Laestadianernas stormöte i Ytteresse pågår som bäst. Massor med parkerade bilar står på de omkringliggande åkrarna och ur högtalarna ljuder predikningar på svenska och finska. Vuxna står och diskuterar, barn springer runt och stojar och bebisar sover i sina vagnar. Det är liv och rörelse, folk överallt.
Jag är en bland dem.
Jag är född i ett laestadianskt hem och har fått en laestadiansk man. Det är här jag hör hemma och i det här önskar jag att mina barn ska få växa upp.
Visst finns det saker i laestadianismen, som jag anser att överbetonas medan andra viktigare saker kommer i skymundan. Många med mig fick också en rejäl smäll i vår tilltro till rörelsen, när pedofilskandalen i en av våra församlingar uppdagades. Det är svårt att förstå att sådant kunnat förekomma i en kristen församling. Och än värre...döljas! Dessutom har barn, speciellt i våra kretsar alltid setts som stora nådegåvor. Som ska behandlas med kärlek och framför allt respekt!
Såhär i efterhand har man varit tvungen att konstatera att förfall och hemskheter kan förekomma i alla sammanhang, tyvärr även kristna.
Men jag upplever att vi laestadianer har en fin samhörighet. Vi är bra på att ta hand om varandra och är allmänt kända för att vara pålitliga och hårt arbetande människor.
Men det viktigaste av allt är VÅR KRISTNA TRO.
Det är genom laestadianismen jag lärt känna Gud som min Far och Jesus som min Frälsare. Nåt annat behöver jag inte! Så jag kommer att vandra omkring bland dessa mötestälten, så länge jag bara orkar. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar