Det är julafton och jag vaknar långt innan barnen. Julaftonens spänning tycks sitta i ryggmärgen. Men jag njuter av morgonlugnet, så jag stiger upp och klär på mig. Tänder julgranen och plockar den stora doftande skinkan ur ugnen. Efter en rejäl skinksmörgås och en halv liter glögg tar jag på mig vinterstövlarna och visslar på hunden. Vi går ut i mörkret en sväng. Tänk att vi fick en vit jul trots allt! Går i andaktsfart, fyller mina klungor( oops, lungor ska det stå här!) med frisk vinterluft och tänker på vad den här stora dagen innebär...
Jag har alltid tilltalats av det faktum, att himlen steg ner och tog sin gestalt i ett litet hjälplöst barn i anspråkslösa förhållanden. Herren själv vet hur det sen är att växa upp i en vanlig barnfamilj. Han har upplevt den stökiga vardagen, på nära håll sett syskongräl och bekymrade föräldrar. Han vet hur strävsamt och hårt ett jordeliv kan vara.
Men idag på Jesu födelsedag, ska vi inte fokusera så mycket på hans hjälplöshet och mänskliga gestaltning. Vi får fira hans makt och härlighet!! Vi få fira en Fredsfurste och Frälsare, som verkat bland människor i över två tusen år och som än idag visar på stor kraft och kärlek från Gud!
Hans namn är:
Under,
Rådgivare,
Mäktig Gud,
Evig Fader,
Fridsfurste. Jesaja:96
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar