Annorlunda löften

Med två bebisar i huset och fyra barn därtill så kommer vardagen snart att bli ganska intensiv. För att underlätta tillvaron så har jag nu skolat upp två flickor till städhjälp. Dessutom har mormor valt att trappa ner till 80 procent i arbetstid, för att kunna vara till hjälp en eller två dagar i veckan. Känns bra.

Men förutom det här, så har jag själv gjort en del egna löften inför det nya året. Jag har beslutat att strunta i:

- Smulfria golv och putsade speglar. Är man rädd att smutsa ner sina strumpor här hos oss, så får man i fortsättningen gå med skorna på.

- Långkok, hembakt och tre rätters middagar. Som kock, går det här emot mina egna principer. Men jag har bestämt mig. Ett år framöver blir det i huvudsak halvfabrikat i matväg här. Vi ska överleva på Findus fiskpinnar, Snellmans knackorvar och Atrias köttbullar.

- Pannrumslivet. Att sköta uppvärmningen med olja i stället för vedeldning är en dyr lösning för vår familj. Men nödvändig, sen när jag har två små bebisar här. Då har jag varken tid eller möjlighet att springa ut och klyva ved, starta brasor eller kånka klabbar.

 - Bloggskrivandet. Om allt går vägen och vi får komma hem med två friska gossar så lägger jag skrivandet på hyllan. Även om det varit både roligt och givande att föra dagbok på det här sättet.

- Kaffebjudningar med smarriga cupcakes och hembakade örfilar. Vi har ofta gäster och jag älskar att duka fram kaffebord. Men nu kommer det bara att finnas Boströms rulltårtor på kaffefaten. Hoppas inte dessa rulltårtor skrämmer bort någon. Vår dörr står fortfarande vidöppen och vi hoppas att både väntade och oväntade gäster ska fortsätta att stiga på. Välkommen!!

Varför jag valt att göra dessa beslut är för att jag vill satsa min tid på det jag tycker är det viktigaste, nämligen mina barn. Dygnet har bara 24 timmar och jag vet hur mycket små bebisar kräver i tid och arbete. Förutom att mata, byta blöjor och vyssja tvillingarna så vill jag hinna snyta mina andra barn. Krama dem, sjunga åt dem, läsa sagor, spela Uno, lyssna på dem och ta deras konflikter.
För det andra vill jag spara på mina egna resurser. Jag har varit utbränd en gång och kommer aldrig att riskera att mina barns mamma hamnar på sängbottnen igen. De stunder som sen blir över till min egen användning, så kommer jag att i första hand satsa på att sova. I andra hand att gå uppfriskande hundpromenader. Längtar till den vackra sommarkvällen, då jag igen ska få dra på mig länkskorna och fara ut på joggingrunda. Det brukar göra gott åt en trött mammahjärna.

För att göra dylika beslut behöver man inte ha tvillingar, trillingar eller ens enlingar på kommande. Ni föräldrar, både mammor och pappor, trappa ner i era åtaganden! Barnen är små en så kort, begränsad tid! Sänk era krav och lär er att sjasa bort den där duktighetsrösten, när den vill göra sig påmind. Vad är viktigare? En tvättad bil, proppfull frys, snygg trädgård eller dina barn som behöver dig?!

Personligen hoppas jag att jag ska stiga ner för gott från duktighetspallen. Ber att jag skall lyckas hålla alla mina nya löften!