Tålamod

Jag trodde att jag var en tålmodig människa, ända tills jag fick barn att uppfostra.
Mitt tålamod tryter gång på gång. Det sker när barnen sitter och nyper varandra i baksätet, gnäller i butiken, slår dövörat till när jag försöker prata med dem och när de börjar kasta köttbullar vid matbordet. Jag känner hur trycket ökar i mig, som i en gammal ångkokare. Börjar väsa och fräsa. Kan ryta till, så gardinerna fladdrar. Suck, det var ju det här scenariot som aldrig skulle förekomma i mitt föräldraskap.

En klok pappa har sagt att vi får exakt sådana barn, som vi behöver. De jobbiga egenskaperna som våra barn har, är till för att fostra oss som föräldrar. Barnens olydnad, gnäll och bråk ska ses som utmaningar.

Det är en tanke som hjälpt mig själv många gånger. Speciellt när något av barnen befunnit sig i en besvärlig trotsålder. Sen är det också så, att en del barn kräver mindre och andra kräver mer. Och vi måste älska och acceptera dem precis som de är. Svårigheterna är sedan till för att lösas.

Och jag antar att om Gud gett oss barn, så har vi lov att tigga honom om hjälp, så att vi fostrar på rätt sätt.
Jag knäpper mina händer och ber att Han ska förlänga mitt tålamod med många meter. Eller kilometer.

Tålamod

Jag trodde att jag var en tålmodig människa, ända tills jag fick barn att uppfostra.
Mitt tålamod tryter gång på gång. Det sker när barnen sitter och nyper varandra i baksätet, gnäller i butiken, slår dövörat till när jag försöker prata med dem och när de börjar kasta köttbullar vid matbordet. Jag känner hur trycket ökar i mig, som i en gammal ångkokare. Börjar väsa och fräsa. Kan ryta till, så gardinerna fladdrar. Suck, det var ju det här scenariot som aldrig skulle förekomma i mitt föräldraskap.

En klok pappa har sagt att vi får exakt sådana barn, som vi behöver. De jobbiga egenskaperna som våra barn har, är till för att fostra oss som föräldrar. Barnens olydnad, gnäll och bråk ska ses som utmaningar.

Det är en tanke som hjälpt mig själv många gånger. Speciellt när något av barnen befunnit sig i en besvärlig trotsålder. Sen är det också så, att en del barn kräver mindre och andra kräver mer. Och vi måste älska och acceptera dem precis som de är. Svårigheterna är sedan till för att lösas.

Och jag antar att om Gud gett oss barn, så har vi lov att tigga honom om hjälp, så att vi fostrar på rätt sätt.
Jag knäpper mina händer och ber att Han ska förlänga mitt tålamod med många meter. Eller kilometer.

Rekord?

Alla fyra barnen har nu suttit tillsammans i sandlådan i över 50 minuter. Utan en enda tvist. Ingen har fått en spade i huvudet eller sand innanför jumpern. Måste vara alla tiders rekord!

Jag kan sätta mig ner och skriva :)

Rekord?

Alla fyra barnen har nu suttit tillsammans i sandlådan i över 50 minuter. Utan en enda tvist. Ingen har fått en spade i huvudet eller sand innanför jumpern. Måste vara alla tiders rekord!

Jag kan sätta mig ner och skriva :)

I nöd o lust

Det är högsäsong för bröllop. Dessa underbara fester, då man gläds över att två människor viger sina liv åt varandra.
Men hade jag befogenheter att justera vigselformuläret, så skulle jag byta ut ordet ÄLSKA till TJÄNA i den stora frågan, som då skulle lyda..

" Vill du ta ...... till din äkta hustru/man och lova att tjäna  henne/honom i nöd och lust till dess döden skiljer er åt."

Tjänandet upprätthåller kärleken!
Vi ska tjäna varann med tid, uppmärksamhet, praktisk hjälp, närhet och uppmuntran.
Även de dagar då lusten är långt borta.

Den svenske prästen ( eller biskopen?), som vigde prinsessan Madeleine och hennes amerikanska Chris, höll ett fantastiskt fint tal. Jag vill citera:

"Var rädda om de stunder och dagar, då ni får vara tillsammans bara ni två och kan visa varandra tillgivenhet och leva i den kärlek som bär allt, tror allt och hoppas allt...

...Tänk ständigt på nytt : Hur gör jag denna dag stor för henne/ honom?! Och tänk då inte bara storslaget.
Tänk också smått."

Ja, det par som lyckas leva enligt det här konceptet, garanteras välsignade dagar. Helt säkert!!

I nöd o lust

Det är högsäsong för bröllop. Dessa underbara fester, då man gläds över att två människor viger sina liv åt varandra.
Men hade jag befogenheter att justera vigselformuläret, så skulle jag byta ut ordet ÄLSKA till TJÄNA i den stora frågan, som då skulle lyda..

" Vill du ta ...... till din äkta hustru/man och lova att tjäna  henne/honom i nöd och lust till dess döden skiljer er åt."

Tjänandet upprätthåller kärleken!
Vi ska tjäna varann med tid, uppmärksamhet, praktisk hjälp, närhet och uppmuntran.
Även de dagar då lusten är långt borta.

Den svenske prästen ( eller biskopen?), som vigde prinsessan Madeleine och hennes amerikanska Chris, höll ett fantastiskt fint tal. Jag vill citera:

"Var rädda om de stunder och dagar, då ni får vara tillsammans bara ni två och kan visa varandra tillgivenhet och leva i den kärlek som bär allt, tror allt och hoppas allt...

...Tänk ständigt på nytt : Hur gör jag denna dag stor för henne/ honom?! Och tänk då inte bara storslaget.
Tänk också smått."

Ja, det par som lyckas leva enligt det här konceptet, garanteras välsignade dagar. Helt säkert!!

Midsommar

Nypotatis. Jordgubbar. Bastu. Björkkvastar. Hav. Sommarstuga. Lemonad. Fiske. Nattsol. Ängsblommor.

Önskar min familj, mina vänner och alla andra
en helt underbar Midsommarhelg!!

Midsommar

Nypotatis. Jordgubbar. Bastu. Björkkvastar. Hav. Sommarstuga. Lemonad. Fiske. Nattsol. Ängsblommor.

Önskar min familj, mina vänner och alla andra
en helt underbar Midsommarhelg!!

Till en vän

Mina tankar ikväll går till vänner, som just nu har det svårt.

Till...
- Dig som ligger på sjukhus långt från din familj
- Dig som måste gå och bära på ditt sjuka barn
- Dig som har det svårt ekonomiskt och haft så många motgångar de senaste åren
- Dig som lämnats ensam att uppfostra dina många barn
- Dig som har det jobbigt med dina ungdomar och din gamla mor
- Dig som kämpar med din obotliga sjukdom

Styrkekramar till er alla finaste, fina mammor!!
Ni finns i mina böner! Gud, ge er kraft!

Till en vän

Mina tankar ikväll går till vänner, som just nu har det svårt.

Till...
- Dig som ligger på sjukhus långt från din familj
- Dig som måste gå och bära på ditt sjuka barn
- Dig som har det svårt ekonomiskt och haft så många motgångar de senaste åren
- Dig som lämnats ensam att uppfostra dina många barn
- Dig som har det jobbigt med dina ungdomar och din gamla mor
- Dig som kämpar med din obotliga sjukdom

Styrkekramar till er alla finaste, fina mammor!!
Ni finns i mina böner! Gud, ge er kraft!

Städdags

Man kan hitta konstigheter här, när man börjar städa. Dagens fynd:
- tre sugrör under mattan
- en kökshandduk i dubbelsängen (och fråga inte mig hur den hamnat där)
- en racerbil i frysen
- en skål med rabarberpaj under soffan (vaniljsåsen var förståss uppäten)

Det sistnämnda har säkert hamnat där, när någon av barnen olovligt norpat en skål efterrätt åt sig och sen har mamma dykt upp olämpligt. Enda stället att gömma det på, var tydligen under soffan... Ja se ungar, dom har sina knep!:)

Städdags

Man kan hitta konstigheter här, när man börjar städa. Dagens fynd:
- tre sugrör under mattan
- en kökshandduk i dubbelsängen (och fråga inte mig hur den hamnat där)
- en racerbil i frysen
- en skål med rabarberpaj under soffan (vaniljsåsen var förståss uppäten)

Det sistnämnda har säkert hamnat där, när någon av barnen olovligt norpat en skål efterrätt åt sig och sen har mamma dykt upp olämpligt. Enda stället att gömma det på, var tydligen under soffan... Ja se ungar, dom har sina knep!:)

Då äpplena mognar

Jag lovar att aldrig göra om det. Inte sen jag sett facebookbilderna på detdär lilla barnet, som ligger fastgipsad i sjukhussängen. Men jag och min 3-åring hoppade under förmiddagen tillsammans på vår studsmatta och hade roligt. Ganska snabbt tröttnade mamman dock och klargjorde att nu orkar hon inte hoppa mer.
- Varför, undrar pojken besviket.
- Ser du jag är så gammal, skojar jag.
- Gammal? Ska du bli mormor åt mig nu då??
- Nej, lilla vän. Jag kommer alltid att vara din mamma.
- Men kan mammor bli gamla? frågar han smått oroligt.
- Javisst. Men jag blir gammal först när du blivit riktigt stor, förklarar jag.
- Jahaaa...funderar gossen en stund och pekar sen på en liten,liten planta " Mamma, det blir väl då när det börjar växa äpplen på detdär trädet"

Antagligen har han rätt min kloka 3-åring.
Hoppas bara det räcker länge innan de äpplena mognar!

Då äpplena mognar

Jag lovar att aldrig göra om det. Inte sen jag sett facebookbilderna på detdär lilla barnet, som ligger fastgipsad i sjukhussängen. Men jag och min 3-åring hoppade under förmiddagen tillsammans på vår studsmatta och hade roligt. Ganska snabbt tröttnade mamman dock och klargjorde att nu orkar hon inte hoppa mer.
- Varför, undrar pojken besviket.
- Ser du jag är så gammal, skojar jag.
- Gammal? Ska du bli mormor åt mig nu då??
- Nej, lilla vän. Jag kommer alltid att vara din mamma.
- Men kan mammor bli gamla? frågar han smått oroligt.
- Javisst. Men jag blir gammal först när du blivit riktigt stor, förklarar jag.
- Jahaaa...funderar gossen en stund och pekar sen på en liten,liten planta " Mamma, det blir väl då när det börjar växa äpplen på detdär trädet"

Antagligen har han rätt min kloka 3-åring.
Hoppas bara det räcker länge innan de äpplena mognar!

Denna blogg

Denna bloggsida är en plats för mig att kasta in upplevelser, tankar och känslor i. Men eftersom det är lite problematiskt att hitta tid för skrivandet här, så blir de sporadiska inläggen ganska kortfattade. Min familj och vårt liv här på Skepparnabba kommer naturligtvis att vara en återkommande ingrediens i denhär bloggen.
Sen hoppas jag, att mina texter också ska avspegla den tacksamhet jag känner över att jag får leva och vara ett barn i vår "Herres hage"!

Min blogg kommer inte att bli ett fotoalbum, även om jag trivs bakom kameran och älskar det visuella.(Däremot de bloggar jag har länkat till, är rena godiset för ögat!)
Men fasaden hos oss är varken moderiktig, välputsad eller stilren. Inte vårt hem,inte vi själva och trädgården ids jag inte ens nämna. Jag antar att jag är för österbottnisk, för att publicera bilder på den röra vi lever i.:)

Risken finns också att någon, som tänkt bilda familj, backar alla sina planer. Och det vore ju verkligen synd..
För jag och min man har lärt oss, att det går att leva i ett kaos och ändå vara lyckliga!:)

Denna blogg

Denna bloggsida är en plats för mig att kasta in upplevelser, tankar och känslor i. Men eftersom det är lite problematiskt att hitta tid för skrivandet här, så blir de sporadiska inläggen ganska kortfattade. Min familj och vårt liv här på Skepparnabba kommer naturligtvis att vara en återkommande ingrediens i denhär bloggen.
Sen hoppas jag, att mina texter också ska avspegla den tacksamhet jag känner över att jag får leva och vara ett barn i vår "Herres hage"!

Min blogg kommer inte att bli ett fotoalbum, även om jag trivs bakom kameran och älskar det visuella.(Däremot de bloggar jag har länkat till, är rena godiset för ögat!)
Men fasaden hos oss är varken moderiktig, välputsad eller stilren. Inte vårt hem,inte vi själva och trädgården ids jag inte ens nämna. Jag antar att jag är för österbottnisk, för att publicera bilder på den röra vi lever i.:)

Risken finns också att någon, som tänkt bilda familj, backar alla sina planer. Och det vore ju verkligen synd..
För jag och min man har lärt oss, att det går att leva i ett kaos och ändå vara lyckliga!:)

Lyckad dag!

Till alla er som undrar.. så klarade vi vår hemmavistelse på tumanhand helt utan slagsmål :) Rekommenderar definitivt dethär åt andra föräldrar med småbarn! Det blir så mycket mer avslappnat hemma än på något hotell.
Och vilken lyx, det var att vakna på morgonen i vår stora säng och upptäcka att det bara var jag och min man där. Fyra personer mindre än vanligt och man låg inte intrasslad i en massa ben, armar och trasor. Man kunde gäspa och riktigt sträcka på sig ordentligt. Och sen när solen stigit tillräckligt högt på himlen, krypa upp och duka frukost ute på balkongen. För två.

Nu är barnen hemma igen och den vanliga kvällsruljansen pågår. Storebror har fått ett nytt sovrum, så vårt samarbete gav resultat. Ska nu önska godnatt och krama om våra små...ännu hårdare än vanligt. Nu är vi hemma riktigt på riktigt!:)

Lyckad dag!

Till alla er som undrar.. så klarade vi vår hemmavistelse på tumanhand helt utan slagsmål :) Rekommenderar definitivt dethär åt andra föräldrar med småbarn! Det blir så mycket mer avslappnat hemma än på något hotell.
Och vilken lyx, det var att vakna på morgonen i vår stora säng och upptäcka att det bara var jag och min man där. Fyra personer mindre än vanligt och man låg inte intrasslad i en massa ben, armar och trasor. Man kunde gäspa och riktigt sträcka på sig ordentligt. Och sen när solen stigit tillräckligt högt på himlen, krypa upp och duka frukost ute på balkongen. För två.

Nu är barnen hemma igen och den vanliga kvällsruljansen pågår. Storebror har fått ett nytt sovrum, så vårt samarbete gav resultat. Ska nu önska godnatt och krama om våra små...ännu hårdare än vanligt. Nu är vi hemma riktigt på riktigt!:)

Home alone

Ikväll skjutsar vi barnen till mormor och morfars. Sen ska jag och min man åka hem igen och uppleva något vi inte gjort sedan vi fick vårt första barn, för åtta år sedan. Nämligen tillbringa tid på tumanhand...här hemma!
Målfärger och golvlistar är inhandlade och vi ska umgås i två dagar med varsin målarpensel i handen. Hoppas att vi i något skede hinner umgås också utan dessa arbetskläder.;)

Få se då hur de tomma barnsängarna här hemma kommer att påverka mig. För som mamma är det alltid tudelat att vara ifrån sina ungar. Man kan längta i flera månader på att få detdär veckoslutet på "tumis" och sen när den stunden äntligen är där, då känns det tomt och ängsligt. Man ligger och undrar om minstingen fick lagom varm kvällsvälling, om morfar snarkar så högt att barnen vaknar eller om mormor vet vad "linga" betyder.

Nej, man får skärpa sig! Hos mormor och morfar får barnen all den uppmärksamhet de behöver. Dom kommer att ha det gott. Kanske tycker dom rentav att det ska bli skönt att slippa mammas tjat.
Så det är bara mamman själv som kan välja att antingen bekymra sig i onödan eller så släppa taget och njuta. Jag ska försöka mig på det senare alternativet!

Home alone

Ikväll skjutsar vi barnen till mormor och morfars. Sen ska jag och min man åka hem igen och uppleva något vi inte gjort sedan vi fick vårt första barn, för åtta år sedan. Nämligen tillbringa tid på tumanhand...här hemma!
Målfärger och golvlistar är inhandlade och vi ska umgås i två dagar med varsin målarpensel i handen. Hoppas att vi i något skede hinner umgås också utan dessa arbetskläder.;)

Få se då hur de tomma barnsängarna här hemma kommer att påverka mig. För som mamma är det alltid tudelat att vara ifrån sina ungar. Man kan längta i flera månader på att få detdär veckoslutet på "tumis" och sen när den stunden äntligen är där, då känns det tomt och ängsligt. Man ligger och undrar om minstingen fick lagom varm kvällsvälling, om morfar snarkar så högt att barnen vaknar eller om mormor vet vad "linga" betyder.

Nej, man får skärpa sig! Hos mormor och morfar får barnen all den uppmärksamhet de behöver. Dom kommer att ha det gott. Kanske tycker dom rentav att det ska bli skönt att slippa mammas tjat.
Så det är bara mamman själv som kan välja att antingen bekymra sig i onödan eller så släppa taget och njuta. Jag ska försöka mig på det senare alternativet!

Efterlängtad frihet

Klockan är lunchtid denna heta sommardag och vi vandrar fortfarande omkring i pyjamas här. Sommarlovets första måndag, och vi har ännu inte beslutat vad vi ska gör resten av dagen. Så skönt att slippa följa klockan slaviskt, slippa väckningar, hämtningar och läxläsningar.
Kanske ska vi söka oss ut till havet för att söka svalka idag. Eller så lägger vi oss under sovrumsfläkten och läser en hög med sagor. Vi får se.
Det här är sommarlov för en hemmamamma. Frihet!

Efterlängtad frihet

Klockan är lunchtid denna heta sommardag och vi vandrar fortfarande omkring i pyjamas här. Sommarlovets första måndag, och vi har ännu inte beslutat vad vi ska gör resten av dagen. Så skönt att slippa följa klockan slaviskt, slippa väckningar, hämtningar och läxläsningar.
Kanske ska vi söka oss ut till havet för att söka svalka idag. Eller så lägger vi oss under sovrumsfläkten och läser en hög med sagor. Vi får se.
Det här är sommarlov för en hemmamamma. Frihet!