Min man har semester och är nu hemmapappa medan jag jobbar heltid. En tillfällig lösning i vår familj, för att dryga ut kassan. Kassan, som under en lång tid konstant visat på underskott.
Efter bara två veckor, vet jag att det här är mitt första och sista försök att jobba heltid, så länge barnen är små.
När jag kommer hem från jobbet, vill jag bara inta sängläge. Orkar inte ens titta på högen av ovikta kläder, dammet som ligger tjockt på bokhyllan och smutsiga fönster. Barnen frågar för femtionde gången varför jag måste jobba. Dottern sitter och gråter av besvikelse, när jag igen ska iväg.
Och jag har inte ens krafter att trösta.
Att jobba helger eller nån kväll i veckan, är en sak. Att jobba heltid, en helt annan. För de mammor vilka småbarn och heltidsjobb är vardag. . .kraft till er! Jag lyfter på hatten för er. Högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar