Krämpor

Gravida och gamlingar har en gemensam nämnare: samtalsämnet krämpor. Jag brukar tänka att kvinnans graviditet är en förberedande kurs i hur det kommer att bli då man åldras. Hur det blir då kroppen blir trög, värker och börjar begränsa dig och dina planer.

Den här graviditeten mådde jag illa i tjugo långa veckor. Sen mådde jag prima i en och en halv vecka, tills det plötsligt utan förvarning dök upp tjocka, blå och ormlika mönster på mina ben. Åderbrock.
Ajöss med dom släta, fina benen! Sommaren 2013 blev antagligen sista sommaren jag valde att klä mig i kortkjol. Men det sämsta med åderbrocken är inte hur de ser ut, utan hur de känns. Det gör ont, och man kan varken stå eller gå längre stunder. Jo, jag tillbringar nu en stor del av min dyrbara tid med att ligga på soffan med benen upp mot taket. Men bättre det här än att vara konstant spyfärdig. Jag får ta tillfället i akt och vila upp mig. Eller så kunde jag ju försöka lära mig att gå på händerna.

Man får acceptera sånt man inte kan förändra. Att ha burit sex barn, sätter sina spår i en kropp. Och att de spåren kommer från de underbara liv jag fått föda fram till världen, gör att de med ens känns lättare att bära. Kram till alla mammor med ihopsydda magar, hudsprickor, uppätna bröst och blåmönstrade ben. Det syns att ni fått kämpa!