Uppfostran

Den svåra biten i föräldraskapet är inte skötseln av barnen utan uppfostran. Den där biten, som ska påbörjas senast när barnet inleder sin 3års trots. Förr höjde jag ofta på ögonbrynen åt folks ouppfostrade ungar och tänkte att har föräldrarna inte gjort nånting alls för att lära dessa barn att uppföra sig.
Numera behöver jag aldrig slå mig för bröstet angående andras uppfostringsmetoder. Barnen som slåss i baksätet, står och dansar i kyrkbänken och ligger skrikande på butiksgolvet...De är min egna.

Jag gläds de gånger jag får vara stolt mamma till mina barn. För ja, de är verkligen fina på många olika sätt. Men alltför ofta ser jag mig stå där som den "misslyckade" föräldern, hjälplöst ursäktande mina barns ohyfsade beteende. Då man rodnar av skam och helst ville sjunka genom jorden.

Speciellt måltidssituationerna hos oss är otroligt energikrävande. Vi har livliga barn, som har mycket svårt att hållas på samma stol i tjugo minuter. Det slutar med att någon kastar fiskpinnar i huvudet på sin bordspartner, en annan spottar i maten och en tredje sitter under bordet och drar strumporna av resten. Där sitter vi föräldrar och stirrar uppgivet på varandra. Igen en gång. Vilken taktik ska vi prova med den här gången?

Belöning? "- Om ni sitter fint nu, så kanske mamma hittar glasspinnar till efterrätt."
Hot? "- Ni lämnar utan veckopeng om ni inte genast skärper er!"
Uppmuntran? "- Kära duktiga barn, kan ni visa åt lillebror här hur man ska sitta och äta riktigt snyggt"
Nonchalans? Man väljer att nonchalera barnets negativa beteende. Vill barnet ha uppmärksamhet får det förtjäna det genom positiv handling.
Skrik? Man tappar tålamodet och ryter till så att mjölken skvalpar i glasen.
Gråt? Trötta mamman släpper några tårar, för att om möjligt få barnen att besinna sig.

Jo, det finns många knep att försöka med. Om de sedan visar önskat resultat är en annan sak.
Ibland brukar jag bara låsa in mig på toaletten och be en kort bön. Det brukar hjälpa för stunden. Om inte läget blivit lugnare, så känner jag mig i alla fall lugnare själv.

Ikväll ska jag och min man delta i en föreläsning för småbarnsföräldrar med temat "Sätta gränser". Vi kommer att suga åt oss av kunskapen, som torra svampar och hoppas få med oss hem lite fler goda råd och förhållningssätt.

Om någon av er läsare är intresserad och hinner med, så välkommen ikväll till Flynängens Bönehus kl. 19.00! Föreläsare är f.d poliskonstapel Lars Brunell. Vi hoppas på en givande och intressant kväll!