Jag vaknar varje morgon nu och tackar för det faktum att vi snart nått målet för denna långa resa.Vägen genom den här graviditeten har varit lång, tungvandrad och omgiven av en massa orosmoln. Men samtidigt också en välsignad tid, då vi fått uppleva så många bönesvar! Mot alla odds så har tvillingarna växt och blivit allt starkare. Själv har jag fått vara hemma med min kära familj och klarat av alla vardagsbestyr.
Nu väntar vi bara med glädje på att få ta emot våra gossar. Själv känner jag mig trygg att gå in i förlossningsarbetet. (inte ofta jag själv är lugn och min man nervös, men den här gången har vi ombytta roller). Jag litar på att Gud, som väglett oss såhär långt, ska se till att vår resa nu får ett lyckligt slut!
Tyvärr har jag i detta skede drabbats av en förkylning, med hosta och en gammal astma som gör sig påmind. Så nu hoppas jag bara att jag hinner bli frisk innan det är så dags..
du skriver så vackert och jag tror också att han där uppe inte avslutar sitt verk nu när det bara är en liten bit kvar.... av första etappen men så tar jag blott en dag i sänder o. s. v
SvaraRaderaTack, ja det är en tröst att bara behöva ta en dag i sänder! Önskar dej allt gott just på din livsväg!
SvaraRadera