Stjärnhimlen

Trotsade termometern ikväll och gick ut på promenad. Stjärnorna strålade på himlen och jag njöt. Anser att inget annat i skapelsen vittnar så starkt om Skaparens storhet som stjärnhimlen! De tusentals blinkande solarna mot den mörka bakgrunden predikar Hans makt, Hans härlighet och Hans evighet.
Som människa kan man inte låta bli att fascineras av dess skönhet, samtidigt som himlavalvet känns skrämmande övermäktigt att omfatta. Man försvinner nästan helt i sin litenhet och obetydelse.

Men jag, liten människa, vill ändå lyfta upp blicken. Till den Allsmäktige, Allvetande Guden. Jag vill vädja för de två liv jag bär inom mig. Jag vill vädja för min egen skull, min man och alla våra barn. Jag vill be att han ska fortsätta höra våra böner och hålla sin hand över vår lilla familj.

När jag återvänder hem, väntar två bilburna "änglar" vid vår dörr. Deras besök ger mig det otvivelaktiga svaret. Vi människor kan aldrig bli så små och obetydliga att Gud inte hör våra böner! Tack för den vetskapen! Vi lägger vår framtid i Guds trygga planering.