Jag fick igår ta del av en sorglig berättelse. En kvinna, som idag lever ett bra liv, berättade om sin svåra uppväxt. Det mest skrämmande var att det kom som en total överraskning. Jag har inte anat någonting och då har denna flicka varit en av mina barndomskompisar och växt upp på samma gata som jag! Nu två decennier senare får jag veta om hennes illamående och undrar bedrövat hur vi inte märkte att något var fel. Med facit i hand borde vi ha ansträngt oss mer för att hon verkligen skulle ha kännt sig välkommen i vår vänskapskrets.
Hur många utsatta barn finns det egentligen i vår omgivning? Barn som växer upp i trasiga familjer, blir utstötta eller mobbade i skolan och aldrig får känna sig hemma nånstans.Barn som lider i det tysta.
Att bli sviken av vänner gör ont. Men att bli sviken eller illa behandlad av en vuxen är ännu mer smärtsamt. Det lämnar spår, som kan vara svåra att sudda ut. Gud hjälpe oss, att som vuxna, alltid kämpa för barnen. Att aldrig någonsin blunda för orättvisor eller nonchalera barnens behov av att bli sedda och hörda!
Vet personerna om att du skriver om dem på din blogg? Många kan ju räkna ut vem det gäller och det kan ju vara ganska personligt det som de gått/går igenom. Skulle nog inte själv vilja bli nämnd om på en öppen blogg. Men detta är ju mina tankar....om de gett sitt samtycke är det ju ok förstås :)
SvaraRaderaDu har rätt, kanske borde jag ha frågat personen ifråga. Men det skulle aldrig falla mig in att skriva anstötande eller negativt om en annan människa. Den här berättelsen valde jag att berätta för att belysa problemet, med att vi ofta går blinda för varandras problem. För att vi borde bli mer lyhörda och ta hand om varandra bättre.
RaderaSen växte det upp massvis med ungar på vår gata, så det skulle nog vara svårt att spåra denhär berättelsen till någon särskild person. En person som hade en jobbig barndom. Tyvärr kan den nog matcha flera barns uppväxt :(
Men jag lovar att i fortsättningen tänka mer på saken.
tänkte oxå detsamma...??!
SvaraRaderaJag förstår din point Tanja.Det är vår allas uppgift att försöka hålla ögonen öppna.Allaborde vi ha rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt.Var en som en gång sa kloka orden :Det är lättare att laga ett trasigt barn än en trasig vuxen.Håller med att där fanns många barn just den gatan så det kan vara vem som helst!Villpå samma gång jag skriver en kommentar sägaatt du skriver en otroligthärlig blogg.TACK!
SvaraRaderaBra att man idag vågat börja tala om svåra saker man upplevt i livet. Att diskutera det allmänt ät en sak men att börja hänga ut någon offentligt i vår lilla ankdamm en annan sak. Var försiktig............. människor älskar tyvärr "att röra och föra" i andras sorger och lidanden.
SvaraRaderaSitter och ser hur kompisen till mitt barn travar surmulet hem eftersom mitt barn inte vill sova över hos hen och vet att hen inte mår bra p.g.a just utstötthet och antagligen mobbning i skolan. Mitt eget barn skulle inte få vara med andra än kompisen och får oftast utstå retningar och knip om hen inte gör som kompisen vill.
SvaraRaderaDenna kompis har dessutom ett sådant beteende att hen inte heller uppskattas av vuxna och det hela gör bara en dålig spiral av det hela.
Barnets föräldrar är medvetna om problemet så Vad gör man? Jag vet inte, förutom att vi planerar att hitta på något roligt tillsammans någon dag.
Du har i alla fall inte blundat för att ditt barns kompis har problem. Många hade kanske bara struntat i det. Ditt förslag om någon gemensam aktivitet kan betyda mer för "problembarnet" än du tror. Hoppas allt ska lösa sig.
RaderaReagerade redan när du skrev om familjen som gått igenom branden. Många vet vem dom är, men att du nämner att mamman har kronisk sjukdom bl.a gör ju att människor lätt börjar spekulera och ja "röra och föra". Så fortsätt skriva om svåra saker, men att nämna personer såhär offentligt skall du nog vara försiktig med.
SvaraRaderaBra att nån vill väcka upp andra o ställa frågor om hur agerar vi i samhället? Vilken inverkan har vi i det hela både i det goda o det onda? Om ingen annan gör det så borde vi väl själv ta o skaka om oss o ropa åt oss själva att vi måste öppna ögonen o börja bry oss om andra på riktigt! Om vi är likgiltiga kommer alla andra att vara det också. Vi måste börja med oss själva!
SvaraRaderaNär du ser din vän så stora styrkekramar åt henne! Min väninna hade inte ett lika lyckligt slut :(
Tackar för både negativ och positiv kritik. Ibland har jag en tendens att skriva av mig för fort och lovar att vara försiktigare i fortsättningen. Fortsätt gärna debatten :) kram till er alla!
SvaraRaderaTanjas skrivelser ger oss något tänkvärt även om de ibland handlar om personer som kanske kan kännas igen men vad gör det egentligen eftersom hon bara skriver omtänksamt och vänligt. Det är vi som läsare som väljer hur vi använder historierna om vi låter dem växa till något gott i våran hjärtan eller om vi går över till grannens och börjar spekulera. Vilket väljer DU?
SvaraRaderaNuförtiden kan jag så sakna FÖRDRAGSAMHETEN hos oss människor.
Läs detta och speciellt slutet; http://kyrkoherdenstankar.blogspot.fi/2012/05/fordragsamhet.html
Heja Tanja!
Du uppmuntrar oss att tänka till och må Gud hjälpa oss att använda våra tankar på rätt sätt!
Ja, dethär är något vi får jobba på allihopa. Vi får be att vi skall ha fördragsamhet både med oss själva och andra.
SvaraRaderaHåller helt med förra inlägget. Det är vi som väljer hur vi tar till oss vad tanja skriver. Börja spinna o spekulera el ta det till något gott som väcker eftertanke o ödmjukhet till vår nästa.
SvaraRaderaHar inte reagera på nåt du skrivit så fortsätt du din blogg som du börjat och skriv från hjärtat dina tankar!