Jag skall nu trycka ner de sista bokstäverna i denna blogg. Då jag för tio månader sedan började skriva här, visste jag inte hur stor betydelse bloggskrivandet skulle få för mig. När jag sedan blev gravid med tvillingar så fick skrivandet en ny dimension. Ibland är det mycket bra att få sätta ord på sina tankar, rädslor och drömmar.
Ni är många som följt med mig och min familj under den här tiden. Genom bloggen har många människor tänkt på oss och bett för oss. Och vi blev bönhörda! Det ena bönesvaret ligger just nu och äter i min famn. Det andra ligger här bredvid i spjälsängen och sover så sött.
Att vara tvillingmamma och storfamiljsförälder har så här långt löpt förvånansvärt bra. Glädjestunderna har övervägt allt arbete. Visst frågade jag mig flera gånger under graviditeten om inte vår Herre misstagit sig på nåt sätt, när han tänkte skicka en dubbel upplaga bebisar till just oss. Men idag tvivlar jag inte på att dessa två kom till precis rätt adress! Lucas och Eddie, redan under denna korta tid vi fått ha er hos oss så har ni hunnit tillföra så mycket glädje och kärlek till vår familj.
Vi tackar Gud för allt vi fått! Och jag vill också tacka er kära bloggföljare, som kommit ihåg oss.
Jag och min familj önskar Er en rikt välsignad framtid!!!!
Att vara människa är inte lätt,
mycket i tillvaron kan gå snett
Så lär dig att ta vara på de små glädjestunder,
lär dig att upptäcka livets under
Tacka för allt det fina du fått,
glöm och förlåt oförrätter som gått
Vi människor finns ju till för varann
så bjud du ut din hjälp där du kan
Krama om dina kära,
så länge du har dem nära
Ett vänligt ord kan alla uppskatta
och glöm inte bort att le och skratta
Lite humor kan vara bra att ha,
livet ska du inte alltför allvarligt ta
(man kommer ändå inte levande ur det)
Och om din dag känns för tung att bära,
kom då ihåg min vän så kära
vad Gud i sitt ord åt oss vill lära:
" Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren,
nämligen fridens tankar och inte ofärdens,
till att ge er en framtid och ett hopp" (Jer 29:11)
Kram, Lillmamm
onsdag 12 mars 2014
Sista inlägget
Jag skall nu trycka ner de sista bokstäverna i denna blogg. Då jag för tio månader sedan började skriva här, visste jag inte hur stor betydelse bloggskrivandet skulle få för mig. När jag sedan blev gravid med tvillingar så fick skrivandet en ny dimension. Ibland är det mycket bra att få sätta ord på sina tankar, rädslor och drömmar.
Ni är många som följt med mig och min familj under den här tiden. Genom bloggen har många människor tänkt på oss och bett för oss. Och vi blev bönhörda! Det ena bönesvaret ligger just nu och äter i min famn. Det andra ligger här bredvid i spjälsängen och sover så sött.
Att vara tvillingmamma och storfamiljsförälder har så här långt löpt förvånansvärt bra. Glädjestunderna har övervägt allt arbete. Visst frågade jag mig flera gånger under graviditeten om inte vår Herre misstagit sig på nåt sätt, när han tänkte skicka en dubbel upplaga bebisar till just oss. Men idag tvivlar jag inte på att dessa två kom till precis rätt adress! Lucas och Eddie, redan under denna korta tid vi fått ha er hos oss så har ni hunnit tillföra så mycket glädje och kärlek till vår familj.
Vi tackar Gud för allt vi fått! Och jag vill också tacka er kära bloggföljare, som kommit ihåg oss.
Jag och min familj önskar Er en rikt välsignad framtid!!!!
Att vara människa är inte lätt,
mycket i tillvaron kan gå snett
Så lär dig att ta vara på de små glädjestunder,
lär dig att upptäcka livets under
Tacka för allt det fina du fått,
glöm och förlåt oförrätter som gått
Vi människor finns ju till för varann
så bjud du ut din hjälp där du kan
Krama om dina kära,
så länge du har dem nära
Ett vänligt ord kan alla uppskatta
och glöm inte bort att le och skratta
Lite humor kan vara bra att ha,
livet ska du inte alltför allvarligt ta
(man kommer ändå inte levande ur det)
Och om din dag känns för tung att bära,
kom då ihåg min vän så kära
vad Gud i sitt ord åt oss vill lära:
" Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren,
nämligen fridens tankar och inte ofärdens,
till att ge er en framtid och ett hopp" (Jer 29:11)
Kram, Lillmamm
Ni är många som följt med mig och min familj under den här tiden. Genom bloggen har många människor tänkt på oss och bett för oss. Och vi blev bönhörda! Det ena bönesvaret ligger just nu och äter i min famn. Det andra ligger här bredvid i spjälsängen och sover så sött.
Att vara tvillingmamma och storfamiljsförälder har så här långt löpt förvånansvärt bra. Glädjestunderna har övervägt allt arbete. Visst frågade jag mig flera gånger under graviditeten om inte vår Herre misstagit sig på nåt sätt, när han tänkte skicka en dubbel upplaga bebisar till just oss. Men idag tvivlar jag inte på att dessa två kom till precis rätt adress! Lucas och Eddie, redan under denna korta tid vi fått ha er hos oss så har ni hunnit tillföra så mycket glädje och kärlek till vår familj.
Vi tackar Gud för allt vi fått! Och jag vill också tacka er kära bloggföljare, som kommit ihåg oss.
Jag och min familj önskar Er en rikt välsignad framtid!!!!
Att vara människa är inte lätt,
mycket i tillvaron kan gå snett
Så lär dig att ta vara på de små glädjestunder,
lär dig att upptäcka livets under
Tacka för allt det fina du fått,
glöm och förlåt oförrätter som gått
Vi människor finns ju till för varann
så bjud du ut din hjälp där du kan
Krama om dina kära,
så länge du har dem nära
Ett vänligt ord kan alla uppskatta
och glöm inte bort att le och skratta
Lite humor kan vara bra att ha,
livet ska du inte alltför allvarligt ta
(man kommer ändå inte levande ur det)
Och om din dag känns för tung att bära,
kom då ihåg min vän så kära
vad Gud i sitt ord åt oss vill lära:
" Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren,
nämligen fridens tankar och inte ofärdens,
till att ge er en framtid och ett hopp" (Jer 29:11)
Kram, Lillmamm
Vår nya vardag
Dopet har firats. Pappa är tillbaka i jobb. Alltså har vardagen börjat.
Vår nya vardag, med två nya medlemmar i familjen.
En vardag som ska fyllas med glada dagar då barnen är friska och nöjda, mamman är på gott humör och allt är i sin ordning. Och sen dåliga, tröttsamma dagar då barnen gnäller, mamman är på uselt humör, middagen bränns vid och huset står i kaos.
Men hur våra liv än rullar vidare får vi lova Herren som psalmisten " Dag efter dag bär Han oss. Gud är vår frälsning." Ps.68:20
Vår nya vardag, med två nya medlemmar i familjen.
En vardag som ska fyllas med glada dagar då barnen är friska och nöjda, mamman är på gott humör och allt är i sin ordning. Och sen dåliga, tröttsamma dagar då barnen gnäller, mamman är på uselt humör, middagen bränns vid och huset står i kaos.
Men hur våra liv än rullar vidare får vi lova Herren som psalmisten " Dag efter dag bär Han oss. Gud är vår frälsning." Ps.68:20
Vår nya vardag
Dopet har firats. Pappa är tillbaka i jobb. Alltså har vardagen börjat.
Vår nya vardag, med två nya medlemmar i familjen.
En vardag som ska fyllas med glada dagar då barnen är friska och nöjda, mamman är på gott humör och allt är i sin ordning. Och sen dåliga, tröttsamma dagar då barnen gnäller, mamman är på uselt humör, middagen bränns vid och huset står i kaos.
Men hur våra liv än rullar vidare får vi lova Herren som psalmisten " Dag efter dag bär Han oss. Gud är vår frälsning." Ps.68:20
Vår nya vardag, med två nya medlemmar i familjen.
En vardag som ska fyllas med glada dagar då barnen är friska och nöjda, mamman är på gott humör och allt är i sin ordning. Och sen dåliga, tröttsamma dagar då barnen gnäller, mamman är på uselt humör, middagen bränns vid och huset står i kaos.
Men hur våra liv än rullar vidare får vi lova Herren som psalmisten " Dag efter dag bär Han oss. Gud är vår frälsning." Ps.68:20
tisdag 25 februari 2014
Nya tag
Eddie tillfrisknade bra och vi fick komma hem. Så skönt att vara på hemmaplan igen, och få ta nya tag!
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
Nya tag
Eddie tillfrisknade bra och vi fick komma hem. Så skönt att vara på hemmaplan igen, och få ta nya tag!
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
Var på första längre promenaden idag och fick förundras över årets sportlovsväder. Torr asfalt under skorna, en stor sol på himlen och varma vindar som förde med sig fågelsång. Enstaka drivor kvar av snön. Märkligt, men ljuvligt att vårkänslorna får ta fart redan nu! Jag ska sätta mig ner med en klädkatalog och beställa shorts och kortärmat...
måndag 24 februari 2014
Bakslag
Ja, vi fick ett rejält slag bakåt. Minsta, lilla Eddie vår fick snuva och sen tungt med andningen. Prover visade att han fått RS-virus.
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
Vi hann aldrig få upp farten där hemma, utan en vecka efter hemkomsten är vi tillbaka i ruta ett. På sjukhuset. Med alla dessa provtagningar, sladdar och undersökningar, som jag lovat lilla Eddie att skulle vara ett avslutat kapitel.
Nu sitter vi isolerade fjärde dagen. Här har väggklockan tickat fram sekunderna ljudligt, men suck så långsamt. Till all lycka har jag fått ha båda tvillingbröderna här, så helt sysslolös har jag inte behövt sitta. Och så har mina syskon och föräldrar förgyllt vår tillvaro med sina besök. Sen har jag försökt intala mina små hjärnceller att nu är vi här på vilohem. Maten kommer in på bricka, rena kläder sätts fram åt oss och tiden räcker till både läsning och långa telefonsamtal.
Men nu börjar det liksom kännas nog. Jag vill hem!! Tillbaka till tillvaron där jag får ha alla mina kära under samma tak. Vad jag saknar barnen! Och min fina man! Saknar skratten, stojandet, de röriga middagarna och till och med de överfulla tvättkorgarna..
Men trots det tråkiga i situationen har vi här fått känna oss burna och trygga, både under läkarvården och under Guds beskydd. Eddies tillstånd har hela tiden hållits ganska stabil och blir nu bättre och bättre. Vi väntar nu på att läkarna ska lova oss utskrivning och ber att Lucas, trots uppenbar smittorisk skall klara sig undan. Man har rätt att hoppas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)