Ett brev

Det är inte alla dagar vi gör besväret att tömma postlådan. Innehållet brukar antingen vara ointressant eller så skrämmande. Tråkig reklam eller så dessa vita illavarslande räkningskuvert. Men idag fanns där ett brev, skrivet med prydlig handstil.

Brevet innehöll en kort, anonym hälsning som fick mig att gråta. Brevet innehöll också en orangefärgad pengasedel och min första tanke är att detta kan jag inte ta emot!! Visst har det varit extra knapert nu när jag själv inte kunnat bidra till familjens försörjning i och med graviditeten. Men det finns ju så många andra, som har det värre...

Det är typisk österbottnisk stolthet, att man vill klara sig själv till vilket pris som helst. Fast visst värmer det ett människohjärta, när någon sträcker ut en hjälpande hand. Vi borde ta exempel av den anonyma brevskrivaren, för vi känner alla någon som är i behov av hjälp. Alla har vi inte pengar att bidra med, men kanske har vi tid eller praktisk hjälp att erbjuda. Ingen kan göra allt som det heter, men alla kan vi göra något för varandra!

Du avsändare..om du läser det här inlägget så vill jag du ska veta att din gåva berörde oss på djupet. Vi kommer aldrig att kunna tacka dig som vi önskar, eftersom vi inte ens vet vem du är. Men du ska veta att din gåva gjorde stor skillnad och vi hoppas att vi någon dag kan återgälda den åt någon annan som kan tänkas behöva vår hjälp.
Gud välsigne dig och din familj i stora mått!! Kram!!