Eddie tillfrisknade bra och vi fick komma hem. Så skönt att vara på hemmaplan igen, och få ta nya tag!
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
tisdag 25 februari 2014
Nya tag
Eddie tillfrisknade bra och vi fick komma hem. Så skönt att vara på hemmaplan igen, och få ta nya tag!
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
måndag 24 februari 2014
Bakslag
Ja, vi fick ett rejält slag bakåt. Minsta, lilla Eddie vår fick snuva och sen tungt med andningen. Prover visade att han fått RS-virus.
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
Bakslag
Ja, vi fick ett rejält slag bakåt. Minsta, lilla Eddie vår fick snuva och sen tungt med andningen. Prover visade att han fått RS-virus.
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
måndag 17 februari 2014
Hemma!
Lucas och Eddie, äntligen är ni hemma!
Ni verkar själva riktigt nöjda över att ha flyttat in här. Vi föräldrar kan inte sluta förundras över er, våra bedårande små tvillingpojkar, och syskonen har välkomnat er med öppna armar. Endast två-åringen behöver ännu lite tid att smälta omställningen från minsting till storebror dubbelt upp. Helt förståeligt. Han behöver bara medicineras med extra mycket tid, kärlek och tålamod nu. De äldre syskonen kan knappt vänta på att ni ska öppna ögonen igen efter era sovturer , så att de får pyssla om er. De vill så gärna hålla er i famnen, mata flaskan, knäppa knappar och
gosa. Mamma har på känn att ni kommer att bli rätt bortskämda över all uppmärksamhet ni får.
Varmt välkomna, Eddie och Lucas, in i våra liv!
Vi är nu åtta personer under samma tak här. Åtta olika individer. Med olika behov, olika personligheter och olika viljor. Vardagen kommer helt klart att innebära många utmaningar.
Desto större familj, desto större dos av kaos, oljud, syskonbråk och uppoffringar.
Men jag vill samtidigt tro att desto större familj, desto större dos av kramar, skratt, gemenskap och glada ögonblick.
Det gäller bara att locka fram det positiva ur tillvaron. Knäppa sina händer när det blir jobbigt. Be Gud om vishet och krafter. Dra upp snoret och fortsätta...med gott mod!
gosa. Mamma har på känn att ni kommer att bli rätt bortskämda över all uppmärksamhet ni får.
Varmt välkomna, Eddie och Lucas, in i våra liv!
Vi är nu åtta personer under samma tak här. Åtta olika individer. Med olika behov, olika personligheter och olika viljor. Vardagen kommer helt klart att innebära många utmaningar.
Desto större familj, desto större dos av kaos, oljud, syskonbråk och uppoffringar.
Men jag vill samtidigt tro att desto större familj, desto större dos av kramar, skratt, gemenskap och glada ögonblick.
Det gäller bara att locka fram det positiva ur tillvaron. Knäppa sina händer när det blir jobbigt. Be Gud om vishet och krafter. Dra upp snoret och fortsätta...med gott mod!
Hemma!
Lucas och Eddie, äntligen är ni hemma!
Ni verkar själva riktigt nöjda över att ha flyttat in här. Vi föräldrar kan inte sluta förundras över er, våra bedårande små tvillingpojkar, och syskonen har välkomnat er med öppna armar. Endast två-åringen behöver ännu lite tid att smälta omställningen från minsting till storebror dubbelt upp. Helt förståeligt. Han behöver bara medicineras med extra mycket tid, kärlek och tålamod nu. De äldre syskonen kan knappt vänta på att ni ska öppna ögonen igen efter era sovturer , så att de får pyssla om er. De vill så gärna hålla er i famnen, mata flaskan, knäppa knappar och
gosa. Mamma har på känn att ni kommer att bli rätt bortskämda över all uppmärksamhet ni får.
Varmt välkomna, Eddie och Lucas, in i våra liv!
Vi är nu åtta personer under samma tak här. Åtta olika individer. Med olika behov, olika personligheter och olika viljor. Vardagen kommer helt klart att innebära många utmaningar.
Desto större familj, desto större dos av kaos, oljud, syskonbråk och uppoffringar.
Men jag vill samtidigt tro att desto större familj, desto större dos av kramar, skratt, gemenskap och glada ögonblick.
Det gäller bara att locka fram det positiva ur tillvaron. Knäppa sina händer när det blir jobbigt. Be Gud om vishet och krafter. Dra upp snoret och fortsätta...med gott mod!
gosa. Mamma har på känn att ni kommer att bli rätt bortskämda över all uppmärksamhet ni får.
Varmt välkomna, Eddie och Lucas, in i våra liv!
Vi är nu åtta personer under samma tak här. Åtta olika individer. Med olika behov, olika personligheter och olika viljor. Vardagen kommer helt klart att innebära många utmaningar.
Desto större familj, desto större dos av kaos, oljud, syskonbråk och uppoffringar.
Men jag vill samtidigt tro att desto större familj, desto större dos av kramar, skratt, gemenskap och glada ögonblick.
Det gäller bara att locka fram det positiva ur tillvaron. Knäppa sina händer när det blir jobbigt. Be Gud om vishet och krafter. Dra upp snoret och fortsätta...med gott mod!
måndag 10 februari 2014
Våra nykomlingar
Våra tvillingar lär ha kommit ur samma ägg, men här finns ingen risk att vi blandar ihop dem. De är rätt olika både till utseende och natur, åtminstone nu i startgroparna.
Lillebror A som anlände först till världen, vägde duktiga 3,11 kg och visade prov på stor lungkapacitet. Han skrek friskt och ville genast ha mat. Mörk kalufs och pigga ögon har denna söta kille, som verkar veta vad han vill.
Minsta bror B fick en tuffare start i livet och var ganska medtagen efter förlossningen. Han vägde 2,83 kg vid födseln, men hamnade direkt under vård. Han kom ut samma dag som storebror förståss, men för mig blev han född först den 6 februari, dagen då jag fick ta upp honom i mina armar. Då jag äntligen fick känna på hans mjuka kinder, dofta honom i håret och titta in i hans lugna men vädjande, mörka ögon. Den blicken glömmer jag aldrig!! Den tycktes säga " Mamma, snälla ta mig bort härifrån, från alla dessa sladdar och maskiner". Å, att jag önskar jag hade kunnat göra det!
Men efter flera bakslag angåede minsta tvillingens tillstånd ligger de nu äntligen här i min famn, båda två. Det är rörande att se hur tvillingbröderna njuter av varandras sällskap. Och jag säger som varje stolt mamma påstår om sina bebisar " detta är helt klart VÄRLDENS LJUVLIGASTE SKAPELSER"!!!
Nu väntar vi bara på klartecken att få fara hem. Hem.
Lillebror A som anlände först till världen, vägde duktiga 3,11 kg och visade prov på stor lungkapacitet. Han skrek friskt och ville genast ha mat. Mörk kalufs och pigga ögon har denna söta kille, som verkar veta vad han vill.
Minsta bror B fick en tuffare start i livet och var ganska medtagen efter förlossningen. Han vägde 2,83 kg vid födseln, men hamnade direkt under vård. Han kom ut samma dag som storebror förståss, men för mig blev han född först den 6 februari, dagen då jag fick ta upp honom i mina armar. Då jag äntligen fick känna på hans mjuka kinder, dofta honom i håret och titta in i hans lugna men vädjande, mörka ögon. Den blicken glömmer jag aldrig!! Den tycktes säga " Mamma, snälla ta mig bort härifrån, från alla dessa sladdar och maskiner". Å, att jag önskar jag hade kunnat göra det!
Men efter flera bakslag angåede minsta tvillingens tillstånd ligger de nu äntligen här i min famn, båda två. Det är rörande att se hur tvillingbröderna njuter av varandras sällskap. Och jag säger som varje stolt mamma påstår om sina bebisar " detta är helt klart VÄRLDENS LJUVLIGASTE SKAPELSER"!!!
Nu väntar vi bara på klartecken att få fara hem. Hem.
Våra nykomlingar
Våra tvillingar lär ha kommit ur samma ägg, men här finns ingen risk att vi blandar ihop dem. De är rätt olika både till utseende och natur, åtminstone nu i startgroparna.
Lillebror A som anlände först till världen, vägde duktiga 3,11 kg och visade prov på stor lungkapacitet. Han skrek friskt och ville genast ha mat. Mörk kalufs och pigga ögon har denna söta kille, som verkar veta vad han vill.
Minsta bror B fick en tuffare start i livet och var ganska medtagen efter förlossningen. Han vägde 2,83 kg vid födseln, men hamnade direkt under vård. Han kom ut samma dag som storebror förståss, men för mig blev han född först den 6 februari, dagen då jag fick ta upp honom i mina armar. Då jag äntligen fick känna på hans mjuka kinder, dofta honom i håret och titta in i hans lugna men vädjande, mörka ögon. Den blicken glömmer jag aldrig!! Den tycktes säga " Mamma, snälla ta mig bort härifrån, från alla dessa sladdar och maskiner". Å, att jag önskar jag hade kunnat göra det!
Men efter flera bakslag angåede minsta tvillingens tillstånd ligger de nu äntligen här i min famn, båda två. Det är rörande att se hur tvillingbröderna njuter av varandras sällskap. Och jag säger som varje stolt mamma påstår om sina bebisar " detta är helt klart VÄRLDENS LJUVLIGASTE SKAPELSER"!!!
Nu väntar vi bara på klartecken att få fara hem. Hem.
Lillebror A som anlände först till världen, vägde duktiga 3,11 kg och visade prov på stor lungkapacitet. Han skrek friskt och ville genast ha mat. Mörk kalufs och pigga ögon har denna söta kille, som verkar veta vad han vill.
Minsta bror B fick en tuffare start i livet och var ganska medtagen efter förlossningen. Han vägde 2,83 kg vid födseln, men hamnade direkt under vård. Han kom ut samma dag som storebror förståss, men för mig blev han född först den 6 februari, dagen då jag fick ta upp honom i mina armar. Då jag äntligen fick känna på hans mjuka kinder, dofta honom i håret och titta in i hans lugna men vädjande, mörka ögon. Den blicken glömmer jag aldrig!! Den tycktes säga " Mamma, snälla ta mig bort härifrån, från alla dessa sladdar och maskiner". Å, att jag önskar jag hade kunnat göra det!
Men efter flera bakslag angåede minsta tvillingens tillstånd ligger de nu äntligen här i min famn, båda två. Det är rörande att se hur tvillingbröderna njuter av varandras sällskap. Och jag säger som varje stolt mamma påstår om sina bebisar " detta är helt klart VÄRLDENS LJUVLIGASTE SKAPELSER"!!!
Nu väntar vi bara på klartecken att få fara hem. Hem.
torsdag 6 februari 2014
Tack till er
Ett hjärtevarmt tack till er som kommit ihåg oss i tankar och böner. De bar oss under den här resan, när det blev jobbigt. Vi väntar nu bara på att få upp baby B från barnavdelningen. Han behövde komma under vård på grund av dålig syresättning, men är på god väg att repa sig nu. Som mamma känns det svårt att inte kunna finnas till hands för båda, det svider i hjärtat att måsta lämna än den ena bejbin,än den andra. Men imorgon, då får jag kanske äntligen hålla båda våra små i famnen. Viken ljuvlig träff det ska bli, både för mamma och de små bröderna!!
Tack till er
Ett hjärtevarmt tack till er som kommit ihåg oss i tankar och böner. De bar oss under den här resan, när det blev jobbigt. Vi väntar nu bara på att få upp baby B från barnavdelningen. Han behövde komma under vård på grund av dålig syresättning, men är på god väg att repa sig nu. Som mamma känns det svårt att inte kunna finnas till hands för båda, det svider i hjärtat att måsta lämna än den ena bejbin,än den andra. Men imorgon, då får jag kanske äntligen hålla båda våra små i famnen. Viken ljuvlig träff det ska bli, både för mamma och de små bröderna!!
Äntligen!!!
Igårkväll föddes våra tvillingpojkar!! Världens ljuvligaste små underverk!! Våra söta mörkhåriga prinsar...vi fick vänta länge på er men ni var verkligen värd all väntan! Vi har fått de finaste gåvor en människa kan få, Gud vare tack!!
Äntligen!!!
Igårkväll föddes våra tvillingpojkar!! Världens ljuvligaste små underverk!! Våra söta mörkhåriga prinsar...vi fick vänta länge på er men ni var verkligen värd all väntan! Vi har fått de finaste gåvor en människa kan få, Gud vare tack!!
tisdag 4 februari 2014
Motigt
Ännu en resultatlös dag. Det blev igångsättning med dropp, men efter sex timmars försök och just ingen förändring i läget, så avbryts nu igångsättningen och det blir paus över natten. Nytt försök imorgon. Min man har farit hem och som mamma funderar ja nu på att rymma från sjukhuset och vänta till den dag då pojkarna självmant vill komma. Men visst vill jag lita på att det här är bästa alternativet, när läkarna säger så. Och pojkarna verkar att må hur bra som helst i magen. I den vetskapen ska jag fortätta min långtråkiga tillvaro här i den mintgröna sjukhusrocken.
Motigt
Ännu en resultatlös dag. Det blev igångsättning med dropp, men efter sex timmars försök och just ingen förändring i läget, så avbryts nu igångsättningen och det blir paus över natten. Nytt försök imorgon. Min man har farit hem och som mamma funderar ja nu på att rymma från sjukhuset och vänta till den dag då pojkarna självmant vill komma. Men visst vill jag lita på att det här är bästa alternativet, när läkarna säger så. Och pojkarna verkar att må hur bra som helst i magen. I den vetskapen ska jag fortätta min långtråkiga tillvaro här i den mintgröna sjukhusrocken.
måndag 3 februari 2014
Hem igen!
Jo, det blev att fara hem igen. Hem med min stora mage, utan bebisar. För att rulla köttbullar, bygga snöslott och vänta. Vänta...
Trotsiga tvillingar. Ultraljudsbilderna visade tydligt att dessa gossar inte tänker ha bråttom ut. Baby B hade lagt sig helt på tvären och baby A skakade bestämt på huvudet åt oss.
Undersökningen visade också att min gravida kroppen inte verkade särskilt redo ännu, vilket jag nog befarat. Så beslut togs att igångsättningen sker på möjligast mjuk och naturlig väg, genom att sätta in en vattenfylld kateter i livmoderöppningen. Den igångsättningen blev nog lite i mildaste laget, för när vi kom hem ploppade kateterballongen ut. Visserligen lyckades den starta upp små förvärkar, men alltför verkningslösa för att ge önskat resultat.
Så här sitter jag och skriver nu då. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men man får lita på att det blev bäst så här och skönare att få vara hemma med barnen och "måra på" än att behöva ligga på sjukhuset och stirra på klockan. Det blir nya tag imorgon kl.8.00 på Möcs.
God give us some action tomorrow!
Trotsiga tvillingar. Ultraljudsbilderna visade tydligt att dessa gossar inte tänker ha bråttom ut. Baby B hade lagt sig helt på tvären och baby A skakade bestämt på huvudet åt oss.
Undersökningen visade också att min gravida kroppen inte verkade särskilt redo ännu, vilket jag nog befarat. Så beslut togs att igångsättningen sker på möjligast mjuk och naturlig väg, genom att sätta in en vattenfylld kateter i livmoderöppningen. Den igångsättningen blev nog lite i mildaste laget, för när vi kom hem ploppade kateterballongen ut. Visserligen lyckades den starta upp små förvärkar, men alltför verkningslösa för att ge önskat resultat.
Så här sitter jag och skriver nu då. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men man får lita på att det blev bäst så här och skönare att få vara hemma med barnen och "måra på" än att behöva ligga på sjukhuset och stirra på klockan. Det blir nya tag imorgon kl.8.00 på Möcs.
God give us some action tomorrow!
Hem igen!
Jo, det blev att fara hem igen. Hem med min stora mage, utan bebisar. För att rulla köttbullar, bygga snöslott och vänta. Vänta...
Trotsiga tvillingar. Ultraljudsbilderna visade tydligt att dessa gossar inte tänker ha bråttom ut. Baby B hade lagt sig helt på tvären och baby A skakade bestämt på huvudet åt oss.
Undersökningen visade också att min gravida kroppen inte verkade särskilt redo ännu, vilket jag nog befarat. Så beslut togs att igångsättningen sker på möjligast mjuk och naturlig väg, genom att sätta in en vattenfylld kateter i livmoderöppningen. Den igångsättningen blev nog lite i mildaste laget, för när vi kom hem ploppade kateterballongen ut. Visserligen lyckades den starta upp små förvärkar, men alltför verkningslösa för att ge önskat resultat.
Så här sitter jag och skriver nu då. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men man får lita på att det blev bäst så här och skönare att få vara hemma med barnen och "måra på" än att behöva ligga på sjukhuset och stirra på klockan. Det blir nya tag imorgon kl.8.00 på Möcs.
God give us some action tomorrow!
Trotsiga tvillingar. Ultraljudsbilderna visade tydligt att dessa gossar inte tänker ha bråttom ut. Baby B hade lagt sig helt på tvären och baby A skakade bestämt på huvudet åt oss.
Undersökningen visade också att min gravida kroppen inte verkade särskilt redo ännu, vilket jag nog befarat. Så beslut togs att igångsättningen sker på möjligast mjuk och naturlig väg, genom att sätta in en vattenfylld kateter i livmoderöppningen. Den igångsättningen blev nog lite i mildaste laget, för när vi kom hem ploppade kateterballongen ut. Visserligen lyckades den starta upp små förvärkar, men alltför verkningslösa för att ge önskat resultat.
Så här sitter jag och skriver nu då. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men man får lita på att det blev bäst så här och skönare att få vara hemma med barnen och "måra på" än att behöva ligga på sjukhuset och stirra på klockan. Det blir nya tag imorgon kl.8.00 på Möcs.
God give us some action tomorrow!
söndag 2 februari 2014
Imorgon!!
Imorgon mina älskade små pojkar är det dags för er att starta färden ut till dagsljuset! Som vi har väntat på den stunden!!
Den sista etappen kommer att bli jobbig för både er och er mamma, men varje våg av smärta kommer att föra oss närmare varandra. Vi får bara följa med på vågorna, som små skepp i stormen. Och när Livgivaren själv står vid rodret ,så får vi lita på att Han ska föra er tryggt i hamn. I mammas och pappas öppna famn.
Ni efterlängtade små liv! <3<3
Den sista etappen kommer att bli jobbig för både er och er mamma, men varje våg av smärta kommer att föra oss närmare varandra. Vi får bara följa med på vågorna, som små skepp i stormen. Och när Livgivaren själv står vid rodret ,så får vi lita på att Han ska föra er tryggt i hamn. I mammas och pappas öppna famn.
Ni efterlängtade små liv! <3<3
Imorgon!!
Imorgon mina älskade små pojkar är det dags för er att starta färden ut till dagsljuset! Som vi har väntat på den stunden!!
Den sista etappen kommer att bli jobbig för både er och er mamma, men varje våg av smärta kommer att föra oss närmare varandra. Vi får bara följa med på vågorna, som små skepp i stormen. Och när Livgivaren själv står vid rodret ,så får vi lita på att Han ska föra er tryggt i hamn. I mammas och pappas öppna famn.
Ni efterlängtade små liv! <3<3
Den sista etappen kommer att bli jobbig för både er och er mamma, men varje våg av smärta kommer att föra oss närmare varandra. Vi får bara följa med på vågorna, som små skepp i stormen. Och när Livgivaren själv står vid rodret ,så får vi lita på att Han ska föra er tryggt i hamn. I mammas och pappas öppna famn.
Ni efterlängtade små liv! <3<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)