Tacksamhet...

Tacksamheten dominerar mitt känsloliv just nu.
Min man är nånstans i skogen nära ryska gränser och jagar skogsfåglar. Han stannar borta i tre dagar och det är nog inte det som är källan till tacksamhet :). Men jag är glad att jag har en man att sakna. Och jag vet att han saknar mig och barnen där ute i ödemarken. Förstås beroende på hur tätt skogsfåglarna flyger ovanför huvudet på honom.;)

Jag är tacksam att barnen är friska och att jag själv mår "tämmeligen".  Tacksam för att bebisarna i magen mår bra och att jag fått höra både hjärtljud och känna bebisrörelser denhär veckan! Tacksam över alla fina vänner jag välsignats med.

Tacksamhet är så lätt att känna i medvind, men ack så svårt i motvind. Då vi drabbas av en motgång blir vi så lätt blinda för allt det vi fortfarande borde vara tacksamma över! Vi borde nog gå kurser i förnöjsamhet och börja alla dagar med att lista upp tjugo saker vi kan vara tacksamma över.

Väljer vi tacksamhet som grundinställning i livet, så väljer vi ett liv som är värt att upplevas. Ett liv, som aldrig upphör att fascinera!