i jämförelse vad det kostar i skattemedel att erbjuda ett barn dagisvård. Enligt beräkningar skulle det nya systemet kosta kommunerna runt 250- 300 miljoner euro. I dessa spartider!
Huvudlöst! Mammor ska bibehållas möjligheten att stanna hemma med sina barn. Helst tills barnen börjar i förskolan. Barnen är små under en så kort period och ska ges rätten att vistas i hemmiljö med någondera föräldern. Mamma eller pappa, beroende på vad som är bästa lösningen just i den familjen. Skuffar samhället ut alla barn ur hemmet redan från två års ålder, så undrar jag hur många utbrända tonåringar vi har i framtiden....?
Inget emot att öka jämnställdheten mammor och pappor emellan ifråga om barnskötsel. Men hur är det med jämnställdheten i löneinkomster då?! Då männen( i de flesta familjer) fortfarande lyfter den högre lönen, är det här förslaget dömt att misslyckas. Med några barn och ett huslån, så är en 300- 400 euros lägre månadsinkomst en omöjlig ekvation. Åtminstone hos oss skulle det innebära att vi inte hade mat på tallrikarna de två sista veckorna varje månad.
Så enda alternativet i de flesta familjer skulle vara att mamman tog ett heltidsjobb innan det yngsta barnet ens hunnit fylla två år. Med min kocklön, skulle jag nätt och jämt få finansierat dagiskostnaderna. Andra får betalt för att ta hand om dina barn, själv skall man inte få en cent för att vårda dem. Att sköta sina egna barn i det egna hemmet, anses tydligen vara en helt värdelös insats i vårt samhälle.
Det mest absurda är att staten är beredd att satsa enorma summor i det här.Att få mammor och barn ut i samhället. Hemvårdsstödet har varit en struntsumma i jämförelse vad det kostar i skattemedel att erbjuda ett barn dagisvård. Enligt beräkningar skulle det nya systemet kosta kommunerna runt 250- 300 miljoner euro. I dessa spartider!
Huvudlöst! Mammor ska bibehållas möjligheten att stanna hemma med sina barn. Helst tills barnen börjar i förskolan. Barnen är små under en så kort period och ska ges rätten att vistas i hemmiljö med någondera föräldern. Mamma eller pappa, beroende på vad som är bästa lösningen just i den familjen. Skuffar samhället ut alla barn ur hemmet redan från två års ålder, så undrar jag hur många utbrända tonåringar vi har i framtiden....?
Detdär hemvårdsstödet
Det nya regeringsförslaget om delat hemvårdsstöd har skapat debatter. Min åsikt i frågan är definitivt klar, men har behövt svalna ett par veckor innan jag satt den i tryck. När jag hörde det nya förslaget om hemvårdsstödet kunde jag faktiskt inte tro mina öron! De senaste rapporterna har visat att barnfamiljerna är de som har det fattigast i dagens Finland. Det har pratats vackert om att stöda de svaga i samhället och minska på inkomstklyftorna. Och så det här..! Blodtrycket sköt i höjden.
Inget emot att öka jämnställdheten mammor och pappor emellan ifråga om barnskötsel. Men hur är det med jämnställdheten i löneinkomster då?! Då männen( i de flesta familjer) fortfarande lyfter den högre lönen, är det här förslaget dömt att misslyckas. Med några barn och ett huslån, så är en 300- 400 euros lägre månadsinkomst en omöjlig ekvation. Åtminstone hos oss skulle det innebära att vi inte hade mat på tallrikarna de två sista veckorna varje månad.
Så enda alternativet i de flesta familjer skulle vara att mamman tog ett heltidsjobb innan det yngsta barnet ens hunnit fylla två år. Med min kocklön, skulle jag nätt och jämt få finansierat dagiskostnaderna. Andra får betalt för att ta hand om dina barn, själv skall man inte få en cent för att vårda dem. Att sköta sina egna barn i det egna hemmet, anses tydligen vara en helt värdelös insats i vårt samhälle.
Det mest absurda är att staten är beredd att satsa enorma summor i det här.Att få mammor och barn ut i samhället. Hemvårdsstödet har varit en struntsumma i jämförelse vad det kostar i skattemedel att erbjuda ett barn dagisvård. Enligt beräkningar skulle det nya systemet kosta kommunerna runt 250- 300 miljoner euro. I dessa spartider!
Huvudlöst! Mammor ska bibehållas möjligheten att stanna hemma med sina barn. Helst tills barnen börjar i förskolan. Barnen är små under en så kort period och ska ges rätten att vistas i hemmiljö med någondera föräldern. Mamma eller pappa, beroende på vad som är bästa lösningen just i den familjen. Skuffar samhället ut alla barn ur hemmet redan från två års ålder, så undrar jag hur många utbrända tonåringar vi har i framtiden....?
Inget emot att öka jämnställdheten mammor och pappor emellan ifråga om barnskötsel. Men hur är det med jämnställdheten i löneinkomster då?! Då männen( i de flesta familjer) fortfarande lyfter den högre lönen, är det här förslaget dömt att misslyckas. Med några barn och ett huslån, så är en 300- 400 euros lägre månadsinkomst en omöjlig ekvation. Åtminstone hos oss skulle det innebära att vi inte hade mat på tallrikarna de två sista veckorna varje månad.
Så enda alternativet i de flesta familjer skulle vara att mamman tog ett heltidsjobb innan det yngsta barnet ens hunnit fylla två år. Med min kocklön, skulle jag nätt och jämt få finansierat dagiskostnaderna. Andra får betalt för att ta hand om dina barn, själv skall man inte få en cent för att vårda dem. Att sköta sina egna barn i det egna hemmet, anses tydligen vara en helt värdelös insats i vårt samhälle.
Det mest absurda är att staten är beredd att satsa enorma summor i det här.Att få mammor och barn ut i samhället. Hemvårdsstödet har varit en struntsumma i jämförelse vad det kostar i skattemedel att erbjuda ett barn dagisvård. Enligt beräkningar skulle det nya systemet kosta kommunerna runt 250- 300 miljoner euro. I dessa spartider!
Huvudlöst! Mammor ska bibehållas möjligheten att stanna hemma med sina barn. Helst tills barnen börjar i förskolan. Barnen är små under en så kort period och ska ges rätten att vistas i hemmiljö med någondera föräldern. Mamma eller pappa, beroende på vad som är bästa lösningen just i den familjen. Skuffar samhället ut alla barn ur hemmet redan från två års ålder, så undrar jag hur många utbrända tonåringar vi har i framtiden....?
fredag 27 september 2013
Trasig barndom
Jag fick igår ta del av en sorglig berättelse. En kvinna, som idag lever ett bra liv, berättade om sin svåra uppväxt. Det mest skrämmande var att det kom som en total överraskning. Jag har inte anat någonting och då har denna flicka varit en av mina barndomskompisar och växt upp på samma gata som jag! Nu två decennier senare får jag veta om hennes illamående och undrar bedrövat hur vi inte märkte att något var fel. Med facit i hand borde vi ha ansträngt oss mer för att hon verkligen skulle ha kännt sig välkommen i vår vänskapskrets.
Hur många utsatta barn finns det egentligen i vår omgivning? Barn som växer upp i trasiga familjer, blir utstötta eller mobbade i skolan och aldrig får känna sig hemma nånstans.Barn som lider i det tysta.
Att bli sviken av vänner gör ont. Men att bli sviken eller illa behandlad av en vuxen är ännu mer smärtsamt. Det lämnar spår, som kan vara svåra att sudda ut. Gud hjälpe oss, att som vuxna, alltid kämpa för barnen. Att aldrig någonsin blunda för orättvisor eller nonchalera barnens behov av att bli sedda och hörda!
Hur många utsatta barn finns det egentligen i vår omgivning? Barn som växer upp i trasiga familjer, blir utstötta eller mobbade i skolan och aldrig får känna sig hemma nånstans.Barn som lider i det tysta.
Att bli sviken av vänner gör ont. Men att bli sviken eller illa behandlad av en vuxen är ännu mer smärtsamt. Det lämnar spår, som kan vara svåra att sudda ut. Gud hjälpe oss, att som vuxna, alltid kämpa för barnen. Att aldrig någonsin blunda för orättvisor eller nonchalera barnens behov av att bli sedda och hörda!
Trasig barndom
Jag fick igår ta del av en sorglig berättelse. En kvinna, som idag lever ett bra liv, berättade om sin svåra uppväxt. Det mest skrämmande var att det kom som en total överraskning. Jag har inte anat någonting och då har denna flicka varit en av mina barndomskompisar och växt upp på samma gata som jag! Nu två decennier senare får jag veta om hennes illamående och undrar bedrövat hur vi inte märkte att något var fel. Med facit i hand borde vi ha ansträngt oss mer för att hon verkligen skulle ha kännt sig välkommen i vår vänskapskrets.
Hur många utsatta barn finns det egentligen i vår omgivning? Barn som växer upp i trasiga familjer, blir utstötta eller mobbade i skolan och aldrig får känna sig hemma nånstans.Barn som lider i det tysta.
Att bli sviken av vänner gör ont. Men att bli sviken eller illa behandlad av en vuxen är ännu mer smärtsamt. Det lämnar spår, som kan vara svåra att sudda ut. Gud hjälpe oss, att som vuxna, alltid kämpa för barnen. Att aldrig någonsin blunda för orättvisor eller nonchalera barnens behov av att bli sedda och hörda!
Hur många utsatta barn finns det egentligen i vår omgivning? Barn som växer upp i trasiga familjer, blir utstötta eller mobbade i skolan och aldrig får känna sig hemma nånstans.Barn som lider i det tysta.
Att bli sviken av vänner gör ont. Men att bli sviken eller illa behandlad av en vuxen är ännu mer smärtsamt. Det lämnar spår, som kan vara svåra att sudda ut. Gud hjälpe oss, att som vuxna, alltid kämpa för barnen. Att aldrig någonsin blunda för orättvisor eller nonchalera barnens behov av att bli sedda och hörda!
onsdag 25 september 2013
Kyligt värre
Den här kölden kom då aggressivt. För tre veckor sedan var det kortärmat som gällde, nu är det vinterhalare om man inte vill frysa häcken av sig. Brrr..
Jag mår bäst i temperaturer på +25 grader och brukar ibland undra om det inte hänt ett misstag. Att jag blivit placerad på såhär nordliga breddgrader.
Tänd brasor gott folk och glöm inte vantarna!!
Jag mår bäst i temperaturer på +25 grader och brukar ibland undra om det inte hänt ett misstag. Att jag blivit placerad på såhär nordliga breddgrader.
Tänd brasor gott folk och glöm inte vantarna!!
Kyligt värre
Den här kölden kom då aggressivt. För tre veckor sedan var det kortärmat som gällde, nu är det vinterhalare om man inte vill frysa häcken av sig. Brrr..
Jag mår bäst i temperaturer på +25 grader och brukar ibland undra om det inte hänt ett misstag. Att jag blivit placerad på såhär nordliga breddgrader.
Tänd brasor gott folk och glöm inte vantarna!!
Jag mår bäst i temperaturer på +25 grader och brukar ibland undra om det inte hänt ett misstag. Att jag blivit placerad på såhär nordliga breddgrader.
Tänd brasor gott folk och glöm inte vantarna!!
måndag 23 september 2013
Eldsvåda
Körde förbi min väninnas hus igårkväll. Eller rättare sagt platsen där deras hus stått. Allt var jämnat med marken. Kvar fanns bara jordmassor och en stor grävmaskin. Där hade vi många gånger suttit och druckit kaffe vid köksbordet...jag tyckte synen var brutal.
För lite över tre veckor sedan vaknade min vän mitt i natten och hörde ett konstigt ljud utifrån. Hon var säker på att det var Gud, som väckte henne, för när hon tittade ut genom fönstret såg hon flammande eldslågor. Uthuset brann och elden var på väg mot husväggen. Familjen räddade sig i säkerhet. Men innan brandkåren var på plats så hade också själva huset antänts och skadorna blev sist och slutligen så pass stora att en rivning av huset blev faktum.
Ingen i familjen skadades, tack och lov. Men att sedan påstå att materiella skador bara är bagateller, är nog bara lätt att säga från sidan sett. Ett hem är ett hem. Fullt med minnen, saker man fått och saker som formats fram genom åren. Att se det försvinna, kan vara mer smärtsamt än man tror.
Den familj, som nu miste sitt hem, har haft det kämpigt redan en längre tid. Mamman lider av en kronisk sjukdom, och det har tärt både på humöret och familjens ekonomi. Dagen före branden, skickade jag ett sms och och frågade hur hon hade det. Jag förstod på svaret att hon just nu var trött. Knäppte mina händer på kvällen och bad speciellt för henne, min goda varmhjärtade vän,och nästa morgon vaknar jag och får höra om branden.
-Nej, varför Gud!!? Varför just hon och hennes familj!? Dessa ilskna frågor, som inte kommer att få svar. Inte här på detta klot åtminstone.
Men sett i backspegeln, har Gud varit med dem också i det här. De har välsignats med både ekonomisk och praktisk hjälp. Från släkt, vänner och församlingen. I december borde ett nytt hem stå inflyttningsklart för dem. Vi är många som fortsätter bära dem i böner och hoppas att de inte ska misströsta. Utan orka ta hand om varandra och se med nytt ljus på framtiden. Styrkekramar!
För lite över tre veckor sedan vaknade min vän mitt i natten och hörde ett konstigt ljud utifrån. Hon var säker på att det var Gud, som väckte henne, för när hon tittade ut genom fönstret såg hon flammande eldslågor. Uthuset brann och elden var på väg mot husväggen. Familjen räddade sig i säkerhet. Men innan brandkåren var på plats så hade också själva huset antänts och skadorna blev sist och slutligen så pass stora att en rivning av huset blev faktum.
Ingen i familjen skadades, tack och lov. Men att sedan påstå att materiella skador bara är bagateller, är nog bara lätt att säga från sidan sett. Ett hem är ett hem. Fullt med minnen, saker man fått och saker som formats fram genom åren. Att se det försvinna, kan vara mer smärtsamt än man tror.
Den familj, som nu miste sitt hem, har haft det kämpigt redan en längre tid. Mamman lider av en kronisk sjukdom, och det har tärt både på humöret och familjens ekonomi. Dagen före branden, skickade jag ett sms och och frågade hur hon hade det. Jag förstod på svaret att hon just nu var trött. Knäppte mina händer på kvällen och bad speciellt för henne, min goda varmhjärtade vän,och nästa morgon vaknar jag och får höra om branden.
-Nej, varför Gud!!? Varför just hon och hennes familj!? Dessa ilskna frågor, som inte kommer att få svar. Inte här på detta klot åtminstone.
Men sett i backspegeln, har Gud varit med dem också i det här. De har välsignats med både ekonomisk och praktisk hjälp. Från släkt, vänner och församlingen. I december borde ett nytt hem stå inflyttningsklart för dem. Vi är många som fortsätter bära dem i böner och hoppas att de inte ska misströsta. Utan orka ta hand om varandra och se med nytt ljus på framtiden. Styrkekramar!
Eldsvåda
Körde förbi min väninnas hus igårkväll. Eller rättare sagt platsen där deras hus stått. Allt var jämnat med marken. Kvar fanns bara jordmassor och en stor grävmaskin. Där hade vi många gånger suttit och druckit kaffe vid köksbordet...jag tyckte synen var brutal.
För lite över tre veckor sedan vaknade min vän mitt i natten och hörde ett konstigt ljud utifrån. Hon var säker på att det var Gud, som väckte henne, för när hon tittade ut genom fönstret såg hon flammande eldslågor. Uthuset brann och elden var på väg mot husväggen. Familjen räddade sig i säkerhet. Men innan brandkåren var på plats så hade också själva huset antänts och skadorna blev sist och slutligen så pass stora att en rivning av huset blev faktum.
Ingen i familjen skadades, tack och lov. Men att sedan påstå att materiella skador bara är bagateller, är nog bara lätt att säga från sidan sett. Ett hem är ett hem. Fullt med minnen, saker man fått och saker som formats fram genom åren. Att se det försvinna, kan vara mer smärtsamt än man tror.
Den familj, som nu miste sitt hem, har haft det kämpigt redan en längre tid. Mamman lider av en kronisk sjukdom, och det har tärt både på humöret och familjens ekonomi. Dagen före branden, skickade jag ett sms och och frågade hur hon hade det. Jag förstod på svaret att hon just nu var trött. Knäppte mina händer på kvällen och bad speciellt för henne, min goda varmhjärtade vän,och nästa morgon vaknar jag och får höra om branden.
-Nej, varför Gud!!? Varför just hon och hennes familj!? Dessa ilskna frågor, som inte kommer att få svar. Inte här på detta klot åtminstone.
Men sett i backspegeln, har Gud varit med dem också i det här. De har välsignats med både ekonomisk och praktisk hjälp. Från släkt, vänner och församlingen. I december borde ett nytt hem stå inflyttningsklart för dem. Vi är många som fortsätter bära dem i böner och hoppas att de inte ska misströsta. Utan orka ta hand om varandra och se med nytt ljus på framtiden. Styrkekramar!
För lite över tre veckor sedan vaknade min vän mitt i natten och hörde ett konstigt ljud utifrån. Hon var säker på att det var Gud, som väckte henne, för när hon tittade ut genom fönstret såg hon flammande eldslågor. Uthuset brann och elden var på väg mot husväggen. Familjen räddade sig i säkerhet. Men innan brandkåren var på plats så hade också själva huset antänts och skadorna blev sist och slutligen så pass stora att en rivning av huset blev faktum.
Ingen i familjen skadades, tack och lov. Men att sedan påstå att materiella skador bara är bagateller, är nog bara lätt att säga från sidan sett. Ett hem är ett hem. Fullt med minnen, saker man fått och saker som formats fram genom åren. Att se det försvinna, kan vara mer smärtsamt än man tror.
Den familj, som nu miste sitt hem, har haft det kämpigt redan en längre tid. Mamman lider av en kronisk sjukdom, och det har tärt både på humöret och familjens ekonomi. Dagen före branden, skickade jag ett sms och och frågade hur hon hade det. Jag förstod på svaret att hon just nu var trött. Knäppte mina händer på kvällen och bad speciellt för henne, min goda varmhjärtade vän,och nästa morgon vaknar jag och får höra om branden.
-Nej, varför Gud!!? Varför just hon och hennes familj!? Dessa ilskna frågor, som inte kommer att få svar. Inte här på detta klot åtminstone.
Men sett i backspegeln, har Gud varit med dem också i det här. De har välsignats med både ekonomisk och praktisk hjälp. Från släkt, vänner och församlingen. I december borde ett nytt hem stå inflyttningsklart för dem. Vi är många som fortsätter bära dem i böner och hoppas att de inte ska misströsta. Utan orka ta hand om varandra och se med nytt ljus på framtiden. Styrkekramar!
fredag 20 september 2013
Two blessings
"You asked the Lord if you could have a little one to hold
All of Heaven went to work that day and formed a perfect mold
The cherubs giggled when they saw that sweetest little face
And angels all applauded too, as everything took place
For when they saw that small delight, they made not one - but two
Those double blessings from the Lord, were sent with love to you!"
Den här versen skickade min syster åt mig, samma dag vi fick beskedet att vi väntade tvillingar. En underbart vacker skapelseberättelse! Så talande!
All of Heaven went to work that day and formed a perfect mold
The cherubs giggled when they saw that sweetest little face
And angels all applauded too, as everything took place
For when they saw that small delight, they made not one - but two
Those double blessings from the Lord, were sent with love to you!"
Den här versen skickade min syster åt mig, samma dag vi fick beskedet att vi väntade tvillingar. En underbart vacker skapelseberättelse! Så talande!
Two blessings
"You asked the Lord if you could have a little one to hold
All of Heaven went to work that day and formed a perfect mold
The cherubs giggled when they saw that sweetest little face
And angels all applauded too, as everything took place
For when they saw that small delight, they made not one - but two
Those double blessings from the Lord, were sent with love to you!"
Den här versen skickade min syster åt mig, samma dag vi fick beskedet att vi väntade tvillingar. En underbart vacker skapelseberättelse! Så talande!
All of Heaven went to work that day and formed a perfect mold
The cherubs giggled when they saw that sweetest little face
And angels all applauded too, as everything took place
For when they saw that small delight, they made not one - but two
Those double blessings from the Lord, were sent with love to you!"
Den här versen skickade min syster åt mig, samma dag vi fick beskedet att vi väntade tvillingar. En underbart vacker skapelseberättelse! Så talande!
onsdag 18 september 2013
Oväntat besök
Den här veckan har börjat storartat. Igår fick jag sytt upp de nya gardinerna till vardagsrummet. Det är ytterst sällan nuförtiden jag får uträttat något utöver de vanliga sysslorna, som att sköta barnen, tvätta och vika kläder, koka och städa. Så jag var nöjd.
Sen fick jag äran att följa med min två- och treåring på jakt. Närmare bestämt björnjakt. Mamman skulle smyga sist i ledet och fick stränga order om att bara viska, om hon nu prompt måste säga något. Jakten planerades noggrant i förväg och då rutten var inritad på kartan så styrde vi kosan mot "Stora Skogen". Där smög vi sedan omkring med vår jakthund och satt bakom buskar och passade med våra träkäppar. Ursäkta, jaktgevär var det. Saldot blev två björnar, en svartsvanshjort och en dinosaurie. Inte illa. Vi begav oss hemåt efter en lyckad jakttur för att koka lunch på bytet.
Trevligt besök fick vi på eftermiddagen! Min lillebror hade oväntat kommit upp från Åbo med en fransktalande dam i sällskap! Det var en dam han träffat på en isländsk konferens och som blivit väldigt nyfiken på Finland (eller kanske min ljusa stiliga lillebror?). Hursomhelst hade min bror lovat agera värd, så nu var dom här. Jessie, hette flickan som egentligen växt upp på en liten ö i Karibiska havet( alltså i paradiset) men nu var bosatt i Bordeaux i Frankrike. Hon kunde bara sparsamt engelska, så det passade bra ihop med min knaggliga engelska. Det blev mycket armviftande och kroppsrörelser, men givande diskussioner fick vi.
Jessie kommer jag knappast någonsin mer att träffa. Men denna mörka, glada skönhet kommer alltid att ha en liten plats i mitt hjärta. Hennes önskan om att "God bless you", hoppas jag att att ska följa hennes eget liv vart hon än drar vidare.
Den här tisdagen har jag fått umgås med mina kära syskonbarn och nu ikväll har vi varit på föräldramöte i vår splitternya förskola. Nu ska jag bara krypa ner bredvid min man. Lyckad avslutning på ännu en lyckad dag.
Sen fick jag äran att följa med min två- och treåring på jakt. Närmare bestämt björnjakt. Mamman skulle smyga sist i ledet och fick stränga order om att bara viska, om hon nu prompt måste säga något. Jakten planerades noggrant i förväg och då rutten var inritad på kartan så styrde vi kosan mot "Stora Skogen". Där smög vi sedan omkring med vår jakthund och satt bakom buskar och passade med våra träkäppar. Ursäkta, jaktgevär var det. Saldot blev två björnar, en svartsvanshjort och en dinosaurie. Inte illa. Vi begav oss hemåt efter en lyckad jakttur för att koka lunch på bytet.
Trevligt besök fick vi på eftermiddagen! Min lillebror hade oväntat kommit upp från Åbo med en fransktalande dam i sällskap! Det var en dam han träffat på en isländsk konferens och som blivit väldigt nyfiken på Finland (eller kanske min ljusa stiliga lillebror?). Hursomhelst hade min bror lovat agera värd, så nu var dom här. Jessie, hette flickan som egentligen växt upp på en liten ö i Karibiska havet( alltså i paradiset) men nu var bosatt i Bordeaux i Frankrike. Hon kunde bara sparsamt engelska, så det passade bra ihop med min knaggliga engelska. Det blev mycket armviftande och kroppsrörelser, men givande diskussioner fick vi.
Jessie kommer jag knappast någonsin mer att träffa. Men denna mörka, glada skönhet kommer alltid att ha en liten plats i mitt hjärta. Hennes önskan om att "God bless you", hoppas jag att att ska följa hennes eget liv vart hon än drar vidare.
Den här tisdagen har jag fått umgås med mina kära syskonbarn och nu ikväll har vi varit på föräldramöte i vår splitternya förskola. Nu ska jag bara krypa ner bredvid min man. Lyckad avslutning på ännu en lyckad dag.
Oväntat besök
Den här veckan har börjat storartat. Igår fick jag sytt upp de nya
gardinerna till vardagsrummet. Det är ytterst sällan nuförtiden jag får
uträttat något utöver de vanliga sysslorna, som att sköta barnen, tvätta
och vika kläder, koka och städa. Så jag var nöjd.
Sen fick jag äran att följa med min två- och treåring på jakt. Närmare bestämt björnjakt. Mamman skulle smyga sist i ledet och fick stränga order om att bara viska, om hon nu prompt måste säga något. Jakten planerades noggrant i förväg och då rutten var inritad på kartan så styrde vi kosan mot "Stora Skogen". Där smög vi sedan omkring med vår jakthund och satt bakom buskar och passade med våra träkäppar. Ursäkta, jaktgevär var det. Saldot blev två björnar, en svartsvanshjort och en dinosaurie. Inte illa. Vi begav oss hemåt efter en lyckad jakttur för att koka lunch på bytet.
Trevligt besök fick vi på eftermiddagen! Min lillebror hade oväntat kommit upp från Åbo med en fransktalande dam i sällskap! Det var en dam han träffat på en isländsk konferens och som blivit väldigt nyfiken på Finland (eller kanske min ljusa stiliga lillebror?). Hursomhelst hade min bror lovat agera värd, så nu var dom här. Jessie, hette flickan som egentligen växt upp på en liten ö i Karibiska havet( alltså i paradiset) men nu var bosatt i Bordeaux i Frankrike. Hon kunde bara sparsamt engelska, så det passade bra ihop med min knaggliga engelska. Det blev mycket armviftande och kroppsrörelser, men givande diskussioner fick vi.
Jessie kommer jag knappast någonsin mer att träffa. Men denna mörka, glada skönhet kommer alltid att ha en liten plats i mitt hjärta. Hennes önskan om att "God bless you", hoppas jag att att ska följa hennes eget liv vart hon än drar vidare.
Den här tisdagen har jag fått umgås med mina kära syskonbarn och nu ikväll har vi varit på föräldramöte i vår splitternya förskola. Nu ska jag bara krypa ner bredvid min man. Lyckad avslutning på ännu en lyckad dag.
Sen fick jag äran att följa med min två- och treåring på jakt. Närmare bestämt björnjakt. Mamman skulle smyga sist i ledet och fick stränga order om att bara viska, om hon nu prompt måste säga något. Jakten planerades noggrant i förväg och då rutten var inritad på kartan så styrde vi kosan mot "Stora Skogen". Där smög vi sedan omkring med vår jakthund och satt bakom buskar och passade med våra träkäppar. Ursäkta, jaktgevär var det. Saldot blev två björnar, en svartsvanshjort och en dinosaurie. Inte illa. Vi begav oss hemåt efter en lyckad jakttur för att koka lunch på bytet.
Trevligt besök fick vi på eftermiddagen! Min lillebror hade oväntat kommit upp från Åbo med en fransktalande dam i sällskap! Det var en dam han träffat på en isländsk konferens och som blivit väldigt nyfiken på Finland (eller kanske min ljusa stiliga lillebror?). Hursomhelst hade min bror lovat agera värd, så nu var dom här. Jessie, hette flickan som egentligen växt upp på en liten ö i Karibiska havet( alltså i paradiset) men nu var bosatt i Bordeaux i Frankrike. Hon kunde bara sparsamt engelska, så det passade bra ihop med min knaggliga engelska. Det blev mycket armviftande och kroppsrörelser, men givande diskussioner fick vi.
Jessie kommer jag knappast någonsin mer att träffa. Men denna mörka, glada skönhet kommer alltid att ha en liten plats i mitt hjärta. Hennes önskan om att "God bless you", hoppas jag att att ska följa hennes eget liv vart hon än drar vidare.
Den här tisdagen har jag fått umgås med mina kära syskonbarn och nu ikväll har vi varit på föräldramöte i vår splitternya förskola. Nu ska jag bara krypa ner bredvid min man. Lyckad avslutning på ännu en lyckad dag.
torsdag 12 september 2013
Tacksamhet...
Tacksamheten dominerar mitt känsloliv just nu.
Min man är nånstans i skogen nära ryska gränser och jagar skogsfåglar. Han stannar borta i tre dagar och det är nog inte det som är källan till tacksamhet :). Men jag är glad att jag har en man att sakna. Och jag vet att han saknar mig och barnen där ute i ödemarken. Förstås beroende på hur tätt skogsfåglarna flyger ovanför huvudet på honom.;)
Jag är tacksam att barnen är friska och att jag själv mår "tämmeligen". Tacksam för att bebisarna i magen mår bra och att jag fått höra både hjärtljud och känna bebisrörelser denhär veckan! Tacksam över alla fina vänner jag välsignats med.
Tacksamhet är så lätt att känna i medvind, men ack så svårt i motvind. Då vi drabbas av en motgång blir vi så lätt blinda för allt det vi fortfarande borde vara tacksamma över! Vi borde nog gå kurser i förnöjsamhet och börja alla dagar med att lista upp tjugo saker vi kan vara tacksamma över.
Väljer vi tacksamhet som grundinställning i livet, så väljer vi ett liv som är värt att upplevas. Ett liv, som aldrig upphör att fascinera!
Min man är nånstans i skogen nära ryska gränser och jagar skogsfåglar. Han stannar borta i tre dagar och det är nog inte det som är källan till tacksamhet :). Men jag är glad att jag har en man att sakna. Och jag vet att han saknar mig och barnen där ute i ödemarken. Förstås beroende på hur tätt skogsfåglarna flyger ovanför huvudet på honom.;)
Jag är tacksam att barnen är friska och att jag själv mår "tämmeligen". Tacksam för att bebisarna i magen mår bra och att jag fått höra både hjärtljud och känna bebisrörelser denhär veckan! Tacksam över alla fina vänner jag välsignats med.
Tacksamhet är så lätt att känna i medvind, men ack så svårt i motvind. Då vi drabbas av en motgång blir vi så lätt blinda för allt det vi fortfarande borde vara tacksamma över! Vi borde nog gå kurser i förnöjsamhet och börja alla dagar med att lista upp tjugo saker vi kan vara tacksamma över.
Väljer vi tacksamhet som grundinställning i livet, så väljer vi ett liv som är värt att upplevas. Ett liv, som aldrig upphör att fascinera!
Tacksamhet...
Tacksamheten dominerar mitt känsloliv just nu.
Min man är nånstans i skogen nära ryska gränser och jagar skogsfåglar. Han stannar borta i tre dagar och det är nog inte det som är källan till tacksamhet :). Men jag är glad att jag har en man att sakna. Och jag vet att han saknar mig och barnen där ute i ödemarken. Förstås beroende på hur tätt skogsfåglarna flyger ovanför huvudet på honom.;)
Jag är tacksam att barnen är friska och att jag själv mår "tämmeligen". Tacksam för att bebisarna i magen mår bra och att jag fått höra både hjärtljud och känna bebisrörelser denhär veckan! Tacksam över alla fina vänner jag välsignats med.
Tacksamhet är så lätt att känna i medvind, men ack så svårt i motvind. Då vi drabbas av en motgång blir vi så lätt blinda för allt det vi fortfarande borde vara tacksamma över! Vi borde nog gå kurser i förnöjsamhet och börja alla dagar med att lista upp tjugo saker vi kan vara tacksamma över.
Väljer vi tacksamhet som grundinställning i livet, så väljer vi ett liv som är värt att upplevas. Ett liv, som aldrig upphör att fascinera!
Min man är nånstans i skogen nära ryska gränser och jagar skogsfåglar. Han stannar borta i tre dagar och det är nog inte det som är källan till tacksamhet :). Men jag är glad att jag har en man att sakna. Och jag vet att han saknar mig och barnen där ute i ödemarken. Förstås beroende på hur tätt skogsfåglarna flyger ovanför huvudet på honom.;)
Jag är tacksam att barnen är friska och att jag själv mår "tämmeligen". Tacksam för att bebisarna i magen mår bra och att jag fått höra både hjärtljud och känna bebisrörelser denhär veckan! Tacksam över alla fina vänner jag välsignats med.
Tacksamhet är så lätt att känna i medvind, men ack så svårt i motvind. Då vi drabbas av en motgång blir vi så lätt blinda för allt det vi fortfarande borde vara tacksamma över! Vi borde nog gå kurser i förnöjsamhet och börja alla dagar med att lista upp tjugo saker vi kan vara tacksamma över.
Väljer vi tacksamhet som grundinställning i livet, så väljer vi ett liv som är värt att upplevas. Ett liv, som aldrig upphör att fascinera!
fredag 6 september 2013
Gud vare tack!!!
Vi kunde inte ha fått en bättre present på vår 10nde bröllopsdag!! Beskedet att tvillingarna mår bra, inga nya blödningar syns till i livmodern och moderkakan sitter stabilt. Det är inget annat än ett fantastiskt bönesvar!! Bönesvar och nåd.
Glädjen och lättnaden jag känner nu är helt obeskrivliga!! Plötsligt tycks himlen vara blåare än vanligt, höstlöven grannare och stegen så lätta. Idag blir det festmåltid hemma hos oss!:)
Tack för alla förböner, nu vågar vi börja hoppas att vi snart har två pojkar till här i huset :)
Glädjen och lättnaden jag känner nu är helt obeskrivliga!! Plötsligt tycks himlen vara blåare än vanligt, höstlöven grannare och stegen så lätta. Idag blir det festmåltid hemma hos oss!:)
Tack för alla förböner, nu vågar vi börja hoppas att vi snart har två pojkar till här i huset :)
Gud vare tack!!!
Vi kunde inte ha fått en bättre present på vår 10nde bröllopsdag!! Beskedet att tvillingarna mår bra, inga nya blödningar syns till i livmodern och moderkakan sitter stabilt. Det är inget annat än ett fantastiskt bönesvar!! Bönesvar och nåd.
Glädjen och lättnaden jag känner nu är helt obeskrivliga!! Plötsligt tycks himlen vara blåare än vanligt, höstlöven grannare och stegen så lätta. Idag blir det festmåltid hemma hos oss!:)
Tack för alla förböner, nu vågar vi börja hoppas att vi snart har två pojkar till här i huset :)
Glädjen och lättnaden jag känner nu är helt obeskrivliga!! Plötsligt tycks himlen vara blåare än vanligt, höstlöven grannare och stegen så lätta. Idag blir det festmåltid hemma hos oss!:)
Tack för alla förböner, nu vågar vi börja hoppas att vi snart har två pojkar till här i huset :)
torsdag 5 september 2013
Nervöst
Imorgon får vi klarhet i hur de små tvillingarna mår i magen. Ska bli skönt att få allt kontrollerat. Men samtidigt är jag livrädd, en massa tankar rusar runt i huvudet. Jag vill ta dessa tankar och kasta dem åt Gud, lägga morgondagen i Hans trygga händer. Lita på att Han har skött om våra små så att de har det bra! Ber.
Nervöst
Imorgon får vi klarhet i hur de små tvillingarna mår i magen. Ska bli skönt att få allt kontrollerat. Men samtidigt är jag livrädd, en massa tankar rusar runt i huvudet. Jag vill ta dessa tankar och kasta dem åt Gud, lägga morgondagen i Hans trygga händer. Lita på att Han har skött om våra små så att de har det bra! Ber.
tisdag 3 september 2013
Ny kontroll
Jag brukar i allmänhet vara foglig av mig. För att inte vara till besvär.
Men idag gick gränsen för vad jag kunde foga mig i! Jag hade inte fått någon ny tid till ultraljudskontroll ännu och bad min hälsovårdare boka en ny tid åt mig, nu när dessa tre kritiska (och evighetslånga) veckor äntligen är över. För att se om läget stabiliserats, om tvillingarna fortfarande mår bra och hur jag själv ska fortsätta. Jobba eller forsätta viloläget.
Men på mödrapolikliniken i Jakobstad tyckte dom inte att det var nödvändigt med någon ny kontroll. Kanske om en månad eller så, och så hänvisade de mig till en allmänläkare, som kunde skriva ut fortsatt sjukledighet om jag ville (?). Hallå!? Det här gäller mina barn!!! Ringde upp själv och fick efter långa ordsalvor en ny kontrolltid nu på fredag. Bra så, men jag överväger nog att byta till Kokkola. Där verkar dom i alla fall ta graviditetsproblem på allvar och ha ordentlig uppföljning.
Men idag gick gränsen för vad jag kunde foga mig i! Jag hade inte fått någon ny tid till ultraljudskontroll ännu och bad min hälsovårdare boka en ny tid åt mig, nu när dessa tre kritiska (och evighetslånga) veckor äntligen är över. För att se om läget stabiliserats, om tvillingarna fortfarande mår bra och hur jag själv ska fortsätta. Jobba eller forsätta viloläget.
Men på mödrapolikliniken i Jakobstad tyckte dom inte att det var nödvändigt med någon ny kontroll. Kanske om en månad eller så, och så hänvisade de mig till en allmänläkare, som kunde skriva ut fortsatt sjukledighet om jag ville (?). Hallå!? Det här gäller mina barn!!! Ringde upp själv och fick efter långa ordsalvor en ny kontrolltid nu på fredag. Bra så, men jag överväger nog att byta till Kokkola. Där verkar dom i alla fall ta graviditetsproblem på allvar och ha ordentlig uppföljning.
Ny kontroll
Jag brukar i allmänhet vara foglig av mig. För att inte vara till besvär.
Men idag gick gränsen för vad jag kunde foga mig i! Jag hade inte fått någon ny tid till ultraljudskontroll ännu och bad min hälsovårdare boka en ny tid åt mig, nu när dessa tre kritiska (och evighetslånga) veckor äntligen är över. För att se om läget stabiliserats, om tvillingarna fortfarande mår bra och hur jag själv ska fortsätta. Jobba eller forsätta viloläget.
Men på mödrapolikliniken i Jakobstad tyckte dom inte att det var nödvändigt med någon ny kontroll. Kanske om en månad eller så, och så hänvisade de mig till en allmänläkare, som kunde skriva ut fortsatt sjukledighet om jag ville (?). Hallå!? Det här gäller mina barn!!! Ringde upp själv och fick efter långa ordsalvor en ny kontrolltid nu på fredag. Bra så, men jag överväger nog att byta till Kokkola. Där verkar dom i alla fall ta graviditetsproblem på allvar och ha ordentlig uppföljning.
Men idag gick gränsen för vad jag kunde foga mig i! Jag hade inte fått någon ny tid till ultraljudskontroll ännu och bad min hälsovårdare boka en ny tid åt mig, nu när dessa tre kritiska (och evighetslånga) veckor äntligen är över. För att se om läget stabiliserats, om tvillingarna fortfarande mår bra och hur jag själv ska fortsätta. Jobba eller forsätta viloläget.
Men på mödrapolikliniken i Jakobstad tyckte dom inte att det var nödvändigt med någon ny kontroll. Kanske om en månad eller så, och så hänvisade de mig till en allmänläkare, som kunde skriva ut fortsatt sjukledighet om jag ville (?). Hallå!? Det här gäller mina barn!!! Ringde upp själv och fick efter långa ordsalvor en ny kontrolltid nu på fredag. Bra så, men jag överväger nog att byta till Kokkola. Där verkar dom i alla fall ta graviditetsproblem på allvar och ha ordentlig uppföljning.
Famnen tom
Församlingen hade igår ordnat den månatliga gemenskapskvällen för kvinnor. Dessa välsignade kvällar är till för damer i alla åldrar och brukar innehålla en föreläsning i något tema, bön, psalmsång och diskussion. Gårkvällens tema var ofrivillig barnlöshet, missfall och sorgen över ett förlorat barn.
I detta tillstånd, när jag inte vet om jag själv kommer att få behålla mina barn, så kände jag så starkt med dessa kvinnor. Kvinnor som lämnats med famnen tom. De fick tala om sina krossade drömmar, sin saknad och vi var så många som delade deras sorg. Samtidigt visade de med sina berättelser, hur Gud har funnits där för dem också i de mest nattsvarta stunder. De svåra upplevelserna hade fört dem ännu närmare Gud och här hade de hittat tröst.
Det var gripande berättelser vi fick höra. Tack till er som delade era erfarenheter med oss!
I detta tillstånd, när jag inte vet om jag själv kommer att få behålla mina barn, så kände jag så starkt med dessa kvinnor. Kvinnor som lämnats med famnen tom. De fick tala om sina krossade drömmar, sin saknad och vi var så många som delade deras sorg. Samtidigt visade de med sina berättelser, hur Gud har funnits där för dem också i de mest nattsvarta stunder. De svåra upplevelserna hade fört dem ännu närmare Gud och här hade de hittat tröst.
Det var gripande berättelser vi fick höra. Tack till er som delade era erfarenheter med oss!
Famnen tom
Församlingen hade igår ordnat den månatliga gemenskapskvällen för kvinnor. Dessa välsignade kvällar är till för damer i alla åldrar och brukar innehålla en föreläsning i något tema, bön, psalmsång och diskussion. Gårkvällens tema var ofrivillig barnlöshet, missfall och sorgen över ett förlorat barn.
I detta tillstånd, när jag inte vet om jag själv kommer att få behålla mina barn, så kände jag så starkt med dessa kvinnor. Kvinnor som lämnats med famnen tom. De fick tala om sina krossade drömmar, sin saknad och vi var så många som delade deras sorg. Samtidigt visade de med sina berättelser, hur Gud har funnits där för dem också i de mest nattsvarta stunder. De svåra upplevelserna hade fört dem ännu närmare Gud och här hade de hittat tröst.
Det var gripande berättelser vi fick höra. Tack till er som delade era erfarenheter med oss!
I detta tillstånd, när jag inte vet om jag själv kommer att få behålla mina barn, så kände jag så starkt med dessa kvinnor. Kvinnor som lämnats med famnen tom. De fick tala om sina krossade drömmar, sin saknad och vi var så många som delade deras sorg. Samtidigt visade de med sina berättelser, hur Gud har funnits där för dem också i de mest nattsvarta stunder. De svåra upplevelserna hade fört dem ännu närmare Gud och här hade de hittat tröst.
Det var gripande berättelser vi fick höra. Tack till er som delade era erfarenheter med oss!
måndag 2 september 2013
Rivstart
Det blev ingen mjuklandning här hemma. Det blev att snabbt sadla om, från romantik till kaotisk vardag.
De två yngsta barnen har varit på jättedåligt humör hela dagen, och nåt annat ska man ju inte vänta sig, om man som mamma smitit ifrån sina barn över helgen. Gråt och gnäll ska man räkna med.
På eftermiddagen skall jag ut och lägga lillemannen i barnvagnen för sin tupplur, men just då ringer förståss en god vän. Och innan jag hinner ut själv, så har mina småpojkar tömt ett ämbar med aska ur pannrummet över sig. Vilken syn! Det är bara att ta in dem igen, tvätta upp dem och byta kläder.
Då jag hunnit så långt kommer lillemannen på att han inte skall ta någon tupplur, så det blir ett vilt protesterande och nu märker jag att klockan hunnit bli halv tre. Storebror borde ju ha kommit hem från skolan för en halv timme sedan! Var dröjer han? Han har ingen telefon med sig, så det blir att fara och söka efter honom med barnvagnen och den gastande lillemannen. Hittar storebror som tur vid granngården och skäller ut honom, eftersom han vet hur viktigt det är att han kommer hem efter skolan. Om vi inte kommit överens om något annat.
Jag suckar och far hemåt och nu äntligen sover den lilla. Men lugnet varar bara några meter. Bakom hörnet ser jag dottern och hennes kompis med en sprayflaska i handen . Dom har hittat svart metallfärg i garaget, som dom nu sprutar glatt omkring sig med. Dom har målat sina händer, några träbitar och lite på kläderna förståss. Sen har dom hjälpt lillebror att få samma tuffa färgsättning på händerna. Vi gnuggar med svamp, terpentin och Vim, men händerna dom förblir missfärgade.
Mina härliga, livliga barn. Jag har saknat er! Men ni kunde väl ha besparat er mamma från den här rivstarten?
De två yngsta barnen har varit på jättedåligt humör hela dagen, och nåt annat ska man ju inte vänta sig, om man som mamma smitit ifrån sina barn över helgen. Gråt och gnäll ska man räkna med.
På eftermiddagen skall jag ut och lägga lillemannen i barnvagnen för sin tupplur, men just då ringer förståss en god vän. Och innan jag hinner ut själv, så har mina småpojkar tömt ett ämbar med aska ur pannrummet över sig. Vilken syn! Det är bara att ta in dem igen, tvätta upp dem och byta kläder.
Då jag hunnit så långt kommer lillemannen på att han inte skall ta någon tupplur, så det blir ett vilt protesterande och nu märker jag att klockan hunnit bli halv tre. Storebror borde ju ha kommit hem från skolan för en halv timme sedan! Var dröjer han? Han har ingen telefon med sig, så det blir att fara och söka efter honom med barnvagnen och den gastande lillemannen. Hittar storebror som tur vid granngården och skäller ut honom, eftersom han vet hur viktigt det är att han kommer hem efter skolan. Om vi inte kommit överens om något annat.
Jag suckar och far hemåt och nu äntligen sover den lilla. Men lugnet varar bara några meter. Bakom hörnet ser jag dottern och hennes kompis med en sprayflaska i handen . Dom har hittat svart metallfärg i garaget, som dom nu sprutar glatt omkring sig med. Dom har målat sina händer, några träbitar och lite på kläderna förståss. Sen har dom hjälpt lillebror att få samma tuffa färgsättning på händerna. Vi gnuggar med svamp, terpentin och Vim, men händerna dom förblir missfärgade.
Mina härliga, livliga barn. Jag har saknat er! Men ni kunde väl ha besparat er mamma från den här rivstarten?
Rivstart
Det blev ingen mjuklandning här hemma. Det blev att snabbt sadla om, från romantik till kaotisk vardag.
De två yngsta barnen har varit på jättedåligt humör hela dagen, och nåt annat ska man ju inte vänta sig, om man som mamma smitit ifrån sina barn över helgen. Gråt och gnäll ska man räkna med.
På eftermiddagen skall jag ut och lägga lillemannen i barnvagnen för sin tupplur, men just då ringer förståss en god vän. Och innan jag hinner ut själv, så har mina småpojkar tömt ett ämbar med aska ur pannrummet över sig. Vilken syn! Det är bara att ta in dem igen, tvätta upp dem och byta kläder.
Då jag hunnit så långt kommer lillemannen på att han inte skall ta någon tupplur, så det blir ett vilt protesterande och nu märker jag att klockan hunnit bli halv tre. Storebror borde ju ha kommit hem från skolan för en halv timme sedan! Var dröjer han? Han har ingen telefon med sig, så det blir att fara och söka efter honom med barnvagnen och den gastande lillemannen. Hittar storebror som tur vid granngården och skäller ut honom, eftersom han vet hur viktigt det är att han kommer hem efter skolan. Om vi inte kommit överens om något annat.
Jag suckar och far hemåt och nu äntligen sover den lilla. Men lugnet varar bara några meter. Bakom hörnet ser jag dottern och hennes kompis med en sprayflaska i handen . Dom har hittat svart metallfärg i garaget, som dom nu sprutar glatt omkring sig med. Dom har målat sina händer, några träbitar och lite på kläderna förståss. Sen har dom hjälpt lillebror att få samma tuffa färgsättning på händerna. Vi gnuggar med svamp, terpentin och Vim, men händerna dom förblir missfärgade.
Mina härliga, livliga barn. Jag har saknat er! Men ni kunde väl ha besparat er mamma från den här rivstarten?
De två yngsta barnen har varit på jättedåligt humör hela dagen, och nåt annat ska man ju inte vänta sig, om man som mamma smitit ifrån sina barn över helgen. Gråt och gnäll ska man räkna med.
På eftermiddagen skall jag ut och lägga lillemannen i barnvagnen för sin tupplur, men just då ringer förståss en god vän. Och innan jag hinner ut själv, så har mina småpojkar tömt ett ämbar med aska ur pannrummet över sig. Vilken syn! Det är bara att ta in dem igen, tvätta upp dem och byta kläder.
Då jag hunnit så långt kommer lillemannen på att han inte skall ta någon tupplur, så det blir ett vilt protesterande och nu märker jag att klockan hunnit bli halv tre. Storebror borde ju ha kommit hem från skolan för en halv timme sedan! Var dröjer han? Han har ingen telefon med sig, så det blir att fara och söka efter honom med barnvagnen och den gastande lillemannen. Hittar storebror som tur vid granngården och skäller ut honom, eftersom han vet hur viktigt det är att han kommer hem efter skolan. Om vi inte kommit överens om något annat.
Jag suckar och far hemåt och nu äntligen sover den lilla. Men lugnet varar bara några meter. Bakom hörnet ser jag dottern och hennes kompis med en sprayflaska i handen . Dom har hittat svart metallfärg i garaget, som dom nu sprutar glatt omkring sig med. Dom har målat sina händer, några träbitar och lite på kläderna förståss. Sen har dom hjälpt lillebror att få samma tuffa färgsättning på händerna. Vi gnuggar med svamp, terpentin och Vim, men händerna dom förblir missfärgade.
Mina härliga, livliga barn. Jag har saknat er! Men ni kunde väl ha besparat er mamma från den här rivstarten?
Då ett Tack inte räcker!
När vi sen kommer hem från vår weekend, stiger vi in i ett storstädat hus! Jag blir helt ställd.. alla fönster är tvättade, badrum och bastu skurade, skåpar städade. Frysen är fullproppad med hembakt bröd, kakor och sylt. Och behöver det tilläggas att det inte såg ut på det viset när vi for!
Min mans systrar, min svärmor och min svägerska hade anlänt med städredskap, genast vi lämnat huset. På några timmar hade dom uträttat flera veckors arbete. Jag vet att dom har arbete i sina egna hem, så det räcker och jag kommer aldrig att kunna tacka dessa fantastiska kvinnor tillräckligt! Det känns svårt att ta emot så här mycket. Men jag uppskattade verkligen er omtanke, den tog mig till tårar.
Till mina otroliga föräldrar och min underbara syster vill jag också rikta ett innerligt tack, för att ni igen en gång ställt upp som barnvakter!
Gud välsigne er allihopa!!!
Min mans systrar, min svärmor och min svägerska hade anlänt med städredskap, genast vi lämnat huset. På några timmar hade dom uträttat flera veckors arbete. Jag vet att dom har arbete i sina egna hem, så det räcker och jag kommer aldrig att kunna tacka dessa fantastiska kvinnor tillräckligt! Det känns svårt att ta emot så här mycket. Men jag uppskattade verkligen er omtanke, den tog mig till tårar.
Till mina otroliga föräldrar och min underbara syster vill jag också rikta ett innerligt tack, för att ni igen en gång ställt upp som barnvakter!
Gud välsigne er allihopa!!!
Då ett Tack inte räcker!
När vi sen kommer hem från vår weekend, stiger vi in i ett storstädat hus! Jag blir helt ställd.. alla fönster är tvättade, badrum och bastu skurade, skåpar städade. Frysen är fullproppad med hembakt bröd, kakor och sylt. Och behöver det tilläggas att det inte såg ut på det viset när vi for!
Min mans systrar, min svärmor och min svägerska hade anlänt med städredskap, genast vi lämnat huset. På några timmar hade dom uträttat flera veckors arbete. Jag vet att dom har arbete i sina egna hem, så det räcker och jag kommer aldrig att kunna tacka dessa fantastiska kvinnor tillräckligt! Det känns svårt att ta emot så här mycket. Men jag uppskattade verkligen er omtanke, den tog mig till tårar.
Till mina otroliga föräldrar och min underbara syster vill jag också rikta ett innerligt tack, för att ni igen en gång ställt upp som barnvakter!
Gud välsigne er allihopa!!!
Min mans systrar, min svärmor och min svägerska hade anlänt med städredskap, genast vi lämnat huset. På några timmar hade dom uträttat flera veckors arbete. Jag vet att dom har arbete i sina egna hem, så det räcker och jag kommer aldrig att kunna tacka dessa fantastiska kvinnor tillräckligt! Det känns svårt att ta emot så här mycket. Men jag uppskattade verkligen er omtanke, den tog mig till tårar.
Till mina otroliga föräldrar och min underbara syster vill jag också rikta ett innerligt tack, för att ni igen en gång ställt upp som barnvakter!
Gud välsigne er allihopa!!!
Oförglömlig helg
Vi hade en helt underbar helg på tumanhand! Vet inte när vi senast haft så roligt. Själv fick jag må ovanligt bra och slapp bekymra mig för blödningar.
Vi fick träffa min lillebror i Åbo och övernattade första natten hos honom. När vi tröttnat på stadsvimlet, styrde vi kosan ut till Nådendal. Denna idylliska lilla kuststad, där vi har så många fina minnen från förr. Det var också här min Kalli gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans hustru. Det JA-svaret har jag aldrig behövt ångra. :)
Nu fick vi igen vandra omkring på de trånga gatorna i Gamla Stan. Äta saftiga biffar vid havet, medan kvällssolen hjälpte till att smälta kryddsmöret. Vandra längs "Rakkauden polku" upp till utsiktsklipporna. Beundra vyn över staden, kyrktornet och segelbåtarna till levande musik. Där satt vi tills solen gick ner och lyktorna tändes runt om i staden..
Tack Gud för dessa fina stunder! Jag ska bära dem med mig.
Vi fick träffa min lillebror i Åbo och övernattade första natten hos honom. När vi tröttnat på stadsvimlet, styrde vi kosan ut till Nådendal. Denna idylliska lilla kuststad, där vi har så många fina minnen från förr. Det var också här min Kalli gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans hustru. Det JA-svaret har jag aldrig behövt ångra. :)
Nu fick vi igen vandra omkring på de trånga gatorna i Gamla Stan. Äta saftiga biffar vid havet, medan kvällssolen hjälpte till att smälta kryddsmöret. Vandra längs "Rakkauden polku" upp till utsiktsklipporna. Beundra vyn över staden, kyrktornet och segelbåtarna till levande musik. Där satt vi tills solen gick ner och lyktorna tändes runt om i staden..
Tack Gud för dessa fina stunder! Jag ska bära dem med mig.
Oförglömlig helg
Vi hade en helt underbar helg på tumanhand! Vet inte när vi senast haft så roligt. Själv fick jag må ovanligt bra och slapp bekymra mig för blödningar.
Vi fick träffa min lillebror i Åbo och övernattade första natten hos honom. När vi tröttnat på stadsvimlet, styrde vi kosan ut till Nådendal. Denna idylliska lilla kuststad, där vi har så många fina minnen från förr. Det var också här min Kalli gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans hustru. Det JA-svaret har jag aldrig behövt ångra. :)
Nu fick vi igen vandra omkring på de trånga gatorna i Gamla Stan. Äta saftiga biffar vid havet, medan kvällssolen hjälpte till att smälta kryddsmöret. Vandra längs "Rakkauden polku" upp till utsiktsklipporna. Beundra vyn över staden, kyrktornet och segelbåtarna till levande musik. Där satt vi tills solen gick ner och lyktorna tändes runt om i staden..
Tack Gud för dessa fina stunder! Jag ska bära dem med mig.
Vi fick träffa min lillebror i Åbo och övernattade första natten hos honom. När vi tröttnat på stadsvimlet, styrde vi kosan ut till Nådendal. Denna idylliska lilla kuststad, där vi har så många fina minnen från förr. Det var också här min Kalli gick ner på knä och frågade om jag ville bli hans hustru. Det JA-svaret har jag aldrig behövt ångra. :)
Nu fick vi igen vandra omkring på de trånga gatorna i Gamla Stan. Äta saftiga biffar vid havet, medan kvällssolen hjälpte till att smälta kryddsmöret. Vandra längs "Rakkauden polku" upp till utsiktsklipporna. Beundra vyn över staden, kyrktornet och segelbåtarna till levande musik. Där satt vi tills solen gick ner och lyktorna tändes runt om i staden..
Tack Gud för dessa fina stunder! Jag ska bära dem med mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)