Vart är vi på väg?

När vår lilleman tröttnat på att vrida runt på alla knappar och gett sig av på nya uppdrag,så lämnade vår lilla köksradio på en finskspråkig kanal. Och jag med händerna i en köttfärssmet, lämnades att lyssna. Det var ett relations- och samlevnadsprogram, där tre rådgivare gav svar på lyssnarnas frågor.

Första frågan kom från en 25-årig man, som hade haft ett längre förhållande, men nu märkt att hans flickvän inte längre verkade intresserad av att ha sexuellt umgänge med honom. Alltid var det han som fick ta initiativ och ingenting verkade få henne att tända till. Och nu undrade denna unga man vad han kunde göra åt saken?
Rådgivarna konstaterade att mannen hade ett kvistigt, mycket tråkigt och tyvärr ganska vanligt problem i ett förhållande. Så långt håller jag fullständigt med, men sen kom råden som fick mig att tappa hakan...
-Som människor är vi väldigt olika på det sexuella planet. En del har mindre, andra större behov av intimt umgänge och det gäller att hitta en partner, som är på samma nivå annars fungerar det inte, sa en rådgivare.
-Ert förhållande verkar definitivt dött, knappast värt att satsa mer energi på, tyckte en annan.
-Hon har säkert en annan, var en kommentar.

Inget om att kvinnan kanske just nu är trött, att dom borde söka hjälp eller hur det står till med mannens kärleksbevisning på andra plan(som att hjälpa till med hushållsarbete eller uttrycka sin kärlek i ord).
Nej, rådgivarnas gemensamma åsikt var, att det bästa för den här mannen blir att avsluta förhållandet.

Helt sjukt hur egocentriskt människans tänkande blivit!!!
Inte undra på att många idag upplever tillvaron som meningslös, om livet bara ska gå ut på att få sina egna behov tillfredsställda!
Det är så man vill gråta..