Igår var det sju år sedan min dotter föddes. Hon var ett efterlängtat syskon och blev Nyårsbabyn år 2007. En lättskött ljuvlig bebis, som sen växte upp till en bestämd liten dam.
Vår Maja är en rödlätt, söt tjej med näsan täckta av fräknar. Livlig, glad och klipsk. Men också näsvis och ofta oregerlig. Skepparnabbas egen Pippi Långstrump.
Men samtidigt som hon är ett rätt bångstyrigt barn, så har hon samma fina egenskaper som Astrid Lindgrens Pippi i att alltid försvara de svaga och ta tag i orättvisor. Hon är inte rädd att blanda sig i om hon tycker att nån blir orättvist behandlad.
Här inför julen kom hon hem en dag och hade bråttom att slänga av sig ytterkläderna. Hon berättade upprört att en kompis på förskolan pysslat julkort åt alla tjejkompisar. Det var hon ju glad åt men problemet var bara att de fyra pojkarna inte fick några julkort. Hon satte genast igång med saxen, klippte och limmade. Klart att gossarna också behövde julkort.
Ikväll har hon skrikit och rasat över det faktum att storabror ska börja spela i ett fotbollslag, medan utbudet på tjejfotbollslag är lika med noll.
Med envishet kommer man långt. Jo, vår lilla flicka cyklade utan stödhjul vid 2 år och 5 månaders ålder. Hon åkte skridskor vid tre års ålder och läste vid fyra. Men som förälder, till ett väldigt viljestarkt barn ställs man ofta i problemsituationer. Hur ska man hantera alla dessa konflikter som uppstår? Tålamodet, uppfinningsrikedomen och självbehärskningen tänjs till det yttersta.
Jag har funderat ganska mycket på mor- och dotterrelationen sedan jag läste två böcker av Francine Rivers. En "Mors förhoppning" och "En dotters dröm". Läsvärda böcker, som berättar gripande om relationen mellan mamma och dotter i flera generationer. Som visar på hur vi formas av våra egna relationer till våra mödrar. Det bagaget bär vi sedan både medvetet och omedvetet vidare till våra egna döttrar. På gott och ont.
Älskade dotter, själv har jag misslyckats. Jag har verkligen inte nått upp till den mor- och dotterrelation, som jag drömt om. Du och jag kommer så ofta på kant med varandra och jag har svårt att orka med alla dina viljeyttringar. Men jag älskar dej Maja och hoppas att jag får många år på mig att visa hur högt jag gör det. Du är en underbar tjej och jag vet att du kommer att bli något alldeles extra!!<3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar