Bakslag

Ja, vi fick ett rejält slag bakåt. Minsta, lilla Eddie vår fick snuva och sen tungt med andningen. Prover visade att han fått RS-virus.
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.

Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..

Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!