Modet vill svikta , när jag igen börjar blöda. Försöker tänka positivt, ta en dag i taget. Inte lätt.
Folk tröstar en ibland med att säga: "det blir som det är menat". Men när jag hör det i dethär tillståndet, protesterar hela mitt inre! Jag hittar ingen tröst i de orden.
Har lite dåligt samvete för det här. Men sedan inser jag.
Vilken mamma skulle ge upp sina barn utan motstånd?!
Och Gud, om någon, förstår nog ett modershjärta! Jag ber så att knogarna vitnar och tror att den Allsmäktige förlåter mig om jag just nu inte orkar tillägga " Ske din vilja, inte min". Även om jag vet att Hans vilja alltid är den bästa för oss.
Men sedan igår har jag också goda nyheter att glädjas över :) Min vän födde två söta töser! Hon har lovat att jag ska få låna dom närhelst jag vill. :)
Grattiskramar till dej Marika!! Välsignelse i stora mått till dej o din stora familj!
Jag förstår att det är svårt att hålla modet uppe. Jag hade så hoppats på att du inte skulle behöva blöda mera efter att jag läste att det lugnat sig. Ni finns varje dag i mina tankar och böner och jag förstår dig mer än väl när du skriver att det är svårt att be "ske din vilja". När hjärtat längtar så fruktansvärt efter något, att det känns som det ska slitas ur kroppen, då är det inte lätt att lägga de känslorna åt sidan och vila i att det blir som det är menat. Här får jag nog erkänna att just de orden ofta lämnats bort när hjärtat förtvivlat ropat efter ett barn att få ta hand om och älska. Den längtan tror jag inte är mindre bara för att man har barn från tidigare.
SvaraRaderaBer om ny kraft för dig, och mod att våga hoppas på en framtid tillsammans med era små! / en annan Marika än hon i ditt inlägg.
Tack Marika för de tröstande orden. Vet du, jag har ibland undrat hur du har det, då jag vet att ni ännu inte fått egna barn och när du i ditt jobb så ofta fått ta del av dessa fantastiska ögonblick, då en ny människa ser dagens ljus. Jag har bara kunnat anta att det inte varit lätt...
RaderaJag känner med dej och kan verkligen förstå din förtvivlade längtan. Kan inte mycket, men en sak vill jag och min man göra för er och det är att knäppa våra händer!! Vi har gjort det förr för några barnlösa och fått två fantastiska bönesvar :) Tappa inte modet Marika, Gud känner din längtan! Styrkekramar!!
Nej, vad tråkigt att läsa!! Hade hoppats och bett att det skulle ha lugnat ner sig för gott nu...:-( Men vet du vad, vi fortsätter att be att Gud håller era små i sina trygga händer och att de fortsättningsvis ska få må bra där i magen! Förstår dig så väl att det är svårt att orka be "ske Din vilja". Kramar och styrka i massor!
SvaraRaderaTack Kea, du är en oersättlig vän! Storfamiljsmamma med en omsorg, som räcker för så många :)
RaderaHej tanja! Så ledsamt att läsa att det sipprar blod igen. Har kommit ihåg er ofta ofta sen jag läste hur ni/du har det just nu. Ber om styra o kraft ni så väl behöver. Blott en dag ett ögonblick i sänder. Han hör varje hjärtats suck min vän.
SvaraRaderaFörstår att det inte är någon tröst just nu att höra att det blir som det är menat. Förvisso blir det det men ibland har jag tänkt i motgång att vad är det då för mening o be...det blir ju ändå som det är menat... Mänskliga tankar..slutar vi be o sucka till gud om hjälp tror jag att tron sakta sviker oxå. Han hör o vet er hjärtans vilja och vi fortsätter be för er att han bevarar era små liv.
gud välsigne er, sköt om er väl!
Ja, bönen är den enda livlinan vi har ibland. Tack för din hälsning, Gud välsigne dej!
Radera