Föräldraskapet torde vara livets mest omväxlande och variationsrika uppgift. Inget annat uppdrag kräver så mycket uppoffringar, flexibilitet och tålamod. Samtidigt som inget annat framkallar så stora lyckokänslor, underbara ögonblick och fina minnen.
Och ibland kastas man snabbt mellan de olika känslolägena. Som idag då barnen lekte så samspelta och ivriga. De hade tagit på sig fotbollsshorts och spelartröjor, förutom minstingen då som vägrade. Han gillar inte onödiga klädbyten, men fick efter lite konsultation vara med ändå. Barnen packade ryggväskor för de skulle ut på turné och planerade till och med att övernatta på hotell. Jag satt och smuttade på mitt eftermiddagste och iakttog dem nöjt. Mitt fina fotbollslag. Min livliga, kloka Hannes. Min envisa, fina Maja. Min stabila, mysiga John. Och min ljuvliga lilla Levi. När jag ännu till känner ett par fotbollssparkar inifrån magen är lyckan total.
Men andra träningsmatchen urartar och snart ligger alla spelare i en hög och skriker, gråter och vrålar om vartannat. Nu får jag plötsligt lust att ringa en taxi med destinationen BORT, vartsomhelst. Kanske Evijärvi, där är det säkert lugnt och bra.
Ja, att vara förälder är inte lätt. Men föräldraskapet är väl det enda som kan vara både fruktansvärt jobbigt och underbart givande. På en och samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar