Det bästa jag fått av mina föräldrar är en kristen uppfostran och så mina syskon! Två underbara systrar och tre fantastiska bröder. Vi har växt upp tillsammans under gnabb och gräl, lek och skratt. I samma syskonkärlek , som jag nu ser mina egna barn växa upp i.
I lördags firade vi min lillebror, som fyllt hela 30 år. Känns nästan lite skrämmande, för en lillebror är ju alltid en lillebror. Den här gången lyckades han inte blåsa ut tårtljusen i ett svep.
Vi hade en hel dags samvaro med fotboll, bastu, god mat och bowling på programmet. Det var så välsignat att få vara alla syskon "med tillbehör" samlade. Vi skämtade, retades och skrattade åt gamla minnen. Så tårarna sprutade.
Som storasyster har småsyskonen ibland gett mig huvudbry, men oj vad mycket glädje de har tillfört i mitt liv! Numera befinner vi oss i olika livssituationer och i olika delar av landet, men som syskon hör vi alltid ihop. Jag älskar dem så!
Hej, det skulle vara intressant om du skulle kunna berätta lite om din tidigare sjukdom, anorexia. Hur du kom ur den och hur det var att vara mitt i sjukdomen. Är själv jätte kroppsfixerad och får försöka allt för att inte hamna in i onda tankar. Vad är dina tips till en som vill bli frisk? Förstår om du inte vill berätta. Givande blogg annars.
SvaraRaderaJag har inget emot att berätta om min sjukdomstid och gör det gärna om det kan bli till hjälp för någon. Enda problemet är att det nog inte blir någon kort historia :) Så jag behöver nog mer än en kvarts skrivande på mig och kanske dela upp det i flera inlägg då. Ska försöka satsa på det nästa vecka. Tills dess...Sköt om dej!!
Radera