Barnatron är så okomplicerad, unik i sin övertygelse. Frågor som barnen ställer om Gud, tron och himlen är uppriktiga och enkla, men oftast så svåra att besvara.
Det här är frågor jag själv stött på :
-Mamma, inte ska vi väl dö snart? Jag vill hinna fylla fyra år!
- Men mamma snöar det i himlen? Då behöver vi nog ta med kläderna.
- Tror du Gud hjälper mig att sätta på mig kläderna? Får man ha skjorta och jeans? Det skulle jag vilja ha på mig.
- Fast får man mat i himlen också? Då vill jag ha knackkorv, det är så gott. Tror du det finns Oboy och rostat bröd där också?
- Men hur ska vi vara allihopa i himlen om vi inte dör på samma gång?
Jag får lite panik, när något av barnen börjar diskutera himlen med mig. Blir rädd att det ska vara något slags varsel. Får lust att byta samtalsämne och vill inte att mitt barn ska tänka på de här sakerna. För jag klarar inte själv av att tänka mig mitt barn uppe i himlen, hur paradisiskt tillvaron än skulle vara. Inte ens med knackorv och hjälp med påklädning.
Samtidigt förstår jag att barnet behöver få ställa sina frågor. Det behöver få ventilera och diskutera de här sakerna. Även om svaren blir halvfärdiga och oklara.
Min man är hjälpledare i byns söndagsskola och var i torsdags på en samling för söndagsskollärare. Då barn är inblandade blir undervisningen sällan enformig. Här följer två händelser, som berättades av söndagsskollärare under kvällen:
En pappa frågade av sitt barn vad de lärt sig i dagklubben under dagen som gått. Svaret blev:
- Vi talade om Eva och Gud. När Eva åt av det förbjudna äpplet så bestämde Gud att de måste lämna paradiset. Och flytta hit till Bosund!
I bibeln står på flera ställen att "Jesus sade......" Ex. Jesus sade : Jag är världens Ljus.
Ett av söndagsskolbarnen undrade om denna Jesus sade på nåt sätt kunde vara släkt med Eric Saade?
Ja, det finns säkert hur mycket som helst av härliga kommentarer och knepiga frågor, som barnen ställt i det här ämnet. Dela gärna med er om ni har någon fin historia att berätta. Skulle vara roligt att läsa här på bloggen :)
En kväll när jag nattade barnen (när vi sov i husvagnen och vi hade varann nära och så där lagom mysigt) hade vi en värdefull samtalsstund om liv och död.
SvaraRaderaInte visste jag vad jag skulle säga men nog var Gud där med och styrde för nog blev de tryggare efteråt, det märktes speciellt sen när min farfar gick bort och dom inte alls blev ängsliga för döden.
Jag skulle gärna kommentera oftare men du vet vart min tid tar vägen nu för tiden så...
Fortsätt skriva, du har skrivandets gåva och en tacksam läsare här.
Kram :)
A-M H
Ja, din farfar berättade själv ofta om himlen på ett enkelt sätt för oss barn. Nu är han hemma .
RaderaHoppas du ska få gott med krafter nu med er nya vardagssituation. Saknar din blogg, men förstår att du förlängde din "semester". Försök hitta lugna stunder mellan varven nu inför julen.Kraam!!:)