Storartat

"- Oj vad stor du blivit! " är den vanligaste kommentaren jag får höra för tillfället. Barnen går ofta och lyfter på tröjan och förundras över min "badbollsmage". Kläderna spricker i sömmarna och själv undrar jag om jag kommer att göra detsamma innan bebisarna växt färdigt. Det börjar redan bli svårt att knyta skorna och leksakerna låter jag helst ligga kvar på golvet. Magen trycker mot ratten när jag kör bil och det kan gott hända att det är just jag som kör längst fram i den där irriterande bilkön, som kör 65km/h på riksåttan. För utan högklackat når jag inte ordentligt ner till gaspedalen.

Överväger nu att byta ut bloggnamnet till "Stormamm" istället. För inte bara jag själv känner mig stor utan också själva situationen känns storartad. Kan nästan inte fatta att jag kanske ska bli sexbarnsmamma och att våra tvillingar klarat sig så här långt mot alla odds! Allt ser bra ut. Graviditetsveckan närmar sig 30 och tvillingarna närmar sig 1,5 kg i vikt. Jag ber att allt ska gå bra ända till slutet, men tackar för det bönesvar vi redan fått! Små böner kan ge stora svar!!