Jag håller på och kompletterar mina barns dagböcker. Eller rättare sagt årsböcker. För de ifylls bara en gång om året och tar upp händelser som just det barnet varit med om, saker det lärt sig och tankar det haft. Kan varmt rekommenderas! För som förälder har man lätt att glömma och barnen själva älskar att få höra om sina liv i efterskott.
Förra veckan skrev jag om barnens knepiga frågor, men konstaterar nu när jag går igenom mina anteckningar, att lika ofta har barnen kommit med svaren. Svar som träffat mitt i prick!
Här följer två situationer:
När vi för tre år sedan kom hem från en sportlovssresa i Levi, drabbades hela familjen av en hemsk maginfluensa. Då jag torkat spyor och bytt sängkläder oavbrutet i fyra dagar verkade läget äntligen stabilt och jag vågade mig på att koka middag åt oss alla. Äntligen kunde vi samlas kring matbordet igen, men vi kom bara till första tuggan när en kaskad av spyor flög över hela bordet. Lillebror i bordsändan kastade upp. En gråtfärdig mamma satte sig på golvet och tittade ut över eländet.
- Nej, nu orkar jag inte mera!! Det finns inget annat att göra nu, än att sträcka upp händerna och ge upp!
- Mamma, du har glömt en sak du kan göra, säger 5-åringen. Du kan be åt Gud att han ska göra oss friska.
En annan gång frågar min äldsta pojke, då sex år gammal:
- Varför gör Gud så att man blir sjuk?
- Ja, det var en svår fråga, svarar jag. Jag tror att det främst är Gud som gör oss friska igen.
- Jamen, svarar pojken, nog kan Gud göra så att vi blir sjuka också. Så att vi ska komma ihåg att be åt honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar